Kinesisk utrikesminister Wang Yi genomför just nu en turné i Norden, där Sverige ingår som ett av fyra länder han besöker. Resan har väckt uppmärksamhet mot bakgrund av de alltmer spända handelsrelationerna mellan Kina och EU, där hot om handelskrig skymtar i horisonten.

Wang Yi är inte vilken utrikesminister som helst. Han har en nära relation till Kinas president Xi Jinping och åtnjuter hans fulla förtroende. Till skillnad från tidigare har utrikesministerposten i Kina fått en betydligt mer framträdande roll, mycket tack vare Wang Yis medlemskap i kommunistpartiets politbyrå. Detta har höjt postens status och inflytande i den kinesiska maktstrukturen avsevärt.

Nordenturnén inleddes i Danmark och fortsätter efter Sverige till Finland och Norge. Tidpunkten för besöket är långtifrån slumpmässig. Kinas relation med EU befinner sig i ett känsligt läge, där unionen överväger ytterligare åtgärder för att möta vad man uppfattar som subventionerad kinesisk export som snedvrider konkurrensen på den europeiska marknaden.

Risken för en fullskalig handelskrig är reell, något som Kina är mycket angeläget om att undvika. Den kinesiska strategin är därför att genom diplomatiska kanaler övertyga både EU som helhet och enskilda medlemsstater om att protektionistiska åtgärder inte är rätt väg framåt. Genom att besöka huvudstäder och föra direkta samtal hoppas man kunna påverka den europeiska opinionen i en för Kina mer gynnsam riktning.

De nordiska länderna utgör särskilt intressanta samtalspartners för Kina av flera skäl. Dels är dessa avancerade ekonomier med teknologisk spetskompetens som Kina är intresserad av att samarbeta med. Dels har de nordiska länderna traditionellt varit starka förespråkare för frihandel och har historiskt varit skeptiska till protektionistiska åtgärder.

Kina hoppas att länder med denna tradition ska kunna använda sitt inflytande inom EU för att motverka handelshinder. Dock har även Sverige och andra nordiska länder börjat inta en mer pragmatisk hållning när det gäller att bemöta vad som uppfattas som osund konkurrens från Kina. Viljan att försvara frihandel balanseras alltmer mot behovet av att skydda den egna industrin mot subventionerad konkurrens.

Sveriges utrikesminister Maria Malmer Stenergard har i förväg lovat att ta upp kritik mot Kinas roll i att möjliggöra Rysslands krigföring mot Ukraina. Frågan är dock hur mottaglig Kina är för sådan kritik. Enligt bedömare förväntar sig den kinesiska ledningen denna typ av kritik, men låter sig knappast påverkas av den.

Kina har vid det här laget hört samma kritik från europeiska ledare vid hundratals tillfällen sedan kriget inleddes. De lyssnar artigt, men ändrar inte sin grundläggande hållning. Den kinesiska regeringen har konsekvent vägrat att fördöma Rysslands invasion och fortsätter att upprätthålla nära ekonomiska band med Moskva.

En annan känslig fråga som kommer att tas upp är fallet Gui Minhai, den svenske medborgaren och förläggaren som har suttit fängslad i Kina i över tio år. Sverige har upprepade gånger tagit upp hans fall, men utan synbart resultat. Det är omöjligt att från utsidan bedöma om det finns några verkliga förutsättningar för hans frigivning.

Trots att fallet inte verkar ha fått något genomslag hos den kinesiska sidan, anses det ändå vara fundamentalt viktigt för varje svensk regering att fortsätta driva frågan. Gui Minhai är svensk medborgare, även om Kina har en annan uppfattning i frågan, och detta gör det till en principiell angelägenhet som inte kan lämnas därhän.

Wang Yis besök i Norden illustrerar den komplexa balansgång som både Kina och de europeiska länderna befinner sig i. Å ena sidan finns ett ömsesidigt ekonomiskt intresse av fortsatt samarbete och handel. Å andra sidan finns djupa oenigheter om grundläggande värderingar, mänskliga rättigheter och geopolitiska frågor som Ukrainakriget. Hur dessa olika intressen ska vägas mot varandra är en av vår tids stora utrikespolitiska utmaningar.