Regeringen skärper vårdgarantin från 90 till 30 dagar i omfattande reform av den svenska sjukvården. Det nya förslaget innebär att patienter som inte får vård i tid ska erbjudas hjälp att söka vård på annan ort, med kostnaden täckt av hemregionen.

”Att tvingas vänta på vård är dåligt på många sätt. Det skapar uppenbart onödigt lidande”, säger statsminister Ulf Kristersson vid en presskonferens där de nya förslagen presenterades.

Reformen innebär en drastisk förändring av den nuvarande vårdgarantin. Istället för att ha rätt till specialistvård inom 90 dagar, ska patienter framöver garanteras behandling inom 30 dagar. Det innebär en tredjedel av den tid som gäller idag, vilket kan få omfattande konsekvenser för hur regionerna organiserar sin verksamhet.

Den nya vårdgarantin innehåller ett tydligt regelverk för vad som ska hända om regionerna inte lyckas hålla sina åtaganden. Om en patient inte kan erbjudas vård inom den föreskrivna tiden, blir det regionens skyldighet att aktivt bistå patienten med att hitta vårdgivare på annan plats i landet. Detta innebär att regionerna inte längre kan låta patienter själva söka alternativ, utan måste ta ett aktivt ansvar i processen.

Det ekonomiska ansvaret ligger kvar hos hemregionen, vilket innebär att kostnaden för vården ska täckas även om behandlingen sker på annan ort. Detta är en viktig del av reformen, eftersom det skapar ekonomiska incitament för regionerna att antingen förbättra sin egen vårdkapacitet eller att aktivt samarbeta med andra regioner för att säkerställa att patienterna får vård i tid.

Det tredje förslaget i reformpaketet handlar om att ge patienter större möjligheter att själva välja var i landet de vill söka vård. Detta bygger vidare på principen om valfrihet inom sjukvården och kan potentiellt leda till ökad konkurrens mellan olika vårdgivare. Tanken är att patienter ska kunna välja den vårdgivare som passar dem bäst, oavsett var i landet den befinner sig.

Förslaget kommer i en tid då den svenska sjukvården står inför stora utmaningar. Långa vårdköer har länge varit ett problem, och många patienter har fått vänta betydligt längre än vad den nuvarande vårdgarantin föreskriver. Situationen förvärrades ytterligare under pandemin, då stora delar av den planerade vården sköts upp för att frigöra resurser till covid-19-patienter.

Regionerna har olika förutsättningar att klara den nya 30-dagarsgarantin. Större regioner med universitetssjukhus och bred specialistverksamhet kan ha bättre möjligheter att uppfylla kravet, medan mindre regioner kan få svårare att leva upp till den nya standarden. Detta kan leda till ett ökat behov av samarbete mellan regionerna och en omfördelning av patientflöden.

Reformen väcker också frågor om resurser och finansiering. För att kunna erbjuda vård inom 30 dagar kommer många regioner sannolikt att behöva utöka sin kapacitet, anställa mer personal eller köpa tjänster från privata vårdgivare. Det ekonomiska trycket på regionerna riskerar därmed att öka, vilket kan kräva ökade statliga bidrag eller omprioriteringar inom regionernas budgetar.

Hur snabbt de nya reglerna ska träda i kraft och vilka övergångsperioder som ska gälla har ännu inte presenterats i detalj. Det är sannolikt att regionerna kommer att behöva viss tid för att anpassa sina system och rutiner till den nya ordningen.

Reaktionerna från olika håll i sjukvårdssektorn väntas bli blandade. Medan patientorganisationer sannolikt kommer att välkomna kortare väntetider, kan vårdpersonal och regionernas företrädare uttrycka oro för hur de praktiskt ska kunna genomföra förändringarna med befintliga resurser.