Marco Rubio besöker Island för att stärka USA:s närvaro i Arktis

USA:s utrikesminister Marco Rubio reser på måndag till Island för att stärka USA:s ekonomiska och militära närvaro i Arktis. Besöket ses som ett led i en bredare strategisk satsning från Washington i en region som snabbt ökar i geopolitisk betydelse.

Island är en central knutpunkt i Nordatlanten och Natomedlem, men landet saknar egen försvarsmakt. Dess läge mellan Europa och Nordamerika gör ön strategiskt viktig för både flyg- och sjöfartsleder. För USA innebär Island en bas nära de havsområden där ryska ubåtar och bombplan har blivit allt mer aktiva. En ökad militär närvaro handlar därför inte bara om Island utan om att säkra tillgång till hela den arktiska regionen.

Arktis har under det senaste decenniet gått från att vara en avlägsen och isig utpost till ett nav för internationell konkurrens. Orsaken är flera: klimatförändringarna gör att isen drar sig tillbaka, nya sjövägar öppnas och marken under den smältande tundran tros innehålla stora mängder naturresurser.

Både Ryssland och Kina har ökat sina anspråk i regionen. Ryssland har byggt upp militära installationer längs sin arktiska kust och driver sedan tidigare en omfattande olje- och gasproduktion i området. Kina har lanserat den så kallade polar-silkesvägen och investerat i infrastruktur och gruvprojekt på bland annat Grönland. Mot den bakgrunden har Washington successivt försökt stärka den egna närvaron, både diplomatiskt och militärt. Diplomatiskt pågår samtidigt en dragkamp i Arktiska rådet, det forum där de åtta arktiska staterna samarbetar. Rysslands invasion av Ukraina har försvårat samarbetet och gjort att säkerhetspolitik väger tyngre än tidigare.

Ekonomiskt handlar intresset i hög grad om kritiska mineraler. I Arktis finns fyndigheter av sällsynta jordartsmetaller, grafit, zink och andra råvaror som behövs för allt från mobiltelefoner till försvarsmateriel och vindkraftverk. Den gröna omställningen har ökat efterfrågan på dessa ämnen, och många länder vill minska sitt beroende av kinesisk export. Ett utökat amerikanskt engagemang i Arktis skulle kunna ge nya investeringar i gruvprojekt i exempelvis Grönland och de nordiska länderna.

Grönland har under senare tid hamnat i fokus för USA:s intresse. Ön är en del av Danmark men har självstyre och har lockat utländska investerare med sina fyndigheter av sällsynta jordartsmetaller och uran. Washington har signalerat att man vill se en starkare närvaro i hela regionen, inte minst på Grönland.

Även sjöfarten spelar in. När isarna smälter öppnas nya transportleder mellan Atlanten och Stilla havet, vilket kan förkorta restiderna för containerfartyg avsevärt. Det gör Arktis intressant för globala handelsintressen. USA har dock länge legat efter Ryssland när det gäller isbrytarkapacitet, och frågan har blivit en het politisk punkt i Washington. Rubios besök kan ses som ett sätt att markera att USA tar regionen på allvar.

Militärt har Arktis blivit en av de mest övervakade regionerna i världen. Nato har under de senaste åren genomfört fler övningar norr om polcirkeln. Sverige och Finland är numera Natomedlemmar, vilket har förändrat den militära kartan i norra Europa. För USA har tillgång till baser i Norge, Island och Danmark blivit viktigare. Island är dessutom en av de få platser där USA kan upprätthålla en närvaro i Nordatlanten utan att stationera trupper direkt vid Rysslands gräns.

Keflavik på Island spelar redan en roll i Natos övervakning av Nordatlanten. Den tidigare amerikanska flygbasen, som länge var ett av kalla krigets viktigaste nav, har åter fått ökad betydelse. Basen används bland annat för spaningsflygningar och som mellanlandningspunkt för allierat flyg. Även undervattensinfrastruktur har blivit en säkerhetsfråga: genom Nordatlanten går flera av de fiberkablar som binder samman Europa och Nordamerika, och kontrollen över dem har blivit strategiskt viktig.

För Island är utvecklingen känslig. Landet har en liten befolkning och en ekonomi starkt beroende av fisk och turism. Samtidigt har Reykjavik länge strävat efter att väga banden till USA mot intresset av stabila relationer med resten av Europa. Upptrappningen i Arktis riskerar att öka trycket på den isländska regeringen att ta tydligare ställning i utrikes- och säkerhetspolitiken.

Rubios besök förväntas ge tydligare besked om hur USA vill utveckla samarbetet med Island. Enligt bedömare handlar det både om att stärka försvarsförmågan och om att skapa nya handels- och investeringsmöjligheter. I praktiken kan det röra sig om allt från hamnuppgraderingar och flygkapacitet till samarbete kring energi, mineraler och forskning.

Det återstår att se hur långtgående åtagandena blir. Men en sak är tydlig: Arktis har slutat vara en marginalregion. För USA är det nu en prioriterad del av utrikespolitiken – och Island står mitt i händelsernas centrum.