Efter det norska herrlandslagets historiska framgång i VM, där laget tog sig till kvartsfinal, har diskussionerna om att arrangera fotbollsmästerskap i Norge blivit alltmer aktuella. Flera politiska partier i Stortinget har nu öppnat upp för tanken på att landet skulle kunna vara värd för en stor fotbollsturnering, men förutsättningarna och villkoren varierar betydligt mellan partierna.

Vänsterpartiet, Kristelig Folkeparti och Senterpartiet har alla gett uttryck för ett positivt intresse för en eventuell ansökan. Gemensamt för dessa partier är dock att de betonar att Norge i så fall bör samarbeta med andra länder som medarrangörer. Detta är en strategi som har blivit alltmer vanlig inom internationell fotboll, där flera nationer delar på ansvaret och kostnaderna för att arrangera stora mästerskap.

Modellen med flera värdländer har använts vid flera tillfällen under de senaste åren. EM 2020, som spelades 2021 på grund av pandemin, arrangerades i tolv olika länder över hela Europa. VM 2026 kommer att vara det första fotbolls-VM som spelas i tre länder samtidigt, när USA, Kanada och Mexiko delar på värdskapet. Denna trend mot delat värdskap har dels ekonomiska orsaker, dels syftar den till att sprida fotbollsfesten till fler människor och regioner.

Högern, Rödt och Arbeiderpartiet har enligt nyhetsbyrån NTB inte stängt dörren helt för idén, men de är betydligt mer försiktiga i sitt förhållningssätt. Dessa partier lyfter fram den norska verkligheten när det gäller befintlig infrastruktur och faciliteter. Norge saknar i dagsläget de moderna stadioner och den omfattande infrastruktur som krävs för att arrangera ett stort internationellt fotbollsmästerskap enligt FIFA:s eller UEFA:s krav.

Moderna fotbollsmästerskap ställer mycket höga krav på värdländerna. Arenorna måste uppfylla strikta standarder när det gäller publikkapacitet, säkerhet, mediafaciliteter och komfort. Därtill kommer behov av hotellrum, transportsystem och träningsanläggningar. För ett land som Norge, med sin relativt spridda befolkning och begränsade antal större städer, skulle detta innebära betydande investeringar.

Framgångspartiet intar den mest skeptiska positionen av alla partier i frågan. Partiet har uttalat sig som ”mycket skeptiskt” till tanken på ett norskt fotbolls-VM. Detta kan bland annat förklaras av partiets generella inställning till stora offentliga utgifter och investeringsprojekt, samt oro för kostnader som i slutändan kan hamna på skattebetalarna.

Det norska herrlandslagets framgångar har skapat en fotbollseufori i landet som tidigare varit mer känt för sina vintersporter. Kvartsfinalen i VM var en historisk prestation som väckte stort nationellt engagemang och visade att fotboll kan samla nationen på samma sätt som längdskidor och skidskytte traditionellt har gjort.

Frågan om att arrangera stora idrottsevenemang är ofta kontroversiell. Erfarenheter från tidigare mästerskap visar att kostnaderna ofta överstiger de ursprungliga budgetarna, samtidigt som de långsiktiga ekonomiska fördelarna kan vara svåra att beräkna. Samtidigt kan värdskap för ett mästerskap ge positiva effekter i form av moderniserad infrastruktur, ökad turism och stärkt nationell sammanhållning.

För Norge skulle en eventuell ansökan om att vara värd för ett fotbollsmästerskap kräva omfattande förberedelser och sannolikt ett nära samarbete med grannländer som Sverige eller Danmark. Båda dessa länder har mer utvecklad fotbollsinfrastruktur och erfarenhet av att arrangera stora evenemang.

Diskussionen befinner sig fortfarande i ett tidigt skede, och det är ännu oklart om den kommer att leda till någon konkret ansökan. Men fotbollsfebern efter VM-framgången har tydligt visat att intresset för fotboll i Norge är större än någonsin, och det politiska läget indikerar att frågan kommer att fortsätta debatteras framöver.