Ny omgång koalitionssamtal inleds – men ingen av statsministerkandidaterna vill ta på sig uppdraget.

Arbetet med att bilda en ny regering går nu in i en ny fas. Talmannen väntas ge en ny partiledare i uppdrag att försöka skapa ett regeringsunderlag. Samtidigt har de två huvudkandidaterna till statsministerposten avböjt att ta på sig uppdraget i nuläget, enligt uppgifter.

Situationen är ovanlig men inte unik i svensk politik. Efter ett jämnt val kan det vara svårt att hitta en statsministerkandidat som accepteras av riksdagen. Den svenska regeringsformen bygger på så kallad negativ parlamentarism. Det innebär att en statsminister inte behöver ha stöd av en majoritet av ledamöterna. Det räcker att en majoritet inte säger nej. Därför handlar regeringsbildningen ofta om att hitta en kandidat som kan tålas i kammaren.

Enligt uppgifter är läget nu sådant att de två partiledare som länge har setts som de mest aktuella statsministerkandidaterna inte vill pröva sina chanser. Båda bedömer att de saknar tillräckligt stöd och att en statsministeromröstning skulle misslyckas. Därför har talmannen valt att gå vidare med en ny partiledare. Uppdraget handlar i första hand om att sondera möjligheterna att bilda en regering, inte att omedelbart utse en statsminister.

I svensk politik har mindre partier ofta en avgörande roll när parlamentet är delat. Ett parti med få mandat kan bli tungan på vågen och få stort inflytande över regeringsfrågan. Den nya partiledaren står därmed inför en svår balansgång. Å ena sidan finns en möjlighet att få igenom viktiga politiska krav. Å andra sidan finns en risk att misslyckas inför hela landet och förlora stöd hos väljarna.

Historien visar att regeringsbildningar i Sverige kan ta lång tid. Efter valet 2018 krävdes flera försök och långa förhandlingar innan en ny regering kunde tillträda. Flera partiledare fick i uppdrag att undersöka möjligheterna, och ett flertal statsministerkandidater stoppades av riksdagen. Den nuvarande processen liknar på många sätt det förloppet. Osäkerheten är stor, och partierna har svårt att hitta gemensamma lösningar.

En viktig fråga i samtalen är huruvida en ny regering kan få stöd av partier som inte sitter i regeringen. Regeringsformen tillåter passivt stöd, och det är ofta där nyckeln ligger. I en splittrad riksdag kan en minoritetsregering vara den enda realistiska lösningen. Men en sådan regering är beroende av att andra partier avstår från att fälla den i viktiga omröstningar. Det ställer höga krav på förhandlingar och på den politiska balansen.

Osäkerheten märks också utanför riksdagens väggar. Regeringsbildningen har betydelse för den ekonomiska politiken, budgetarbetet och Sveriges trovärdighet internationellt. En långdragen process kan försena reformer och skapa oro på finansmarknaderna. Kronan kan bli känslig, och ränteläget kan påverkas om förtroendet för den politiska styrningen försvagas. Hittills har reaktionerna varit dämpade, men marknaderna följer utvecklingen noga.

För den nya partiledaren blir det avgörande att kartlägga vilka partier som är beredda att samarbeta. Flera partier har uteslutit samarbete med varandra, vilket gör det svårt att få ihop en stabil majoritet. Migration, skatter, klimat och energipolitik är frågor där partierna står långt ifrån varandra. Utan en överenskommelse i dessa frågor riskerar en regering att fällas redan innan den har hunnit tillträda.

Talmannen har ännu inte lämnat något officiellt besked om hur nästa steg ska tas. Enligt bedömare kan ett formellt uppdrag vara aktuellt inom kort. Om den nya partiledaren misslyckas återstår flera vägar. Talmannen kan ge en av de tidigare kandidaterna en ny chans, eller så kan frågan till slut hamna hos riksdagen igen. I värsta fall kan ett extra val bli nödvändigt, även om de flesta partier helst vill undvika det.

Sverige befinner sig därmed i ett politiskt vägskäl. De två stora blocken är jämnstora, och ingen vill ta ansvaret för en regering som riskerar att bli svag och instabil. Frågan är nu om en ny partiledare kan bryta dödläget. Det kommer i så fall att krävas både förhandlingsskicklighet och en vilja att kompromissa i flera kontroversiella frågor. Beskedet om vem som får uppdraget, och hur förhandlingarna utvecklas, kommer att vara avgörande för den svenska politikens riktning under de kommande åren.