Under de första tre veckorna sedan en ny lag om upplysningsskyldighet trädde i kraft har omkring 80 personer polisanmälts på misstanke om att de inte har rätt att vistas i Sverige. Detta framgår av siffror från Gränspolisen som Svenska Dagbladet har tagit del av.

Den nya lagen, som av kritiker har kallats ”angiverilagen”, innebär att vissa myndigheter är skyldiga att underrätta polisen när det finns skäl att anta att en person saknar uppehållstillstånd eller på annat sätt inte har rätt att befinna sig i landet. Lagändringen representerar en betydande skärpning av myndigheternas roll i migrationskontrollen.

Enligt uppgifterna från Gränspolisen kommer majoriteten av anmälningarna från Arbetsförmedlingen. Detta tyder på att myndighetens kontakter med arbetssökande och andra klienter har resulterat i flest fall där tvivel har uppstått om personernas rätt att vistas i Sverige. De övriga myndigheter som omfattas av upplysningsskyldigheten har hittills gjort färre anmälningar.

Lagstiftningen är begränsad till att endast omfatta sex specifika myndigheter. Förutom Arbetsförmedlingen gäller skyldigheten för Kriminalvården, Kronofogdemyndigheten, Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten samt Skatteverket. Valet av just dessa myndigheter grundar sig på att de i sin verksamhet regelbundet kommer i kontakt med privatpersoner och hanterar känsliga personuppgifter som kan ge indikationer om en persons uppehållsstatus.

Den nya lagen har varit föremål för intensiv debatt sedan den föreslogs. Kritiker har varnat för att upplysningsskyldigheten riskerar att skapa en klimat av misstro mellan myndigheterna och medborgarna, särskilt bland utsatta grupper. Det finns farhågor om att personer som befinner sig i Sverige utan tillstånd kommer att undvika att söka nödvändig hjälp från myndigheter, exempelvis inom social trygghet eller arbetsförmedling, av rädsla för att bli rapporterade.

Förespråkare för lagändringen menar däremot att den är nödvändig för att stärka efterlevnaden av Sveriges migrations- och uppehållsregler. Argumentet är att det är rimligt att myndigheter som finansieras av skattebetalarna inte ska tillhandahålla tjänster till personer som inte har rätt att befinna sig i landet, och att detta är en fråga om rättssäkerhet och regelefterlevnad.

Trots att 80 personer har polisanmälts under de första tre veckorna har Gränspolisen ännu ingen information om att någon faktiskt har utvisats eller på annat sätt tvingats lämna Sverige som en direkt följd av den nya lagen. Detta kan tyda på att processen från anmälan till eventuellt verkställande av utvisning tar tid, eller att många av anmälningarna efter närmare granskning inte leder vidare.

Det är fortfarande tidigt att dra slutsatser om lagens långsiktiga effekter på både migrationskontrollen och på förtroendet för svenska myndigheter. Antalet anmälningar kan komma att förändras när myndigheterna blir mer vana vid den nya rutinen och när riktlinjerna för tillämpningen blir tydligare.

Gränspolisen och berörda myndigheter förväntas fortsätta att följa upp tillämpningen av lagen noga. Det kommer att vara viktigt att analysera inte bara antalet anmälningar, utan också hur många av dessa som leder till konkreta åtgärder, samt vilka eventuella oavsiktliga konsekvenser lagen kan få för samhället i stort.

Frågan om balansen mellan myndigheternas ansvar för regelefterlevnad och skyddet för individers rättigheter och tillgång till samhällsservice kommer sannolikt att fortsätta vara en het politisk fråga i Sverige under kommande månader.