Över 1 000 döda efter massivt jordskred i Himalaya – tusentals fortfarande saknade

Katastrofen i gränsområdet mellan Nepal och Tibet har hittills krävt minst 987 bekräftade dödsoffer på den nepalesiska sidan. Det uppger landets myndigheter, som samtidigt har listor över 3 916 försvunna personer. Av de saknade är fler än 500 utländska medborgare. På den kinesiska sidan av gränsen rapporteras 16 döda och över 500 försvunna, varav ungefär hälften tros vara utländska medborgare.

Förra onsdagen drabbades området av en katastrof som tycks ha slagit hårt mot flera isolerade samhällen. De exakta omständigheterna är ännu oklara, och räddningsarbetare har under flera dagar kämpat för att ta sig fram genom svår terräng.

Gränsområdet mellan Nepal och Tibet är en av världens mest otillgängliga regioner. Det ligger högt uppe i Himalaya, där dalarna är djupa, vägarna få och bebyggelsen glest utspridd. Många byar nås bara till fots eller med helikopter, och dåligt väder kan förlama hjälpinsatser i flera dygn. Området är också tektoniskt aktivt och har en lång historia av jordbävningar, jordskred och andra naturkatastrofer.

Katastrofen har riktat uppmärksamhet mot Tibet, ett område som Kina ser som en integrerad del av landet men som under lång tid präglats av krav på större självständighet. Den kinesiska staten kontrollerar i hög grad informationen från regionen, och oberoende medier har mycket begränsad tillgång. Enligt The Guardian höjer tibetanska rättighetsgrupper nu larm om att de kinesiska myndigheterna döljer katastrofens verkliga omfattning. De hävdar att dödssiffran är högre än vad de officiella uppgifterna visar. Kinas utrikesministerium avfärdar uppgifterna som en smutskastningskampanj.

Nepal är sedan tidigare hårt präglat av jordbävningen 2015, som dödade nära 9 000 människor och förstörde stora delar av landets infrastruktur. Återuppbyggnaden har gått långsamt, och landets räddningsresurser är begränsade. Den aktuella katastrofen innebär en ny stor påfrestning. Myndigheterna i Katmandu har ännu inte gett några detaljerade uppgifter om hur arbetet med att hitta de saknade fortskrider. Det är inte heller klarlagt om de utländska medborgare som saknas befann sig i området som turister, bergsbestigare eller biståndsarbetare.

Katastrofen får sannolikt också ekonomiska konsekvenser. Turismen är en viktig inkomstkälla för både Nepal och delar av Tibet, men säkerhetsrisker och skadade transportleder kan leda till att resor ställs in. Gränsen mellan länderna används dessutom för handel, och avbrott i förbindelserna påverkar lokala marknader och varuförsörjning. Hjälporganisationer varnar för att situationen kan förvärras om inte mat, vatten och mediciner kommer fram i tid.

Internationella röster har krävt att Kina tillåter oberoende observatörer att besöka de drabbade områdena. Hittills har Peking gett få besked om hur arbetet fortskrider på den tibetanska sidan. De uppgifter som finns kommer i huvudsak från officiella källor, och det råder stor osäkerhet om hur många som fortfarande saknas och var de kan befinna sig.

Räddningsarbetet fortsätter i ett område där varje timme är avgörande. Utan tillförlitliga uppgifter om katastrofens omfattning lär de politiska frågorna växa. För Nepals del handlar det om att rädda så många liv som möjligt bland de försvunna. För Kinas del handlar det om hur landet hanterar en tragedi i ett av världens mest känsliga gränsområden – där kritik mot informationskontroll snabbt blir en del av själva katastrofens efterspel.