Efter det storskaliga krigsutbrottet i Ukraina har EU, för att straffa Ryssland, successivt skärpt importen därifrån. Detta gäller fossila bränslen som kol och olja. Men även gas har nu till stor del slutat flöda genom de pipelines som bland annat fanns i Östersjön och genom Ukraina.
Istället köper EU-länder allt mer LNG, det vill säga fossilgas som kylts ner till flytande form för sjötransport. Dessa leveranser kommer från länder som USA, Norge – och Ryssland. Ryssland använder 15 specialbyggda tankfartyg för denna handel. De kallas Arc 7, efter isklassen som tillåter dem att trafikera gashandlarna i Jamal i nordligaste Ryssland även under stränga vintrar. Det är då handeln är som viktigast för Vladimir Putins regim, eftersom priserna är på topp.
Dessa 15 fartyg, avgörande för Rysslands LNG-export, har till stor del varit beroende av europeiska varv för underhåll. 14 av de 15 fartygen har fått regelbunden service, nödvändig för sådana krävande rutter, vid Damen-varvet i Brest, Frankrike, och Fayard på Fyn i Danmark. Detta enligt The Financial Times (FT), som bland annat hänvisar till Kpler, ett företag som spårar fartygsrörelser. Utan tillgång till dessa varv skulle hela logistiken för Rysslands LNG-export via norra ishavet vara i fara, menar experter. Alternativa varv finns, men skulle innebära långa omvägar och förseningar, särskilt under vintermånaderna då isförhållandena är som svårast.
Fartygen skulle exempelvis kunna ta den östra rutten, den berömda Nordostpassagen, till Asien. Där finns både varvsmöjligheter och efterfrågan på gas. Men ett avgörande problem för Ryssland är att vinterisen är så tjock att inte ens Arc 7-fartyg kan ta sig igenom under de mörka månaderna, när efterfrågan är som högst. Den västra rutten, via Europa, är därför betydligt mer effektiv och lönsam, särskilt under vintertid. Att förlita sig på asiatiska varv skulle alltså kraftigt begränsa Rysslands möjligheter att exportera LNG under den period då priserna är som högst.
De europeiska varven befinner sig i en delikat situation. Damen i Frankrike bekräftar att de har servat dessa fartyg, men menar att de inte bryter mot sanktioner eftersom fartygen inte är ryskt flaggad. De hävdar att de inte är involverade i valen av last som transportföretagen bakom dessa fartyg gör. Fayard i Danmark har däremot avböjt att kommentera. Frågan om huruvida service av dessa fartyg indirekt understödjer Rysslands krigskassa och därmed borde omfattas av sanktioner kvarstår.
Arc 7 är en fartygsklassificering som innebär stor förmåga att hantera svåra vinterförhållanden. Enligt svenska ABB ska fartygen kunna ta sig fram även om havsisen är över två meter tjock. Fartygens styrka beror bland annat på Azipod, ett speciellt, svängbart motor/propellersystem som utvecklades på 1980-talet av nuvarande ABB och finska kollegor. ABB var involverade och levererade Azipod när de nu aktuella 15 fartygen byggdes i Sydkorea. Enligt studier som FT hänvisar till kostar fartygen motsvarande över 3,5 miljarder kronor styck. Dessa specialbyggda fartyg representerar en betydande investering för Ryssland och är avgörande för deras förmåga att exportera LNG, särskilt under vintermånaderna.
