Rojalistiska PAM på väg mot valseger i Marocko

Marockos regeringsvänliga parti Partiet för autenticitet och modernitet (PAM) ser ut att gå mot en valseger. Partiet, som står nära kungafamiljen, ingick redan i den koalition som satt på regeringsmakten före valet. Om segern bekräftas innebär det att Marocko sannolikt får en fortsatt stabil, kungligt förankrad regering med stor kontinuitet i både inrikes- och ekonomisk politik.

PAM grundades 2008 av Fouad Ali El Himma, en tidigare inrikesminister och nära vän till kung Mohammed VI. Partiet har sedan dess beskrivits som ett modernt, teknokratiskt alternativ med ambitionen att bekämpa korruption och effektivisera statsförvaltningen. Kritiker har dock ofta kallat det för ett ”palatsprojekt” – ett parti skapat för att säkra kungahusets inflytande över parlamentet. Oavsett etikett har PAM vuxit till en av de viktigaste politiska krafterna i landet och har under flera år ingått i regeringskoalitioner tillsammans med andra partier.

Valet i Marocko utspelar sig i en politisk struktur där kungen behåller det avgörande inflytandet över säkerhetspolitik, religion och utrikesrelationer. Parlamentet och regeringen ansvarar för den inhemska politiken, men de stora strategiska besluten fattas i praktiken i samråd med palatset. Därför är en valseger för PAM inte bara en fråga om mandatfördelning – den bekräftar också den politiska riktning som redan formats under de senaste åren.

För Marockos ekonomi har valresultatet betydelse bortom politiken. Landet är en av världens största producenter av fosfat, en råvara som är avgörande för global livsmedelsproduktion. Det statliga bolaget OCP, Office Chérifien des Phosphates, kontrollerar hela kedjan från gruvbrytning till förädling och export. Marocko beräknas inneha omkring 70 procent av världens kända fosfatreserver, och gruvorna i Khouribga och Benguérir räknas till de största i världen. Via hamnstaden Jorf Lasfar exporteras fosfat och gödningsmedel till marknader i Europa, Afrika och Asien.

PAM:s förväntade valseger innebär sannolikt att OCP:s dominerande ställning kvarstår. Partiet har varit tydligt med att strategiska naturresurser ska förbli under statlig kontroll, samtidigt som man öppnat för utländska investeringar i förädlingsindustrin. Detta är en balansgång som internationella gruvbolag följer noga. Ett politiskt stabilt Marocko med en förutsägbar regering minskar risken för plötsliga regeländringar eller omförhandlingar av licenser, vilket i sin tur gynnar långsiktiga investeringar i prospektering och infrastruktur.

Utöver fosfat har Marocko betydande fyndigheter av silver, zink, koppar och kobolt. Landet har också påbörjat en satsning på att bli en regional hub för grön vätgas och batterimaterial, delvis med hjälp av de stora fosfatreserverna. OCP har bland annat investerat i anläggningar för att producera fosfatbaserade katodmaterial till litiumjonbatterier. För utländska företag inom energisektorn och gruvindustrin är valresultatet därför en signal om att Marocko fortsätter på den inslagna vägen: statlig kontroll över kärnresurser, men med öppna dörrar för internationellt kapital och tekniksamarbete.

Samtidigt finns frågor som kan komplicera bilden. En del av Marockos fosfatproduktion sker i Västsahara, ett omstritt område som Marocko ockuperat sedan 1975. Gruvan i Bou Craa ligger i denna region, och exporten därifrån har vid flera tillfällen ifrågasatts i europeiska domstolar. För internationella köpare innebär detta en juridisk och ryktebetingad risk, oavsett hur stabil den marockanska regeringen är. PAM:s valseger förändrar inte denna situation, men den innebär att Marocko fortsätter att hävda sin suveränitet över området med diplomatiskt stöd från flera västländer.

Den globala efterfrågan på fosfatgödsel väntas öka under de kommande decennierna, drivet av en växande världsbefolkning och behovet av att säkra livsmedelsproduktionen. Marocko har därför en strategisk position som få andra länder kan matcha. Samtidigt ökar konkurrensen från andra producenter, och omställningen till grönare energisystem ställer nya krav på gruvindustrin. I detta läge värderas politisk stabilitet högt av både investerare och handelspartner.

Med PAM i regeringsställning ser Marocko ut att få en fortsättning på den politik som präglat de senaste åren: nära band till palatset, statlig kontroll över strategiska resurser och en försiktig men tydlig öppning mot utländska investeringar. För gruvsektorn innebär det i praktiken att dagens spelregler ligger fast. Den stora frågan framöver är inte om PAM vinner, utan hur koalitionsförhandlingarna formas och vilka reformer som hinner genomföras innan nästa val.