Under hösten har det skett ett betydande antal avhopp från Sanningskommissionen för det samiska folket, vilket har väckt oro och intresse kring kommissionens arbete och sammansättning. Bland dem som har avgått finns flera ledamöter och nu senast ordföranden Anders Lidén. Kommissionen har som uppdrag att kartlägga och granska den politik som historiskt har förts gentemot samerna, men interna stridigheter och olika åsikter om hur arbetet ska bedrivas har resulterat i en bristande samsyn. Detta har gjort att ledamöterna, även om de är överens om vikten av uppdraget, haft svårt att enas om metod och inriktning.
Efter avhoppen har same- och kulturminister Parisa Liljestrand uttalat sig om de samarbetssvårigheter som finns inom kommissionen, något som ledamöterna starkt har reagerat emot. I en intervju med SVT Sápmi uttryckte hon att det har förekommit missförstånd och olika tolkningar av direktiven. I ett brev till ministern noterade flera ledamöter att de inte delar hennes uppfattning och försvarade sin förmåga att samarbeta. Ledamoten Gunlög Fur framhöll att det är viktigt att myndigheter och chefer inom regeringen får korrekt information om det som faktiskt pågår inom kommissionens arbete.
Det har även framkommit kritik mot hur kommissionens arbete har genomförts, där flera personer vittnat om oenighet bland ledamöterna. Eivind Torp, som tidigare lämnade kommissionen, har uttryckt att han anser att för få icke renskötande samer har intervjuats, vilket pekar på en brist i representativitet och inkludering av olika perspektiv. Även Marie B Hagsgård har yttrat sig om denna fråga och menat att de tidigare ordförandena inte haft tillräcklig kunskap för att leda ett sådant arbete. Det är tydligt att det finns en önskan om en mer inkluderande och välinformerad process.
Anders Lidén, som nyligen avgick som ordförande, har också uttryckt oro över den interna dynamiken i kommissionen. Enligt honom finns det olika synsätt på hur arbetet ska genomföras, vilket har lett till en känsla av att medlemmarna ”inte drar åt samma håll”. Detta reflekterar en djupare kris inom kommissionen, där överenskommelser om mål och metoder har blivit svåra att nå. Hans uttalanden tyder på att det finns en brist på enad riktning, vilket i sin tur kan påverka kommissionens framgång i att bygga tillit och representativitet.
Det är avgörande att det samiska folket känner att deras röst blir hörd och respekterad inom ramen för kommissionens uppdrag. Enligt flera ledamöter är det viktigt att kommissionen tar hänsyn till en bredare representation av den samiska befolkningen, som inkluderar både renskötare och icke-renskötande samer. Detta ska säkerställas genom en öppen och transparent process där alla relevanta perspektiv får utrymme. Annars riskerar kommissionen att tappa legitimitet och förtroende, både bland samer och i det svenska samhället i stort.
Sammanfattningsvis står Sanningskommissionen för det samiska folket inför flera utmaningar, där interna samarbetssvårigheter och bristande enighet i metoder och direktiv skapar hinder för framsteg. Det är viktigt att kommissionen kan återhämta sig från dessa avhopp och kritik för att kunna genomföra sin uppgift på ett sätt som är juste och inkluderande för det samiska folket. En mer konstruktiv dialog mellan kommissionens ledamöter, samt en tydlig förankring av arbetet inom den samiska gemenskapen, kan vara avgörande för att nå ett hållbart resultat som gagnar samerna och främjar förståelsen mellan dem och den svenska staten.
