Under de senaste två åren har SEB och Nordea, två av Sveriges största banker, lånat ut 14 miljarder kronor till fossilbolag som är verksamma i Arktis. Det visar en sammanställning som Fair Finance Guide har gjort. Beloppet, cirka 1,3 miljarder dollar, har återigen aktualiserat frågan om bankernas ansvar för den utlåning som finansierar olje- och gasprojekt i en av världens mest sårbara regioner.
– Många av deras svenska kunder kommer att bli upprörda. Det är trots allt deras pengar som används till dessa lån, bland annat, säger Jakob König, grundare och projektledare för Fair Finance Guide.
Fair Finance Guide är en granskningsorganisation som jämför bankers faktiska utlåning och investeringar med de hållbarhetslöften bankerna själva har utfärdat. Den aktuella utlåningen rör bolag som prospekterar eller producerar olja och naturgas i Arktis. Enligt organisationen visar siffrorna att det finns en tydlig skillnad mellan bankernas policyer och deras verkliga agerande.
Arktis är centralt för den globala klimatdebatten. Regionen värms upp betydligt snabbare än resten av världen, och en fortsatt smältning av isen får konsekvenser för havsnivåer, väder och ekosystem. Trots det är intresset för regionens naturresurser stort. Enligt en uppmärksammad kartläggning från USA:s geologiska undersökning (USGS) kan Arktis rymma omkring 13 procent av världens ännu oupptäckta olja och runt 30 procent av den outnyttjade naturgasen.
Det gör arktiska projekt lockande för energibolag, men också tekniskt krävande och riskfyllda. Borrning i isfyllda vatten ställer höga krav på säkerhet. Ett oljeutsläpp i Arktis skulle vara svårt att begränsa och skulle få långtgående följder för havsliv, fåglar och för de människor som lever i området. Därför har miljöorganisationer länge krävt att finansinstitut slutar stödja utvinning i regionen.
Utlåningen från SEB och Nordea sker samtidigt som den europeiska banksektorn i allt högre grad ifrågasätts för sina fossila investeringar. Under senare år har ett antal internationella banker meddelat att de inte vill finansiera nya olje- och gasprojekt i Arktis. Enligt Fair Finance Guide räcker det emellertid inte att banker har policyer på papper; det avgörande är hur de faktiskt agerar. De aktuella lånen tyder, enligt organisationen, på att det fortfarande finns en diskrepans mellan retorik och praktik.
För bankerna innebär utlåningen också en ekonomisk risk. Internationella energirådet (IEA) har flera gånger understrukit att investeringar i nya olje- och gasfält måste upphöra om världen ska nå nettonollutsläpp till 2050. Arktiska projekt är dessutom kostsamma och har långa återbetalningstider. Skärpta klimatregler, högre koldioxidpriser eller politiska beslut kan göra dem olönsamma i förtid. Inom finansbranschen kallas sådana tillgångar för ”stranded assets”, det vill säga tillgångar som förlorar i värde långt innan de är avskrivna.
Den geopolitiska utvecklingen har ytterligare komplicerat bilden. Ryssland, USA, Kanada, Norge och Danmark (med Grönland) har alla intressen i Arktis. Rysslands storskaliga satsningar på flytande naturgas på Jamalhalvön har gjort regionen till en strategisk energikorridor. Samtidigt har kriget i Ukraina fått EU att söka nya gasleverantörer, vilket ökat intresset för norska fält i Barents hav och andra arktiska projekt.
Kritiken mot SEB och Nordea är inte ny. Båda bankerna har under flera år varit i rampljuset för hur deras utlåning bidrar till utsläpp. Som två av Sveriges största banker med en bred privatkundsbas spelar de en viktig roll i omställningen. Många kunder förväntar sig att deras sparande ska vara hållbart, och när uppgifter visar att pengarna har använts till arktiska fossilprojekt växer misstron mot bankernas klimatåtaganden.
Frågan är nu hur bankerna ska hantera den här typen av lån. För kunderna handlar det inte enbart om avkastning, utan om vilken typ av samhälle deras pengar bidrar till att bygga. Med nya uppgifter från Fair Finance Guide lär debatten om storbankernas roll i den fossila energisektorn fortsätta. Den ställer krav på tydligare policyer, bättre uppföljning och ett mer precist ansvarstagande för de pengar som bankerna förvaltar.