Tidigare Uefa-chefen Lars-Christer Olsson kallar Infantino farlig för fotbollen – uppmanar till misstroendevotum.

Gianni Infantino utsätts nu för hård kritik från flera håll inom den internationella fotbollsrörelsen. Lars-Christer Olsson, som ledde Uefa mellan 2003 och 2007, går nu ut och kräver att Fifa:s ordförande avsätts omgående – utan att invänta nästa kongress i mars.

– Just nu finns det möjligen en majoritet för att avsätta honom, men om han får tid på sig finns det en stor risk att han hinner samla ihop lika många röster, säger Olsson till Radiosporten.

Olsson, som är en av de mest erfarna ledarna inom europeisk fotboll, är mycket tydlig i sin kritik mot Infantino. Han menar att schweizaren aldrig borde ha blivit vald till Fifa:s högsta post.

– Det snällaste jag kan säga är att han är en clown, som tyvärr har hamnat i en maktposition han inte borde ha nått. Den här mannen är farlig för fotbollen, säger han i Radiosporten Dokumentär.

Infantino valdes till Fifa-president i februari 2016, mitt i den djupaste krisen i organisationens historia. Företrädaren Sepp Blatter hade tvingats avgå efter den omfattande korruptionsskandalen som avslöjades 2015, då flera höga Fifa-funktionärer åtalades av amerikansk åklagarmyndighet för mutbrott kopplade till tilldelningen av VM-slutspel.

Infantino lovade då att återställa förtroendet för världsfotbollens styrande organ och genomföra omfattande reformer. I stället har hans tid vid makten präglats av en rad kontroverser. Bland annat har han kritiserats för att ha utökat VM till 48 lag, vilket enligt kritiker urholkar den sportsliga kvaliteten och ökar antalet matcher ytterligare. Beslutet att förlägga VM 2022 till Qatar har också varit omdiskuterat, inte minst på grund av landets behandling av migrantarbetare och begränsningar av HBTQ-personers rättigheter.

Under de senaste åren har Infantino dessutom hamnat i blåsväder för sitt nära samarbete med Saudiarabien. Fifa har inlett ett partnerskap med den saudiska oljejätten Aramco inför VM 2026, som ska avgöras i USA, Kanada och Mexiko. Kritiker menar att detta är ytterligare ett exempel på hur fotbollens mäktigaste organ ställer sig på samma sida som auktoritära regimer, ofta med tydliga så kallade sportswashing-motiv.

Olssons utspel kommer vid en känslig tidpunkt. Fifa:s kongress i mars är den arena där ett formellt misstroendevotum skulle kunna läggas fram. Men Olsson menar att det kan vara för sent att vänta till dess. Hans bedömning är att ett snabbt agerande skulle kunna samla tillräckligt stöd bland de 211 medlemsförbunden som har rösträtt.

Frågan är dock hur många av dessa förbund som faktiskt är beredda att gå emot Infantino. Många av de mindre fotbollsförbunden i Afrika, Asien och Oceanien får betydande ekonomiskt stöd från Fifa:s solidaritetsprogram, vilket har skapat ett maktförhållande som gör det svårt för dem att utmana ordföranden öppet. Detta mönster har varit ett återkommande problem i organisationens historia och gjorde det också möjligt för Blatter att sitta kvar i flera årtionden trots omfattande kritik.

Inom europeisk fotboll har frustrationen över Infantino vuxit under en längre tid. Konflikten med Uefa under pandemin, då han försökte driva igenom en utökad klubb-VM utan att samordna sig med de europeiska ligorna och förbunden, är ytterligare ett exempel på en spricka som har breddats. Även hans agerande i samband med planerna på en europeisk superliga väckte frågor. Infantino intog initialt en hård linje mot klubbarna, men kritiker menar att hans senare hållning blev betydligt mer ambivalent.

Olsson är inte ensam om att höja rösten. Flera av världens fotbollsförbund har under hösten uttryckt missnöje med Infantinos ledarstil, som många uppfattar som auktoritär och självsvåldig. Det handlar bland annat om hur han har centraliserat makten kring sig själv och i allt större utsträckning agerat utan att förankra beslut hos medlemsförbunden.

Vad som händer härnäst är dock oklart. Ett formellt misstroendevotum kräver att något av medlemsförbunden officiellt lägger fram en motion till kongressen, och därefter krävs en majoritet på minst två tredjedelar av de närvarande delegaterna för att få till stånd en förändring av ledningen. Den processen är både tidskrävande och politiskt komplex.

Lars-Christer Olsson har under sina år i fotbollens toppskikt sett många maktkamper, men hans nuvarande utspel är ovanligt skarpt formulerat. Att en tidigare hög Uefa-chef väljer att kalla en sittande Fifa-president för farlig för fotbollen är ett tecken på hur djupt missnöjet faktiskt går. Frågan är nu om det går att omvandla missnöjet till konkret handling innan mars.