Turkiet blockerar fler HBTQI-organisationers sociala mediekonton

Turkiet har intensifierat sitt tryck mot HBTQI-organisationer på den sociala plattformen X, tidigare Twitter. Enligt nyhetsbyrån AFP har ytterligare ett antal konton, med tusentals följare, blockerats i landet. Detta kommer bara några veckor efter att myndigheterna i juni stängde ned omkring 40 konton kopplade till HBTQI-organisationer.

Den turkiske presidenten Recep Tayyip Erdogan har under en längre tid drivit en hård retorik mot HBTQI-rörelsen och vid upprepade tillfällen beskrivit den som avvikande. Dessa uttalanden har enligt människorättsorganisationer skapat ett politiskt klimat där censur av regimkritiska och normbrytande röster blir allt mer accepterad.

De senaste blockeringarna är dock inget isolerat fenomen. Redan förra året blockerades över 700 X-konton som var kritiska mot regeringen, detta på direkt begäran från turkiska myndigheter. Mönstret visar på en systematisk strategi för att tysta oppositionella röster i den digitala offentligheten.

Turkiet har sedan tidigare en strikt internetlagstiftning som ger staten långtgående befogenheter att agera mot innehåll som anses olämpligt. Lagen, som infördes 2007 och har uppdaterats flera gånger, kräver att plattformar som X följer nationella domstolsbeslut och myndighetsdirektiv. Underlåtenhet att göra detta kan leda till omfattande böter eller i värsta fall en total blockering av tjänsten i landet – ett scenario som skulle slå hårt mot plattformens användarbas, som uppskattas till flera miljoner turkiska användare.

För X, som ägs av techmiljardären Elon Musk, innebär detta en delikat balansgång. Plattformen har profilerat sig som en förkämpe för yttrandefrihet, men samtidigt tvingats anpassa sig till nationella lagar för att behålla marknadsnärvaron. Besluten att följa de turkiska myndigheternas krav väcker frågor om företagets prioriteringar, särskilt mot bakgrund av de omfattande nedskärningarna i innehållsmodereringen som genomförts efter Musks övertagande 2022.

De drabbade kontona tillhör i flera fall framstående aktivister, jurister och opinionsbildare inom HBTQI-rörelsen. För dem innebär blockeringen ett direkt hot mot förmågan att organisera sig och sprida information, såväl under den intensiva Pride-månaden som under resten av året. Många aktivister uppger att de nu tvingas använda VPN-tjänster för att kringgå censuren, vilket försvårar kommunikationen och ökar rädslan för ytterligare övervakning.

Internationella människorättsorganisationer har reagerat skarpt på utvecklingen. De menar att det inte bara handlar om enskilda konton, utan om en bredare attack på det civila samhällets utrymme i Turkiet. Mediasituationen i landet har försämrats dramatiskt under det senaste decenniet, och den digitala censuren har blivit ett av de främsta verktygen för att kontrollera informationsflödet – både för inhemska användare och för omvärldens bild av landet.

Den turkiska regeringen försvarar åtgärderna med hänvisning till nationell säkerhet och allmän ordning. Myndigheterna hävdar att man agerar mot innehåll som hotar familjevärdena och den sociala sammanhållningen. Kritiker pekar dock på att definitionen av ”olämpligt innehåll” är så bred att den kan användas för att tysta i stort sett vilken regimkritisk röst som helst, och att den nu även riktas mot sexuella minoriteter i en allt mer aggressiv takt.

Situationen i Turkiet belyser en växande global trend där stater använder digitala plattformar som arena för politisk kontroll. För X och andra sociala medier-jättar blir frågan alltmer akut: hur långt är man beredd att gå för att behålla tillgången till en marknad, och till vilket pris för principerna om öppenhet och fri information? Förra årets blockeringar och den nu aktuella vågen visar att plattformarna ofta väljer att följa myndigheternas krav snarare än att riskera att bli avstängda helt.

Händelserna i Turkiet följs nu noga av internationella observatörer, inte minst inom EU. I takt med att förhandlingarna om relationerna mellan unionen och Turkiet fortsätter, blir respekten för yttrandefrihet och oberoende medier en allt viktigare fråga. Om denna trend fortsätter riskerar den att ytterligare försämra Turkiets internationella anseende och dess möjligheter till en närmare integration med väst. För den turkiska HBTQI-rörelsen handlar det dock inte bara om internationella avtal – det handlar om grundläggande rättigheter att få finnas och höras i det egna landet.