USA nekar Sudans militärledare visum inför tal i FN:s generalförsamling

USA:s beslut att neka Sudans militärledare Abdul Fattah al-Burhan ett visum för att närvara vid FN:s generalförsamling i New York har väckt starka reaktioner. Enligt uppgifter från flera diplomatiska källor skulle al-Burhan ha talat inför världssamfundet på onsdagen, men nekades inträde till USA av skäl som ännu inte officiellt har kommunicerats.

Beslutet kommer i ett känsligt skede för Sudan, där landet befinner sig i ett djupt politiskt och humanitärt kaos. Sedan kriget bröt ut i april 2023 mellan Sudans reguljära armé, under al-Burhans befäl, och den paramilitära styrkan RSF, Rapid Support Forces, har tiotusentals människor dödats och över tio miljoner drivits på flykt. Konflikten har lett till vad FN beskriver som en av världens värsta humanitära kriser, med svält, sjukdomsutbrott och en fullständig kollaps av statliga institutioner i flera regioner.

Att USA nu väljer att neka al-Burhan visum skickar en tydlig signal om att landet inte längre är berett att ge den sudanesiske generalen en internationell plattform. Enligt diplomater i New York handlar det om en medveten markering från Washingtons sida, där man vill pressa al-Burhan att visa större flexibilitet i fredsförhandlingarna. Det är också ett sätt att anpassa den amerikanska hållningen till den verklighet som råder på marken i Sudan, där RSF under de senaste månaderna har gjort stora framsteg och bland annat tagit kontroll över flera viktiga städer i Darfur och Kordofan.

Den sudanesiska regimen har reagerat med ilska. I ett uttalande från utrikesdepartementet i Port Sudan beskrev man beslutet som ”en skamfläck för USA:s anseende som demokratins försvarare”. Man hävdar också att beslutet är ett direkt resultat av RSF:s påtryckningar, och att Förenade Arabemiraten – som länge har anklagats för att stödja RSF med vapen och pengar – ligger bakom den diplomatiska isolationen av den sudanesiska armén.

Relationen mellan USA och Sudan har varit minst sagt komplicerad under de senaste decennierna. Efter att Omar al-Bashir störtades 2019 såg världssamfundet en kort period av hopp, där Sudan verkade vara på väg mot en demokratisk övergång. Men militärkuppen 2021, där al-Burhan tog makten, förändrade allt. USA har sedan dess successivt ökat trycket, men samtidigt försökt hålla kanalerna öppna i hopp om en politisk lösning.

FN:s generalförsamling är annars en arena där världens ledare brukar få möjlighet att framföra sina budskap, oavsett politisk hemvist. Men USA, som är värdland, har rätt att neka visum till personer man anser vara olämpliga. Det har skett tidigare, bland annat mot Iran och Nordkorea, men det är ovanligt att man riktar in sig på en ledare som formellt innehar makten i ett FN-anslutet land.

Frågan är nu hur detta påverkar den redan sköra freden i Sudan. Under de senaste veckorna har medlare från Saudiarabien, USA och FN försökt få parterna att sätta sig vid förhandlingsbordet. Enligt källor i Jeddah, där samtalen har hållits, har al-Burhan varit ovillig att diskutera en vapenvila om han inte får internationellt erkännande som Sudans legitima ledare. Att han nu nekas visum kan försvåra dessa ansträngningar ytterligare, då han kan komma att se sig än mer trängd i ett hörn.

Samtidigt finns det bedömare som menar att beslutet är en välkommen markering. FörFN:s flyktingorgan UNHCR har under året varnat för att konflikten i Sudan kan bli ännu värre än den i Syrien i fråga om antalet civila offer och humanitära behov. Organisationen har uppmanat USA och andra västländer att öka trycket mot båda parterna i konflikten, inte bara mot RSF.

I praktiken innebär visumvägran att al-Burhan inte kommer att kunna delta i generalförsamlingens högnivåmöte som pågår fram till slutet av september. Det innebär också att han missar möjligheten att träffa ledare som direkt eller indirekt är inblandade i konflikten, däribland representanter för Ryssland, Kina och Saudiarabien.

För USA:s del är beslutet en del av en bredare strategi där man försöker ompositionera sig i en region där inflytandet från andra stormakter ökar. Kina har under året ökat sina ekonomiska band till Sudan, och Ryssland har etablerat en närvaro i Röda havet-området genom att stödja Hamad Ahmed, en milisledare som har allierat sig med RSF. För Washington handlar det inte längre bara om att stödja en sida i en intern konflikt, utan om att förhindra att Sudan blir en ännu större maktpolitisk slagskämpe mellan stormakter.

Enligt uppgifter från det sudanesiska utrikesdepartementet har man nu begärt ett möte med USA:s ambassadör i landet, men hittills har inget möte bekräftats. Vad som däremot är klart är att USA:s beslut har fördjupat den diplomatiska klyftan mellan länderna. President Joe Bidens administration har antytt att man kan komma att titta på ytterligare åtgärder, däribland riktade sanktioner mot al-Burhan och hans närmaste krets, om situationen i Sudan inte förbättras.

Det återstår att se hur al-Burhan svarar. Enligt källor nära arméledningen överväger han nu att rikta ett formellt klagomål till FN:s säkerhetsråd, där man menar att USA:s agerande strider mot internationell rätt. FN:s stadga ger visserligen värdlandet rätt att begränsa inresa, men samtidigt betraktas generalförsamlingen som ett forum för alla medlemsländers representanter.

I praktiken väntas inte heller RSF-ledaren Mohamed Hamdan Dagalo, mer känd som Hemedti, närvara vid årets möte i New York. Han befinner sig för närvarande i ett diplomatiskt närmande till flera afrikanska länder, där han bland annat har besökt Uganda och Sydafrika för att söka stöd. Att två rivaliserande ledare nu utesluts från samma globala scen säger något om hur svårt det internationella samfundet har att hantera konflikten i Sudan.

Den närmaste tiden lär bli avgörande för hur konflikten utvecklas. Humanitära organisationer varnar för att vintern blir den svåraste hittills, med enorma behov av mat, skydd och sjukvård. Frågan om vem som ska styra Sudan – och vem som ska få göra det med internationellt erkännande – är fortfarande helt öppen. Men att USA nu drar in den formella ledarens möjlighet att tala inför världssamfundet är ett tydligt tecken på att det gamla spelet är över.