Vitryssland benådar 13 fler politiska fångar i hopp om lättade USA-sanktioner

Belarus fortsätter att frisläppa politiska fångar i ett alltmer påtagligt försök att få USA att lätta på de ekonomiska sanktionerna. Frigivningarna sker i omgångar och ses som en diplomatisk öppning från president Alexander Lukasjenkos sida. Under de senaste månaderna har flera kända oppositionsaktivister och journalister kommit ut ur fängelserna, enligt uppgifter från belarusiska människorättsorganisationer.

Sedan protesterna efter det omstridda presidentvalet 2020 har EU och USA byggt upp ett omfattande sanktionssystem mot Belarus. Åtgärderna riktar sig mot statsledningen, statliga bolag och nyckelindustrier som finansierar regimen. Bland de viktigaste målen finns potaskesektorn, där det statliga bolaget Belaruskali är en central aktör. Potaska, eller kaliumklorid, är en viktig råvara i mineralgödsel och en av Belarus viktigaste exportprodukter.

För Lukasjenko har frigivningarna blivit ett sätt att visa väst att han kan göra eftergifter. Men frågan är om de räcker för att bryta upp den diplomatiska isen. USA har genomgående krävt att politiska fångar släpps och att regimen avslutar förföljelsen av oppositionen som förutsättning för sanktionslättnader. Europeiska länder har varit mer tveksamma, och flera bedömare menar att ett enskilt frisläppande inte kommer att leda till några större förändringar i närtid.

Bakom de politiska signalerna finns dock en ekonomisk verklighet som påverkar hela regionen och den globala gödselmarknaden. Belarus är en av världens största producenter av potaska. Tillsammans med Ryssland står landet för en betydande del av världsutbudet. När västländer införde sanktioner mot Belaruskali fick det effekter långt bortom landets gränser. Handelsrestriktionerna bidrog till minskade leveranser och ökade prisrörelser på en redan ansträngd gödselmarknad. För länder som är beroende av import av mineralgödsel, bland annat i Afrika och Sydamerika, har utvecklingen varit kännbar.

Ett eventuellt beslut av USA att lätta på sanktionerna skulle därför få omedelbar betydelse för råvarumarknaden. En återgång av belarusisk potaska till den internationella marknaden skulle öka utbudet och sannolikt pressa priserna. Men det skulle också skapa geopolitiska spänningar. Ryssland, som är Belarus närmaste allierade, har intresse av att landet förblir ekonomiskt beroende av Moskva. Det gör att frågan om sanktionslättnader inte bara är en fråga om mänskliga rättigheter, utan också om maktbalansen i Östeuropa.

Belarus ekonomi är fortsatt hårt pressad. Landet tyngs av både internationella sanktioner och ett allt djupare beroende av Ryssland. Potaskesektorn, som länge var en av statens viktigaste inkomstkällor, har tvingats hitta nya exportvägar. Tidigare gick en stor del av exporten via Litauens hamn i Klaipeda, men efter sanktionerna har den styrts om mot ryska hamnar. Detta har gjort logistiken dyrare och minskat statens intäkter.

Frigivningarna bör förstås mot bakgrund av denna press. För Lukasjenko handlar det om att få ekonomiskt andrum. För USA och EU handlar det om att hitta en balans mellan att pressa regimen och att inte underminera sina egna regelverk. Flera västländer har öppnat för en stegvis dialog. Men motståndet mot att ge efter för Lukasjenko är stort, inte minst i Bryssel och i de baltiska länderna, som länge varnat för att eftergifter kan uppfattas som ett tecken på svaghet.

Hittills har inga formella besked kommit från Washington om att sanktionerna mot Belarus ska lättas. Vita huset har hänvisat till pågående bedömningar och sagt att alla åtgärder måste vara tydligt kopplade till verkliga förändringar på marken. Oppositionen i Belarus, med oppositionsledare i exil, är splittrad i frågan. Några ser de senaste frigivningarna som ett steg i rätt riktning, medan andra varnar för att de är ett taktiskt drag utan bäring.

Det som står klart är att Belarus använder de fångar som fortfarande hålls fängslade som en resurs i en större geopolitisk förhandling. Det är en cynisk men effektiv strategi i ett läge där regimen har få andra sätt att påverka väst. Frågan om sanktionslättnader lär därför dröja kvar på den internationella dagordningen. För gruvindustrin och den globala gödselmarknaden innebär det att en av världens viktigaste potaskeproducenter fortfarande befinner sig i en diplomatisk ovisshet.