Anna Hedenmo: Förorterna röstade fel – det kan bara bero på en sak

Debatten om Vänsterpartiets framgångar i invandrartäta förorter har tagit ny fart efter att partiet gjort starka valresultat i flera utsatta områden. En vanlig förklaring som framförts från borgerligt håll är att framgångarna skulle bero på desinformation och skräckpropaganda riktad mot Tidöpartierna. Men DN:s fristående kolumnist Anna Hedenmo lyfter fram en betydligt mer okomplicerad tolkning: kanske vill väljarna helt enkelt inte ha en regering som utvisar integrerade tonåringar.

Vänsterpartiet har under de senaste valen etablerat sig som ett starkt alternativ i många socioekonomiskt utsatta områden med stor andel utrikesfödda invånare. I valdistrikt i bland annat Stockholm, Göteborg och Malmö har partiet vuxit markant, ofta på bekostnad av Socialdemokraterna. Samtidigt har debatten om invandring och integration fortsatt att prägla den svenska politiska agendan, inte minst efter Tidöavtalet mellan Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna.

Tidöavtalet, som slöts efter valet 2022, innehåller bland annat skrivningar om skärpt migrationspolitik och utökat återvändande. En av de mest omdiskuterade aspekterna rör frågan om utvisning av unga personer som vuxit upp i Sverige och som har sin huvudsakliga tillvaro här. Kritiker menar att dessa utvisningar slår hårt mot välintegrerade ungdomar som gått i svensk skola och byggt sina liv i Sverige. Flera uppmärksammade fall har under de senaste åren väckt starka reaktioner, både i civilsamhället och bland allmänheten.

Hedenmo skriver i sin kolumn att förklaringen att Vänsterpartiets framgångar skulle bero på desinformation och skräckpropaganda är förenklad. Hon framhåller istället att många väljare i förorterna gör en medveten bedömning av politiken. Att rösta på Vänsterpartiet kan vara ett rationellt ställningstagande från människor som uppfattar att regeringsunderlagets politik riktar sig mot deras familjer och deras vardag. Att utvisa ungdomar som anses integrerade är en fråga som engagerar och mobiliserar väljare på ett sätt som traditionella vänster-högerskiljelinjer inte förmår.

Utvecklingen speglar en bredare trend i europeisk politik, där migrationsfrågan omformar partisystemen. I Sverige har Sverigedemokraterna under lång tid profilerat sig som det tydligaste alternativet i migrationspolitiken, men även Vänsterpartiet har skapat sig en roll som försvarare av en mer human och inkluderande politik. Det har inneburit att valrörelserna i allt högre utsträckning kommit att handla om värderingar kring solidaritet och människosyn snarare än klassisk arbetarrörelsepolitik.

För Tidöpartierna innebär utvecklingen en utmaning. Att avfärda motståndares framgångar som ett resultat av desinformation riskerar att underskatta de faktiska politiska skiljelinjer som finns. Frågan om utvisningar av unga är känslig och engagerar brett. Samtidigt har regeringsunderlaget att förhålla sig till en opinionsbildning som i flera fall drivit frågan om utvisningar av integrerade ungdomar långt, vilket även fått konsekvenser inom andra partier.

Vänsterpartiets strategi att profilera sig i dessa frågor har visat sig framgångsrik, särskilt i områden där många väljare har direkt erfarenhet av migrationspolitikens konsekvenser. Partiet har även vuxit bland yngre väljare, en grupp som i hög grad värderar frågor om mänskliga rättigheter och öppenhet högt.

Anna Hedenmos kolumn pekar således på en viktig aspekt av den politiska debatten: medborgarnas motiv till sitt röstbeteende är sällan enkla att reducera till desinformation eller propaganda. I komplexa frågor som rör utvisningar, integration och samhällets syn på unga människor med utländsk bakgrund, gör väljare ofta genomtänkta val grundade på egna erfarenheter och verklighetsuppfattning.

Den fortsatta politiska utvecklingen lär bli avgörande för hur den svenska migrationspolitiken formas framöver. Frågan om utvisningar av unga kommer sannolikt att fortsätta engagera, inte minst i de valdistrikt där Vänsterpartiet nu står starkt. För regeringsunderlaget handlar det om att hantera en fråga där politiska beslut får direkta och ibland smärtsamma konsekvenser för enskilda människor – och där väljarnas reaktioner inte alltid låter sig förklaras med enkla schabloner om desinformation.