Tomas Ramberg: Var det skattesmitarna som avgjorde valet?

Tomas Ramberg skriver i en kommenterande text att debatten om vilka väljare som avgjorde årets val har fått en ny och oroande udd. Han jämför med 1979, då Socialdemokraterna hade förlorat mot de borgerliga med drygt 8 000 röster. Besvikna socialdemokrater sökte då en syndabock och fann den i utlandssvenskar som inte betalade skatt i Sverige. ”Det var skattesmitarna som avgjorde valet”, löd omdömet. I år är det i stället muslimska väljare som pekas ut, enligt Ramberg.

Bakgrunden är en valrörelse där utlandssvenskar fått ovanligt stor uppmärksamhet. Utrikesdepartementet har arbetat för att höja valdeltagandet bland svenskar bosatta utomlands. Sverigedemokraterna och Moderaterna har riktat ambitiösa kampanjer direkt till gruppen, bland annat vid spanska solkusten, där många svenska pensionärer är bosatta. Valdeltagandet bland utlandssvenskar har traditionellt varit lägre än i Sverige, vilket ger partierna incitament att söka röster i gruppen. Ingen har ifrågasatt att utlandssvenska medborgare ska få vara med och bestämma i svenska val. Inte heller om valresultatet skulle förändras när utlandsrösterna väl räknats är det troligt att 1979 års bortförklaring skulle återuppväckas, skriver Ramberg.

Nu är det andra tider. Från sverigedemokratiskt håll försöker man förklara Tidöpartiernas valnederlag med att Vänsterpartiet och Socialdemokraterna mobiliserade muslimska väljare i förorterna. Tidöpartierna, det vill säga samarbetet mellan Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna, gick dock inte tillbaka som block. Enligt Ramberg bortser påståendet från att det var just SD som förlorade valet. De andra Tidöpartierna gick framåt medan SD tappade drygt 200 000 röster. Det är väljarnas flykt från Jimmie Åkesson som gör att Tidösidan missar regeringsmakten – inte att V och S rekryterat fler väljare i förorterna.

Att frågan om vilka grupper som avgjorde valet är legitim, menar Ramberg. Valforskare har i alla tider intresserat sig för hur religiöst troende väljare röstar och vilka partier som dominerar bland människor med invandrarbakgrund. Den demografiska förändringen av väljarkåren är relevant att analysera. Väljare med invandrarbakgrund är inte heller någon homogen grupp; partivalet varierar med utbildning, klass, generation och religiös tillhörighet. Problemet uppstår när vissa väljare framställs som mindre värda än andra. Demokratins grundbult är att alla röster väger lika tungt, skriver han.

Historien visar hur sådana argument har använts förr. När den allmänna och lika rösträtten skulle införas i Sverige hävdade motståndare att kvinnor inte förstod sig på politik och därför inte var kompetenta att rösta. Samma typ av argument riktades mot fattiga och outbildade medborgare. Invändningarna avfärdades av demokratins vänner, men mönstret återkommer i ny skepnad. Att peka ut en hel grupp som illegitim väljargrupp är en retorisk väg som historiskt har använts för att begränsa demokratin, konstaterar Ramberg.

Han pekar dessutom på vad han kallar en ljusskygg teori under debatten om muslimska väljare: föreställningen om ”folkutbytet”. Denna konspirationsteori, som har rötter i högerextrema miljöer, går ut på att vänstern medvetet har tillåtit invandring för att skapa ”röstboskap” – väljare som antas rösta på vänsterpartierna. När Jimmie Åkesson i SVT:s slutdebatt lyfte frågan om att muslimska väljare skulle avgöra valet var det den föreställningsvärlden han blinkade till, menar Ramberg. Teorin har internationellt spridits under beteckningar som ”great replacement” och har fått fäste i flera europeiska partiers retorik.

Nu är Åkessons problem i stället att förklara varför Sverigedemokraterna tappade 200 000 väljare. Enligt Ramberg är det den förklaringen som saknas i debatten. Utan den riskerar bilden av ett val där muslimska väljare på något sätt skulle ha ett orättmätigt inflytande att leva kvar. Samtidigt är själva utgången glasklar: det var väljare som övergav SD, inte mobiliseringen i förorterna, som fällde Tidösidan.