Det är en ljummen sommardag vid Fyrisån i Uppsala. Utanför caféet Fågelsången sitter Ebba Busch med ett wienerbröd framför sig och solglasögon på. Här brukade hon tillbringa fredagarna som gymnasist på Katedralskolan. Nu, tjugo år senare, är hon tillbaka på samma plats i en helt annan roll: partiledare för Kristdemokraterna och vice statsminister, med mindre än tre veckor kvar till valet.
Busch har nyligen presenterat sitt partis valmanifest, där hon vill kombinera det hon kallar ordning och reda med en större dos medkänsla. Hon menar att flera av de hårda förslagen, som kärnkraftsutbyggnad och skärpta straff, i grunden handlar om omtanke. ”Att bygga kärnkraft handlar om att människor ska ha råd att betala elen. Att skärpa straffen handlar om att samhället ska stå på brottsoffrets sida”, säger hon.
Sjukvården är en annan hjärtefråga. Kristdemokraterna vill förstatliga vården, något som Moderaterna, partiet i Tidösamarbetet, motsätter sig. Busch medger att en sådan reform inte kan lösa alla problem på kort sikt. ”Bästa tiden att plantera ett träd var igår. Och näst bästa är i dag”, säger hon. Enligt henne är dagens struktur med 21 självstyrande regioner föråldrad. Hon vill se ett paradigmskifte, men också konkreta satsningar på 1177, vårdcentraler och primärvården. ”Vi behöver vända på pyramiden”, säger hon och beskriver hur sjukvården i dag är topptung med stora sjukhus medan basen, vårdcentralerna, är för smal.
När hon får frågan om varför reformen inte har genomförts under hennes tid som sjukvårdsminister, svarar Busch att lagstiftningen är tydlig: regionerna bär ansvaret, inte staten. Det är just det som måste ändras.
Relationen till Socialdemokraternas Magdalena Andersson har också väckt uppmärksamhet. Det har länge rapporterats om en politisk ”flirt” mellan de två partiledarna, inte minst efter de havererade energisamtalen förra hösten. Busch bekräftar att de har hittat ett bättre sätt att kommunicera. ”Vi började tala till varandra. Jag visade henne ett annat ledarskap och hon svarade tillbaka. Som du sår får du skörda”, säger hon.
I en tidigare intervju med SvD har Busch sagt att hon kan tänka sig att stötta Andersson i en exceptionell situation efter valet. När hon ombeds förtydliga vad det innebär, blir svaret kort: ”När man har hittat den rätta, då vet man. Det är svårt att spekulera i förväg.”
Busch har också bemött kritiken om att en ministerpost skulle vara viktigare för henne än Tidösamarbetet. ”Då har man inte förstått att Tidö är ett medel, inte ett mål. Det är att göra skillnad som är målet”, säger hon. Hon vill i stället fokusera på välfärd, värderingar och en ekonomisk politik som gynnar låg- och medelinkomsttagare. ”Det ska gynna tillväxten, men fördelningspolitiskt måste de vara de tydliga vinnarna”, tillägger hon.
När det gäller frågan om KD-väljare borde stödrösta på Liberalerna för att partiets riksdagsplats ska säkras, svarar Busch att man ska rösta på det parti man tycker bäst om. Men hon framhåller att Sverige behöver Liberalernas Simona Mohamsson, som hon uppskattar som minister.
Opinionsmätningarna pekar på ett stort övertag för oppositionen. Busch verkar förberedd på ett maktskifte. ”Jag är beredd att vara borgerlig anläggningstekniker i opposition”, säger hon med en blinkning. Hon vill vara en konstruktiv kraft och, om det behövs, ta på sig ansvaret att samla idéerna för en comeback 2030. ”Det är så vi kan komma tillbaka starkare”, säger hon.
Samtidigt konstaterar hon att ”nedsidorna med att vara minister inte kompenseras av en flådig titel”. Ändå ger hon intrycket av att vara redo att fortsätta kämpa, oavsett var hon hamnar efter valet.
