Larmet till regeringen: Gruvboom hotar dricksvattnet

I den gröna omställningens skugga växer farhågor om dricksvatten

Medan Europa försöker minska sitt beroende av importerade mineralresurser, främst från Kina, höjer svenska vattenexperter nu varningsflaggan om de miljörisker som följer med ökad inhemsk gruvdrift. Svenskt vatten, branschorganisationen för landets kommunala vatten- och avloppsbolag, uttrycker i ett brev till regeringen allvarlig oro över hur vattensäkerhetsfrågor hanteras i tillståndsprocesser för nya gruvor.

Den gröna omställningen kräver stora mängder mineraler som nickel till batterier och neodym till vindkraftsturbiner. EU-kommissionen har därför lanserat en strategi för utökad mineralutvinning inom Europa, där flera svenska gruvprojekt pekats ut som prioriterade. Regeringen har också signalerat en önskan om ökad gruvbrytning på svensk mark.

”Jag är orolig för att alla springer i en riktning nu. Alla förstår behovet av mineraler och att vi inte vill vara beroende av Kina, men risken är att vi på längre sikt skjuter oss i foten,” säger Pär Dalhielm, vd för Svenskt vatten, till Dagens Nyheter.

I sitt brev till regeringen kritiserar organisationen att miljöbedömningarna för nya gruvprojekt är ”alltför ytliga och präglas av bristande intresse för och kunskap om vattenkvalitetsfrågor”. Kritiken riktas både mot gruvföretagen själva och mot den nuvarande tillståndsprocessen.

Ett särskilt allvarligt problem utgörs av de dammar där restprodukter från gruvbrytning förvaras. Enligt en analys som bifogats brevet kan ett dammhaveri få ”förödande konsekvenser för vattenförsörjningen”. I vissa områden riskerar hundratusentals personer att stå utan drickbart kranvatten vid en sådan olycka.

”Vi har ett fall där man inte har beaktat alls i sin ansökan vad som händer om en damm brister. Där blir det väldigt tydligt att man antingen inte har kunskapen eller också inte brytt sig om att göra en ordentlig analys,” förklarar Dalhielm.

Konsekvenserna av föroreningar kan bli långtgående. I värsta fall kan vissa vattentäkter bli permanent obrukbara för dricksvattenproduktion. Även om vattnet i bästa fall kan renas, varnar Dalhielm för att reningsprocessen kan bli extremt kostsam. Han uttrycker också oro för att dessa kostnader kan hamna hos konsumenterna genom höjda VA-taxor, snarare än hos de företag som orsakat föroreningarna.

Problemet sträcker sig bortom dricksvattenförsörjning. Dalhielm understryker att rent vatten även är avgörande för lantbruket och livsmedelsproduktionen, vilket ytterligare ökar frågans betydelse för Sveriges självförsörjningsförmåga och livsmedelssäkerhet.

”Vi står inför en målkonflikt och måste hitta en rimlig balans,” konstaterar han.

Sverige står därmed inför ett komplext dilemma där strategiska och säkerhetspolitiska intressen måste vägas mot miljö- och vattenskyddsaspekter. Å ena sidan vill landet minska beroendet av importerade mineraler från länder som Kina, vilket anses vara en säkerhetspolitisk risk. Å andra sidan riskerar en alltför snabb expansion av inhemsk gruvdrift att äventyra landets vattenresurser om miljöskyddet inte är tillräckligt.

För att hantera situationen föreslår Svenskt vatten tre konkreta åtgärder. För det första bör miljöprövningen komma in tidigare i tillståndsprocessen för nya gruvor. För det andra efterlyser de en insats för att höja gruvföretagens kompetens när det gäller miljöbedömningar. För det tredje vill de att Sverige arbetar aktivt för att skyddet för dricksvatten inte urholkas när EU:s lagstiftning på området förändras.

Debatten om nya gruvor i Sverige kommer sannolikt att intensifieras under de kommande åren. Tillståndsprocessen för nya gruvor är redan idag omfattande och kräver godkännande i flera led: från undersökningstillstånd via Bergstaten, till bearbetningskoncession och slutligen miljötillstånd från mark- och miljödomstolen.

Medan EU och den svenska regeringen ser utökad mineralutvinning som en strategisk nödvändighet, vittnar kritiken från Svenskt vatten om att miljöaspekterna av denna expansion kräver betydligt mer uppmärksamhet. Utmaningen blir att hitta en balans som säkerställer både mineralförsörjning för den gröna omställningen och långsiktig vattensäkerhet för landets invånare.