Ledare: Göran Perssons trick fungerar knappast två gånger

Under gårdagen presenterade Moderaterna ett vallöfte som snabbt väckt starka reaktioner i den politiska debatten: förskolan ska göras helt avgiftsfri för alla familjer. Förslaget, som lanserats med bara veckor kvar till valet, framställs som en lättnad för hushållens ekonomi, men har samtidigt mött hård kritik från ekonomer och kommunföreträdare som ifrågasätter både kostnaden och träffsäkerheten i reformen.

Sverige har sedan 2002 ett maxtaxsystem inom förskolan, där föräldrar betalar en inkomstbaserad avgift som aldrig överstiger tre procent av hushållets bruttoinkomst för det första barnet. För närvarande uppgår den maximala avgiften till cirka 1 500 kronor i månaden. Att helt avskaffa denna avgift innebär en omfattande omfördelning av offentliga medel, och enligt preliminära beräkningar från flera oberoende analysinstitut skulle reformen kosta staten och kommunerna mellan 8 och 12 miljarder kronor årligen beroende på hur den utformas.

Det är just kostnaden och träffsäkerheten som utgör kärnan i kritiken. Flera budgetekonomer menar att ett avgiftsfritt system i praktiken skulle gynna höginkomsttagare mest. De familjer som idag betalar maxtaxa, vanligtvis de med högre löner, skulle få den största absoluta besparingen, medan låginkomsttagare som redan omfattas av kraftiga nedsättningar eller helt befriats från avgifter endast skulle se en marginell förändring. ”Det är fel metod för den som vill stärka hushållens ekonomi på riktigt”, säger en välkänd debattör inom ekonomisk politik, och menar att resurserna borde riktas mer direkt mot de grupper som har störst behov.

Förslaget kan även få betydande konsekvenser för Sveriges kommuner, som redan brottas med ansträngda budgetar och ökade kostnader för allt från energi till skolpersonal. Inom den kommunala sektorn råder i dag en akut brist på utbildade förskollärare, och verksamheten är hårt pressad av höga lokalkostnader. Skulle avgiften försvinna helt åligger det i praktiken kommunerna att finansiera hela verksamheten. Det innebär i förlängningen en risk för att andra prioriterade områden, såsom specialpedagogiskt stöd eller förbättrade löner till barnskötare, får stå tillbaka. Flera kommunalråd har redan varnat för att reformen skulle tvinga fram höjningar av den kommunala utskattningen för att kompensera för bortfallet.

Att förslaget kommer så nära in på valdagen är ingen slump. Statsvetare pekar på att stora universella välfärdsreformer historiskt sett är effektiva redskap för att mobilisera breda väljargrupper, särskilt i en tid när hushållens köpkraft urholkats av hög inflation och stigande räntor. För Moderaterna, som länge profilerat sig som det ansvarstagande partiet för den offentliga ekonomin, innebär löftet också en balansgång. Partiet vill framstå som handlingskraftigt gentemot familjepolitiken, samtidigt som man försöker undvika att öppna flankan gentemot kritiker som talar om en alltför generös statsapparat.

Förespråkarna för förslaget, främst inom partiet, lyfter fram de positiva samhällsekonomiska effekterna av en avgiftsfri förskola. De argumenterar för att reformen skulle öka den kvinnliga arbetskraftsdeltagandet, eftersom tröskeln för att sätta barnen i tidig utbildning sänks avsevärt när kostnaden elimineras. Forskning visar också att tillgång till förskola av hög kvalitet från tidig ålder har långsiktiga positiva effekter på barns språkutveckling och skolresultat, särskilt för barn från socioekonomiskt svaga hem. Ur ett strikt välfärdsperspektiv kan dessa vinster dock vara svåra att omvandla till kortsiktiga budgetframgångar.

Debatten om avgiftsfri förskola är i grunden en fråga om hur den svenska välfärdsstaten bör utformas i framtiden. Utvecklingen har under de senaste decennierna gått mot alltmer riktade bidrag och inkomstprövade system, där ambitionen är att hjälpa dem som behöver det mest. Att gå ifrån den principen till förmån för ett fullständigt universalistiskt stöd kan ses som ett ideologiskt ställningstagande snarare än ett ekonomiskt rationellt beslut.

Med valet i sikte lär frågan bli en återkommande punkt i den fortsatta debatten. Moderaterna hoppas att löftet ska locka väljare i marginalen, men har samtidigt ett stort arbete framför sig för att övertyga skeptiska ekonomer om att reformen går att finansiera utan att skära i andra delar av välfärden. Hur den politiska ambitionen står sig mot de kommunala verkligheterna och den osäkra statsfinansiella prognosen återstår att se, men tydligt är att förslaget redan nu har satt en viktig politisk dagordning inför valnatten.