Ledare: Valrörelsen får inte bli råare

Två män greps i Göteborg i torsdags misstänkta för förberedelse till grov misshandel, i samband med justitieminister Gunnar Strömmers (M) valkampanj. Enligt uppgifter ska ministern ha uppfattat att en av männen velat komma fram och ställa frågor, en central del av valrörelsen där politiker möter väljare. Strömmer är oskadd och har uppgett att polisen hanterade situationen lugnt, men händelsen har väckt reaktioner på högsta politiska nivå.

Statsminister Ulf Kristersson (M) beskrev det misstänkta angreppet som en varningsklocka, särskilt med tanke på att det var riktat mot ett valmöte. Händelsen sätter återigen fokus på en oroande trend med hot och våld mot politiker i Sverige, något som blivit alltmer påtagligt under den pågående mandatperioden.

Flera politiker har under de senaste åren drabbats av trakasserier och hot. Centerledaren Annie Lööf har berättat att hot och hat spelade in i hennes beslut att avgå efter förra valet, och Anna-Karin Hatt, som också lett Centerpartiet, motiverade sin hastiga sorti med att hatet blivit för mycket. Även ministrar har utsatts för allvarliga hot i sina egna hem. Migrationsminister Johan Forssell (M) har fått äpplen med Adolf Hitlers ansikte lämnade på farstubron, och utanför biståndsminister Benjamin Dousas (M) bostad placerades en maskerad docka med ett nedblodat dockhuvud och en knivattrapp. Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M) har haft affischer uppsatta i sin trappuppgång, fått tomater kastade mot sig i riksdagen och mottagit hot om att ”elimineras” och få en ”käftsmäll”. Carl-Oskar Bohlin, minister för civilt försvar, har förföljts på hemvägen av demonstranter som skrek anklagelser mot honom.

Enligt Brottsförebyggande rådet (Brå) utsattes var fjärde förtroendevald och 65 procent av alla riksdagsledamöter för trakasserier, hot, skadegörelse eller våld under 2024. Gemensamt för dessa ageranden är att de syftar till att sprida skräck och tysta politiska motståndare. Siffrorna tenderar att öka under valår, vilket gör det aktuella läget särskilt allvarligt.

För att minska risken för ytterligare händelser inför höstens val är det avgörande att debatten förblir hård men saklig. Valkampanjer bör undvika att angripa motståndare som personer, eftersom det inte bara handlar om att skydda dagens politiker utan också om att uppmuntra fler att engagera sig politiskt i framtiden. Utan trygga förutsättningar för förtroendevalda riskerar Sverige att förlora kompetenta kandidater och därmed ett levande demokratiskt samtal.