SD-källor sågar Tidös valstrategi: ”De vill bara kramas”

Sölvesborgsbesöket var tänkt att visa på samförstånd. I helgen delade Jimmie Åkesson en bild på sociala medier där han och Ebba Busch fikade tillsammans – med Skånerost på bordet. Men under den vänliga ytan pågår en påtaglig maktkamp inom Tidösamarbetet. Budskapet från SD-ledaren var inte fredsmäklande, utan snarare en skärpt markering: Kristdemokraternas ledare måste offentligt ta ställning mot en framtida S-ledd regering, annars hotas hela samarbetets trovärdighet.

Ebba Busch själv tonade ned konflikten i en intervju med DN efter mötet. Hon sade att parterna är överens om fortsatt samarbete i fyra år till. Åkesson nöjde sig dock inte med det. I ett följande inlägg på Facebook krävde han att Busch uttryckligen avfärdar möjligheten att KD vid en framtida regeringsbildning skulle acceptera Magdalena Andersson som statsminister. Utan en sådan offentlig garantin, menar Åkesson, kan han inte stå till svars inför SD:s väljare för att partiet fortsatt stödjer de övriga regeringspartierna.

Bakom kulisserna pågår en intensiv och frustrationstyngd diskussion mellan de fyra Tidöpartierna om hur de ska positionera sig inför valet. Enligt uppgifter till DN har strategin under mandatperioden präglats av en kommunikationslinje som utarbetats i statsrådsberedningen under Ulf Kristersson. Den har gått ut på att framställa Tidösamarbetet som ett enat lag som får saker gjorda, i skarp kontrast till oppositionen.

Nu ifrågasätter SD den linjen. Flera tunga partiföreträdare menar att opinionssiffrorna visar att bilden av ett enat block inte längre lönar sig. De efterfrågar i stället fler öppna sakpolitiska konflikter med de borgerliga partierna, inte färre. Enligt en SD-källa skulle tydliga meningsskiljaktigheter kunna visa på bredden i samarbetet och ge partiet en bättre debattposition. Kritiken är att M, KD och L undviker konfrontation och hellre ”kramas” än att ta debatten.

Opinionsläget har under lång tid varit bekymmersamt för regeringsunderlaget. Mätningarna visar att de fyra partierna inte samlar en majoritet av väljarna. Inom Tidö har man därför beslutat att partierna ska gå till val på egna manifest, snarare än ett gemensamt sådant. Tanken har varit att SD ska fånga upp väljare längst ut på högerkanten och minska läckaget till småpartier som Örebropartiet, som siktar på att ta sig in i riksdagen.

KD har i sin tur informerat samarbetspartierna om en valstrategi som riktar sig mot mittenväljare, med budskapet om en ”höger med hjärta”. Samtidigt som partierna försöker profilera sig var för sig, pågår en intern strid om hur mycket vikt som ska läggas vid enighet. SD förespråkar en mer självständig linje, medan de borgerliga partierna vill fortsätta betona samarbetet.

Inom KD finns en växande irritation över SD:s förhållningssätt. Enligt källor vittnar man om en ”loser-mentalitet” hos SD, där partiet i stället för att kämpa för regeringssamarbetet tycks optimera sin egen styrka från oppositionen. Samtidigt har Ebba Busch öppnat en ny dörr på glänt: i en intervju med SVT på måndagskvällen beskrev hon Tidöavtalet som ”ett medel” för att få genomslag för KD:s politik. Skulle förutsättningarna ändras, sade hon, får man se över situationen – men hon underströk att man inte är där nu.

Det politiska spelet inför valet har därmed blivit alltmer komplext. Frågan om regeringsunderlagets framtid är inte längre enbart en fråga om sakpolitik, utan också om strategisk positionering och tillit mellan partierna. Det som började som en fikabjudning i Sölvesborg har utvecklats till en tydlig markering om att högerblocket är allt annat än självklart enat.