Indien uppmanas att följa Indusvattenfördraget med Pakistan trots tvisten om avgörandet.

Haagtribunalen i Nederländerna, formellt Permanenta skiljedomstolen, meddelade på måndagen att Indien är skyldigt att följa 1960 års Indusvattenavtal med Pakistan. Domen gäller sex floder i Indus systemet, vars vatten till stor del samlas i indiska Himalaya innan det rinner genom Pakistan. Indiens utrikesministerium har redan meddelat att landet inte accepterar utslaget.

Indusvattenavtalet, som undertecknades i Karachi 1960 med Världsbanken som förmedlare, har överlevt flera krig och kriser mellan Indien och Pakistan. Avtalet reglerar hur vattnet i de sex floderna ska fördelas. Indien tilldelades de östra floderna Ravi, Beas och Sutlej, medan Pakistan tilldelades huvudrätten till de västra floderna Indus, Jhelum och Chenab. Indien tillåts dock viss användning av de västra floderna, framför allt för jordbruk och vattenkraft.

För Pakistan är avtalet av avgörande betydelse. Stora delar av landets jordbruk är beroende av konstbevattning från Indus systemet, och floderna står också för en viktig del av elproduktionen och dricksvattenförsörjningen. Utan tillgång till vattnet skulle delar av Pakistan snabbt hamna i en akut vattenkris. Frågan handlar därför om livsmedelsförsörjning för miljontals människor.

Den politiska bakgrunden är minst lika viktig som den juridiska. Under våren 2025 meddelade Indien att man säger upp avtalet. Beskedet kom delvis som en reaktion på en dödlig attack mot turister på den indiska sidan av Kashmir. Indien anklagade Pakistan för att ha stöttat attacken, något Islamabad förnekar. Genom att hota med att lämna avtalet har Indien använt vattenfrågan som ett påtryckningsmedel i en redan mycket känslig konflikt.

Kashmir har varit delat mellan Indien och Pakistan sedan 1947, och båda länderna gör anspråk på hela regionen. Vattenresurserna i området är en ständig källa till spänning. Indien har under flera år byggt ut vattenkraften i de omtvistade flodområdena, vilket Pakistan menar strider mot avtalet. Pakistan har varnat för att en uppsägning av avtalet skulle kunna få allvarliga humanitära och säkerhetspolitiska följder.

Måndagens dom slår fast att Indien är bundet av förpliktelserna i avtalet från 1960. Enligt internationell rätt är skiljedomar av detta slag bindande, men frågan om efterlevnad är i praktiken politisk. Indiens utrikesministerium har redan avfärdat domen och hänvisar till att landet har lämnat avtalet. Det gör att domen nu blir en diplomatisk fråga snarare än en rent rättslig.

Haagtribunalen har tidigare varit inblandad i tvister mellan länderna. Ett känt exempel är Kishanganga-fallet, där tribunalen avgjorde en tvist om ett vattenkraftverk på en biflod till Jhelum. Indien fick rätt att bygga anläggningen, men domstolen krävde att ett minimiflöde skulle släppas förbi dammen. Fallet visar hur tekniska detaljer i avtalet har direkt påverkan på vattenförsörjningen i Pakistan.

Indien har länge ifrågasatt Haagtribunalens behörighet och har istället velat att tvister ska lösas genom de neutrala experter som nämns i avtalet. Pakistan har föredragit en skiljedomstol. Den nu aktuella domen innebär att tribunalen har gett Pakistan stöd i den långdragna processen, men den löser inte den underliggande konflikten.

Vattenfrågan i Sydasien blir allt viktigare. Klimatförändringar påverkar snösmältningen i Himalaya, och efterfrågan på vatten ökar i takt med att befolkningar och ekonomier växer. Avtal som Indusvattenavtalet har därför fått en strategisk betydelse som sträcker sig långt bortom förhållandet mellan Indien och Pakistan. En upplösning av avtalet skulle kunna skapa ett farligt prejudikat för andra länder som delar på floder i regionen.

Den juridiska processen kring Indusvattenavtalet är ännu inte över. Indien har avvisat skiljedomen och fortsätter att hävda att landet inte längre är bundet av överenskommelsen. Pakistan väntas nu använda domen för att stärka sin position i den diplomatiska processen. Samtidigt kvarstår oron över vad som händer med vattnet i en av världens mest konfliktfyllda regioner.