Susanne Nyström: I måndags ställde Camilla Kvartoft valårets jobbigaste frågor

Publicistklubben samlade i veckan företrädare för riksdagspartierna till sin årliga eftervalsdebatt. Temat var mediernas bevakning av valrörelsen. Hur fungerade den? Fanns det bottennapp? Och vägdes det politiska spelet mot sakfrågorna på rätt sätt? Frågorna är inte nya, men de är alltid värda att ställas på nytt.

Mötet leddes av Publicistklubbens ordförande Camilla Kvartoft. Deltagarna – bland dem partiernas valledare och presschefer – gav inga färdiga facit. Det var inte heller meningen. Däremot kan deras invändningar ibland peka på saker som medierna har anledning att fundera över. Den här gången var en sådan invändning tydligare än de flesta: SVT:s Agenda sände tre söndagar i rad inför valet, med ett enda område per program och politiker från samtliga riksdagspartier. Det upplägget var en bra ansats.

Agenda är ett av Sveriges ledande samhällsprogram, och valet att låta tre debatter ägnas åt varsitt ämne stack ut i en valrörelse som annars dominerades av snabba utspel. I partiledardebatterna ska stora sakområden avhandlas på kort tid, och utrymmet för fördjupning är begränsat. I de här sändningarna fick ekonomi, klimat och migration nästan en timme var. Flera i panelen tyckte att även det var för kort. Men själva poängen kvarstår: den typen av ämnesfokuserade debatter har ett värde som medierna kan bygga vidare på, inte bara under valår.

Det finns redan förebilder att peka på. När SVT 2021 sände specialprogrammet ”Klimatutmaningen” ägnades ungefär två timmar åt klimatfrågan. Sakkunniga redogjorde för forskningsläget, och riksdagspartiernas talespersoner fick förklara sin politik med gott om tid för följdfrågor. Programmet visade hur en komplex sakfråga kan hanteras i tv utan att reduceras till korta debattinlägg.

En annan fördel med dessa format är att partierna kan skicka andra företrädare än partiledarna. Det är viktigt av flera skäl. Politik är i praktiken lagarbete snarare än enmansshower, och de personer som medverkar i fördjupade debatter kan vara framtida ministrar, förhandlare eller oppositionspolitiker. I årets Agenda-debatter kunde tittarna exempelvis se Janine Alm Ericson (MP) diskutera ekonomi, Martin Kinnunen (SD) klimat och Niels Paarup-Petersen (C) migration. Deras medverkan gav en bredare bild av partiernas kompetens än vad partiledardebatterna förmår.

Publicistklubbens eftervalsdebatt är i sig ett uttryck för mediebranschens vilja att granska sig själv. Organisationen, som samlar journalister, publicister och mediechefer, har under lång tid varit en mötesplats för diskussioner om medieetik och journalistiska prioriteringar. Att låta partierna recensera medierna är ett sätt att öppna den interna debatten för omvärlden. Att mycket av kritiken är förutsägbar är inte ett skäl att avfärda den.

Frågan om balansen mellan spel och sak har blivit allt viktigare i ett medielandskap där sociala medier och korta utspel ofta sätter agendan. Internationellt talas det om en tilltagande personifiering av politiken, där ledarnas framtoning riskerar att skugga de sakpolitiska alternativen. Mot den bakgrunden är det relevant när public service tar sig tid att låta politiker resonera i längre sekvenser. För tittarna innebär det en möjlighet att jämföra politik på en nivå som de flesta traditionella debattprogram inte ger utrymme för.

Men förändringar sker inte av sig själva. Mediehusen styrs ofta av etablerade format, och det krävs mod att bryta mönster. De tre Agenda-debatterna och ”Klimatutmaningen” visar att det finns en publik för fördjupning. Om eftervalskritiken ska få konkreta följder behövs fler satsningar av samma slag.

Traditionella partiledardebatter kommer sannolikt alltid att ha en plats i valrörelsen. De fyller en funktion som direkta möten mellan de högsta politiska företrädarna. Men de bör inte vara de enda formaten. Fördjupade sakdebatter är ett komplement som stärker det demokratiska samtalet snarare än konkurrerar med det. För mediehusen handlar det om att ta journalistikens uppdrag på allvar: att granska makten, men också att ge en nyanserad bild av vad partierna faktiskt vill. Eftervalsdebatten visade vägen. Frågan är om medierna tar vara på de lärdomarna.