Behövs tjejlopp och klämtar klockan för Tjejklassikern?

Nu närmar sig Lidingöloppet, den avslutande etappen i En svensk klassiker. För många deltagare innebär målgången på Lidingö att de fullföljt samtliga fyra lopp och kan titulera sig klassikerklara. Men bakom den anrika tävlingsformen pågår en het debatt: Bör Tjejklassikern finnas kvar?

Förutom originalklassikern med de längsta distanserna – Vasaloppet, Vätternrundan, Vansbrosimningen och Lidingöloppet – finns i dag både en halv och en kort klassiker. Kvar finns också Tjejklassikern, trots att sträckorna är exakt desamma som i den korta varianten. Flera arrangörer medger att upplägget kan uppfattas som en relikt från en annan tid.

– En fråga som vi diskuterar mycket fram och tillbaka. Vi frågar också deltagarna, och så länge som majoriteten vill ha den kvar, så kommer vi ha den kvar. Men jag håller med om att det kan uppfattas som lite ur tiden att ha ett specifikt lopp för ett specifikt kön, säger Tomas Viker, generalsekreterare för Vansbrosimningen.

Lidingöloppets generalsekreterare Krister Svensson ser en tydlig efterfrågan bland deltagarna, men menar att en vidare samhällsdiskussion pekar i annan riktning.

– Sen kan man lyfta blicken och ha en vidare samhällsdiskussion, och då finns ingen anledning till varför tjejer ska göra saker kortare. Om vi hade startat Tjejklassikern i dag tror jag vi hade hamnat i något annat.

Frågan om att avveckla de könsseparerade loppen är inte ny. För tre–fyra år sedan väcktes den inom Vasaloppet, som valde att utreda Tjejvasans framtid.

– Vi landade i att det fortfarande behövs en positiv förstärkning för att skapa ett större utrymme för kvinnors idrottande i de här formaten. Men viktigt: vi exkluderar ingen kvinna från att vara med i de andra arrangemangen, utan det här är ett komplement, säger vd Johan Eriksson.

Tjejloppens historia sträcker sig drygt 50 år tillbaka. Det första startade i New York 1972 och fick snabbt efterföljare i flera länder. I Sverige blev Tjejmilen stilbildande vid premiären 1984.

– Loppet startade för att inkludera kvinnor i den joggingvåg som startat på 1970-talet. Arrangören Stockholm Marathon såg att få kvinnor anmälde sig till maratonloppet och ville skapa ett instegslopp, säger Karin S Lindelöf, universitetslektor i etnologi och docent i genusvetenskap vid Umeå universitet.

Tjejvasan kom fyra år senare, och 1992 hade samtliga klassikerlopp ett kvinnligt alternativ. Samma år föddes Tjejklassikern.

Enligt Lindelöf har tjejloppen haft stor betydelse för folkhälsan. De banade väg för mer avslappnade, könsblandade motionlopp, där varken män eller kvinnor behöver vara antingen soffpotatisar eller elitidrottare. Forskningen visar också att kvinnor som deltar i tjejlopp gör det för att få vara motionärer i första hand, och slipper förhålla sig till den manliga idrottsnormen.

Inom Vätternrundan är slutsatsen densamma. Tjejvättern är det lopp som år efter år får högst betyg av deltagarna.

– I vår värld har det aldrig varit i form av någon förminskning. Sedan vårt första lopp 1966 har kvinnor alltid varit välkomna att köra alla våra distanser. Men 31,5 mil är sjukt långt och för många, både män och kvinnor, kan 100 kilometer vara en mer lagom distans – det är jobbigt men du är inte död i flera dagar efteråt, säger vd Oskar Sundblad.

Försöken med rena manslopp har däremot inte överlevt. Vätternrundans Grabbvättern lades ner efter två år, och Vasaloppets 45:man blev sedermera Halvvasan.

Lidingöloppet är det enda klassikerlopp som helt tagit bort sitt rena tjejlopp. Det bytte namn till Rosa Bandet-loppet 2016 och öppnades för män året därpå.

– Vi ville att man som kille skulle kunna springa för sin mamma eller sin syster, och det har varit väldigt positivt, säger Krister Svensson.

Samtidigt pågår en förändring inom långloppen. Unga kvinnor i åldrarna 18 till 30 är den grupp som ökar allra mest på de längsta distanserna. Någon minskning av tjejloppens deltagande syns dock inte, vilket gör att andelen kvinnor ökar totalt.

Frågan om Tjejklassikerns vara eller icke vara lär fortsätta engagera. Oskar Sundblad är tydlig med var han står.

– Jag tittar bara på hur vi kan få fler att cykla. Och det är uppenbart många som vill cykla på det här sättet och det vore för jävligt att säga: ”Tack och hej, nu lägger vi ner ert lopp, för nu får det inte heta det här längre.”

Vasaloppets Johan Eriksson är däremot inte lika övertygad om att Tjejklassikern fyller en egen funktion när den korta klassikern redan finns.

– Hade vi startat ett nytt lopp i dag med fokus på att attrahera målgruppen kvinnor så är det väl inte så sannolikt att vi skulle avgränsa utifrån genus, säger han.