I början av juli skakades den franska boulesporten av en omfattande skandal när polis grep nio personer, däribland fyra landslagsspelare, misstänkta för bedrägeri, matchfixning och penningtvätt. Bland de gripna finns den 51-årige legendaren Henri Lacroix och 34-årige storstjärnan Dylan Rocher, som båda tillhör den franska boulelitens absoluta toppskikt.

De fyra spelarna misstänks ha arrangerat en så kallad läggmatch under kvartsfinalen i franska Masters i september förra året. Enligt utredningen sattsades ovanligt stora belopp på att det favorittippade lag som Rocher ledde skulle förlora matchen. När sensationen blev verklighet uppgick vinsten till 61 000 euro, motsvarande drygt 660 000 svenska kronor. Samtliga gripna spelare nekar dock till brottsmisstankarna.

Skandalen har väckt starka reaktioner bland de många amatörspelarna som ägnar sig åt boule runt om i Frankrike. Caroline Protheau, en 58-årig spelare vid banan vid parken Buttes-Chaumont i norra Paris, har svårt att tro att Dylan Rocher verkligen skulle vara inblandad i matchfixningen. ”Det som har hänt är fult. Men jag har svårt att tro att Dylan Rocher är inblandad, det är inte likt honom. Han är en bra kille. Jag tror att det var de andra som låg bakom detta”, säger hon mellan två kast på den lokala boulebanan.

En tradition djupt förankrad i Frankrike

Boule har en lång historia i Frankrike och har spelats sedan medeltiden. Den variant som dominerar i dag, pétanque, fick sina fastslagna regler för omkring hundra år sedan. Sporten är djupt förankrad i fransk kultur och miljontals fransmän utövar den som sällskapsspel. I nästan varje bostadsområde finns en lokal bouleförening, och över 300 000 personer är föreningsaktiva spelare i landet. Som jämförelse kan nämnas att Sverige har cirka 12 000 aktiva spelare, varav ungefär hälften har licens.

Vid banan i Buttes-Chaumont, där DN träffar spelare en het sommardag med 34 graders värme, är stämningen både avslappnad och fokuserad. Ett tjugotal tappra själar har samlats för en så kallad melée, där man lottar fram tremannalag som ställs mot varandra. Trädkronorna ger viss skugga över grusbanorna, och så fort det uppstår tveksamheter om avstånd kommer måttbandet omedelbart fram.

Guy Lopez, en av spelarna på banan, är både förbryllad och upprörd över skandalen. ”Vem fuskar i boule? Jag gör det i alla fall inte!” utbrister han och vänder sig mot medspelarna. Tillsammans skämtar de om hur man teoretiskt skulle kunna fuska – genom att diskret rulla klotet med skosulan eller försöka lura till sig några extra millimeter när man mäter avståndet till ”lillen”, den lilla målkulan.

Men att riskera en hel karriär i bouleliten för omkring hundra tusen kronor per person verkar helt orimligt för Lopez. ”Det här är professionella spelare, de lever på detta. Nu saboterar de sina karriärer. De kan bli av med licensen, eller värre. De är sådana idioter. De har ju sponsoravtal som är värda mycket mer”, konstaterar han.

Bernard Tremblay, ordförande för den lokala klubben som har det färgglada namnet ”De glada boulomanerna i Buttes-Chaumont”, nickar instämmande. ”Polisutredningen får visa vad som har hänt. Men kanske har de utsatts för utpressning. Det är en väldigt konstig historia”, säger den 80-årige ordföranden.

Klubbens namn har en egen historia. ”Förut hette vi ’De glada, skäggiga boulomanerna i Buttes-Chaumont’. Men det ändrade vi, för alla har ju inte skägg”, förklarar Tremblay med ett leende.

Allt fler kvinnor tar plats

Boule var länge ett spel som främst utövades av medelålders och äldre män i Frankrike. Men under de senaste decennierna har sporten genomgått en tydlig förändring och i dag är uppemot 30 procent av de aktiva spelarna kvinnor.

Caroline Protheau, som arbetar inom finanssektorn, är ett exempel på denna utveckling. ”Tidigare hade jag en hund, en beauceron, och då gick jag förbi här varje dag. Det gav mig lust att spela, och när min hund dog gick jag med i klubben, för att hålla i gång”, berättar hon. Nu spelar hon fyra till fem gånger i veckan och beskriver boulen som ett sätt att komma bort från vardagens bekymmer. ”Boulen får mig att glömma all oro och problem. Och man är utomhus och rör sig, i stället för att sitta hemma och se på tv. Vi blir fler och fler tjejer som är aktiva”, säger hon.

På amatörnivå handlar boule inte om stora pengar. I början av året lägger medlemmarna in några euro i en gemensam pott som fördelas mellan klubbens främsta spelare vid årets slut. Ibland arrangeras turneringar, och om något särskilt lovande talang dyker upp kan klubben eventuellt hjälpa till i spelarens fortsatta karriär.

För de flesta medlemmarna, som ofta är pensionärer, handlar det främst om att komma ut, röra på sig och träffa andra. Bernard Tremblay beskriver sportens strategiska dimensioner: ”Det här är ett lagspel i hög utsträckning. Man behöver samarbeta, studera terrängen och analysera motståndarnas misstag. Mycket handlar om att förutse vad de andra kommer att göra. Om det är höger- eller vänsterhänta spelare man ställs mot, hur man ska blockera och försvåra deras nästa kast. På många sätt påminner det om curling”, förklarar han innan han återvänder blicken mot spelet.

Förutom de fyra landslagsspelarna ingår även den mångfaldige världsmästaren Henri Lacroix, 51, den flerfaldige Europamästaren Jean Feltain, 37, och den regerande Europamästaren Ligan Doerr, 26, bland de gripna. Av de 302 000 licensierade spelarna i Frankrike är det endast några hundra som kan försörja sig på sporten, vilket gör skandalen ännu mer dramatisk för dem som nått den högsta nivån.