I helgen avtackas en hel generation svenska försvarshjältar när Linda Sembrant, Magdalena Eriksson, Jonna Andersson och Hanna Glas hedras i samband med VM-kvalmatchen mot Serbien i Solna.

Det är inga vanliga spelare som tackar för sig. Med sammanlagt 454 landskamper har kvartetten bildat stommen i ett svenskt försvar som under många år tillhört världseliten. Linda Sembrant med sina 160 landskamper och Magdalena Eriksson med 123 har varit ett stabilt mittbackspar, medan Jonna Andersson (112) och Hanna Glas (59) har patrullerat ytterbackspositionerna med stor framgång.

Tillsammans har de vunnit både OS- och VM-medaljer för Sverige, och har varit bärande pelare i en era som inneburit stora framgångar för svensk damfotboll.

– Jag tror att det kommer bli väldigt känslosamt. Det är många landskamper på de där spelarna. En hel backlinje, säger Manchester United-stjärnan Fridolina Rolfö, som har en särskilt nära relation till Magdalena Eriksson.

– Vi har så otroligt många minnen tillsammans, vi har spelat så många år. ”Magda” är ju så klart speciell för mig, eftersom vi har spelat ihop sedan jag var 15, har delat rum, fortsätter Rolfö.

För Rolfö har relationen med Eriksson inneburit något mer än bara ett lagkamratskap.

– Det är få förunnat att man träffar någon som man blir så nära vän med och får uppleva både en jobbrelation tillsammans och ett privatliv, göra det man älskar mest tillsammans. Så det blir speciellt att tacka av henne men de andra tre står mig också nära.

Orsakerna till spelarnas beslut att avsluta landslagskarriärerna varierar. För Magdalena Erikssons del var det en alltför skadedrabbad kropp som fick henne att ta beslutet i höstas, men hon fortsätter spela klubbfotboll i tyska storklubben Bayern München. Även Linda Sembrant och Jonna Andersson är fortsatt aktiva på klubbnivå i AIK respektive Linköping. Hanna Glas har däremot helt lagt fotbollsskorna på hyllan.

– Det är spelare som har varit med i många år, som har betytt mycket för landslaget och gjort väldigt mycket för svensk fotboll, säger Sveriges nya lagkapten Stina Blackstenius inför avtackningen och tillägger:

– Man önskar så klart att de hade kunnat vara med och spela, men man har full respekt för deras beslut också.

Svensk damfotboll befinner sig just nu i en intensiv generationsväxling. När ordinarie lagkapten Kosovare Asllani är skadad är det Blackstenius och Rolfö som med sina 127 respektive 108 landskamper har mest erfarenhet i den nuvarande VM-kvaltruppen. Bakom dem kommer en ny generation som måste axla manteln efter de erfarna föregångarna.

– Vi har tappat de naturliga ledarna, så nu måste alla steppa upp, berättade den 22-åriga mittbacken Elma Junttila Nelhage tidigare i veckan.

För unga spelare som Junttila Nelhage har Sembrant och Eriksson varit viktiga förebilder.

– Det är två spelare som man har sett upp till, när jag var yngre och kollade på damlandslaget så var det ju de som spelade. De har visat vägen i många år. Så de är väldigt värda att hyllas ordentligt, säger Junttila Nelhage som själv endast har sex landskamper på meritlistan.

Det ”nya” Sverige håller på att hitta sin identitet. 23-åriga Tottenham-spelaren Matilda Vinberg är optimistisk inför framtiden, trots de stora förändringarna i truppen.

– Jag tycker ändå att vi unga spelare har förhållit oss väldigt bra. Många av dem som är här nu har jag spelat med förut, i både ungdomslandslag och klubblag. Det är kul att se hur alla tar för sig och är orädda, modiga. Det ska bli intressant att se vad det leder till, säger Vinberg.

Förutom de fyra spelarna kommer även tidigare förbundskaptenen Peter Gerhardsson att avtackas under lördagen. Under hans ledning nådde Sverige både VM-brons två gånger och OS-silver, och han var en viktig del i den framgångsera som nu närmar sig sitt slut när försvarskvartetten lämnar den internationella scenen.

Dela.

17 kommentarer

Leave A Reply