Jens Littorin: Kom igen norska hockeyfans – guttarna behöver ert stöd

Norge upplevde en märklig kontrast i idrottsengagemang under helgen när landets ishockeylandslag spelade sin första VM-semifinal någonsin. Trots den historiska bedriften möttes laget av ljummet intresse från norska supportrar, som istället fokuserade på Champions League-finalen i fotboll.

När Norge ställdes mot Schweiz i VM-semifinalen på lördagen hade många väntat sig en nationell folkfest i Oslo. För första gången i landets historia hade ishockeylandslaget tagit sig till en VM-semifinal, en prestation som kröntes av en historisk seger mot Sverige i kvartsfinalen. Men verkligheten på Oslos sportbarer visade en helt annan bild.

Vid besök på flera sportbarer i norska huvudstaden syntes knappt någon hockeytröja. Trots den pågående semifinalen verkade gästerna mer intresserade av att förbereda sig inför Champions League-finalen mellan Arsenal och PSG, som skulle spelas senare samma kväll. Lokaler som hade storbildsskärmar med hockeymatchen fylldes gradvis av supportrar i röda och vita Arsenaltröjor, många bärande namn som Ødegaard på ryggen.

Stämningen på barerna reflekterade det ovanliga förhållandet mellan norska idrottsfans och engelsk fotboll. Detta fenomen är djupt rotat i norsk idrottskultur, där Premier League och engelska fotbollsklubbar har en extraordinär följarskara. Många norrmän har starkare band till engelska klubbar än till inhemska idrottslag, vilket blev smärtsamt tydligt under lördagskvällen.

På en av sportbarerna satt flera personer med ryggen mot tv-skärmen där hockeymatchen pågick. När Schweiz tog ledningen med 1-0 verkade gästerna knappt reagera. Supportertröjor för det norska landslaget lyste med sin frånvaro, och de få som bar rött och vitt hade istället Arsenals färger på sig.

Matchen mot Schweiz utvecklades inte heller till Norges fördel. I den andra perioden prickade Schweiz in mål efter mål, och när de gjorde sitt fjärde mål hade spänningen för länge sedan försvunnit. En äldre man på en av barerna slog frustrerat näven i bardisken och vände bort huvudet från skärmen.

Under hela kvällen hittades endast en enda person som bar en norsk hockeytröja – en kvinna med ”Lunde” på ryggen. Detta trots att Norge spelade sin största hockeymatch någonsin och hade besegrat Tre Kronor för att ta sig till semifinalen.

När Champions League-finalen närmade sig avspark i Budapest hade atmosfären på sportbarerna förvandlats totalt. Jublet steg när Arsenal tog ledningen genom Kai Havertz redan efter fem minuter. De norska fotbollsfansen verkade fullt engagerade i matchen, med ett engagemang som hade saknats helt under hockeysemin.

Även fotbollskvällen slutade dock i besvikelse för de norska supportrarna. PSG vände matchen och vann efter straffläggning, när den sista Arsenalstraffen flög över ribban. De fåtaliga PSG-supportrarna i lokalen kunde äntligen få jubla.

Det speciella förhållandet mellan norska fans och engelsk fotboll är välkänt. Historien om norska supportrar som brinner mer för engelska klubbar än inhemsk idrott är långvarig och djup. Detta fenomen blev extra tydligt under lördagskvällen, när en historisk norsk idrottsbedrift fick stå tillbaka för en fotbollsmatch där inget norskt lag deltog.

För norska ishockeylandslaget finns det dock en chans till upprättelse. På söndagen spelar laget bronsmatch mot Kanada, en ny möjlighet att skriva historia och eventuellt få norska supportrar att lägga bort fotbollströjorna. Huruvida norrmännen kommer att stödja sina ”guttarna” i den matchen återstår att se.

Trots förlusten mot Schweiz har Norge gjort en anmärkningsvärd turnering och visat att landet kan konkurrera på högsta nivå i internationell ishockey. Frågan kvarstår dock om denna bedrift någonsin kommer att kunna konkurrera med engelska fotbollens grepp om norska idrottsfans.