Israels kulturminister vill identifiera anonyma militära visselblåsare bakom Gaza-dokumentär.

Vid årets filmfestival i Venedig belönades en israelisk dokumentär med Special Jury Prize. Filmen, gjord av Yuval Abraham och Rachel Szor, bygger på intervjuer med visselblåsare inom den israeliska militären. De uppger att AI-styrda målsystem använts för att medvetet döda tusentals civila i Gaza. Dokumentären har väckt starka känslor i Israel, där kulturminister Miki Zohar nu vill se en utredning.

Zohar, som tillhör Likud, skriver på X att myndigheterna måste ta reda på hur filmmaterialet kom fram och om publiceringen kan ha gynnat fienden under pågående krig. ”Yttrandefrihet är inte en licens att förråda staten”, skriver han. Han har också bett inrikesdepartementet att överväga att återkalla regissörernas medborgarskap, med hänvisning till landsförräderi. Det är ett ovanligt steg från en israelisk minister och har återupplivat debatten om var gränsen går mellan journalistik och förräderi i krigstid.

Dokumentärfilmarna har inte kommenterat utspelet. Men deras film har blivit en symbolfråga i en bredare konflikt om yttrandefrihet, militär etik och det israeliska samhällets syn på kriget i Gaza. Flera israeliska journalister och konstnärer har under det senaste året anklagats för att sprida bilder eller uppgifter som kan skada landets intressen. Samtidigt har internationella medier och människorättsorganisationer riktat skarp kritik mot Israels krigföring och krävt oberoende utredningar av eventuella krigsbrott.

Filmens vittnesmål beskriver ett målsystem som utnyttjar artificiell intelligens för att identifiera och prioritera attacker. Enligt de anonyma källorna har systemen använts i en omfattning som lett till att stora grupper av civila dödats. Det israeliska försvaret ifrågasätter uppgifterna och menar att vittnesmålen är anonyma och därmed svåra att kontrollera. Israel förnekar bestämt att civila medvetet attackeras och hävdar att militären följer folkrätten.

AI-styrd måltagning är dock inte något nytt i Gazakriget. Redan under 2024 rapporterade flera internationella medier att israeliska försvaret utvecklat och använt AI-baserade verktyg för att ta fram mål i mycket snabbare takt än vad som varit möjligt med manuella bedömningar. Systemen, som enligt uppgifter fått namn som Lavender, har beskrivits som en revolution inom militär underrättelseinhämtning. Men de har också kritiserats för att göra det möjligt att bomba mål som tidigare ansetts vara för riskfyllda ur civil synvinkel. Experter på internationell rätt har varnat för att AI-system kan skapa en känsla av precision som i praktiken ökar antalet civila offer.

Zohars krav på att utreda filmens tillkomst och eventuellt återkalla medborgarskap har mötts av blandade reaktioner. Inom Israel finns en stark opinion som stödjer regeringens linje att all information som kan hjälpa Hamas eller andra fiender ska stoppas. Andra ser ministeruttalandet som ett försök att tysta kritiker och inskränka yttrandefriheten. Jurister har påpekat att återkallande av medborgarskap är ett mycket ingripande straff och att det i praktiken främst använts i fall där personer misstänkts för allvarlig brottslighet mot statens säkerhet.

Dokumentärens internationella pris har gett frågan ny kraft. Venedigfestivalen är en av världens viktigaste plattformar för film, och ett jurypris där innebär att berättelsen når en bred global publik. För Israels del innebär det att kritiken mot krigföringen i Gaza fortsätter att hålla sig levande på den internationella arenan, trots regeringens försök att styra debatten. För filmarna är priset samtidigt ett kvitto på att deras arbete fått genomslag, oavsett hur israeliska myndigheter väljer att agera.

Under tiden fortsätter kriget i Gaza, och frågor om AI, ansvar och civila offer blir alltmer centrala i den globala debatten. Dokumentären har bidragit till att sätta ljus på en teknik som allt fler länder nu utvecklar. Samtidigt visar reaktionen i Israel hur känsligt ämnet är i ett land som ser sig självt som omgivet av fiender och som för närvarande för ett krig där information och bilder nästan omedelbart blir en del av den politiska kampen. Filmen har därmed blivit mer än en dokumentär – den har blivit en prövsten för yttrandefrihet, militär makt och statens rätt att skydda sig själv.