Johan Croneman: Stackars Ebba Andersson som blev bedömd av SVT:s ”experter”

Experter i studion missade stafettens oberäknelighet – kritik mot SVT:s OS-bevakning

Förra helgens damstafett i längdskidor visade sig bli en oväntad påminnelse om idrottens oförutsägbara natur. Dessvärre hade SVT:s expertpanel inte räknat med denna grundläggande aspekt av stafettävlingar.

Den som sett en skidstafett vet att oförutsedda händelser är en del av tävlingsmomentet. En åkare kan gå tom på krafter under första sträckan, en annan kan bryta en stav eller tappa en skida. Vallas fel, fall i backar, kollisioner med andra åkare – allt detta tillhör stafettens dramaturgi.

Trots dessa självklarheter presenterade SVT:s expertpanel – Charlotte Kalla, Mathias Fredriksson och programledare André Pops, tillsammans med kommentatorerna Jacob Hård och Anders Blomquist – ett försnack helt utan reservationer. Enligt dem var det svenska OS-guldet närmast självklart och inga oförutsedda händelser kunde påverka utgången.

För tittare med grundläggande förståelse för längdskidåkning framstod denna överdrivna självförtroende som märkligt, särskilt med tanke på de utmanande spårförhållandena. Tidigare under OS hade vi sett hur även etablerade stjärnor som Jessie Diggins råkat ut för missöden som ruinerat deras medaljchanser.

När Ebba Andersson sedan föll under sitt lopp blev experternas bristande risk-medvetenhet påtagligt blottlagd. Det beklagliga är inte att Andersson föll – det kan hända vem som helst under tävlingsförhållanden – utan att hon som professionell idrottare bedömdes så enfaldigt av SVT:s experter.

OS-bevakningen har även brustit på andra områden. Det traditionella OS-kvällsmagasinet som tidigare sammanfattat dagens tävlingar lyste med sin frånvaro, både på SVT och TV4. Denna förändring väcker frågor om public service-kanalernas prioriteringar och om de modern mediakonsumtion har förändrat det etablerade formatet för OS-bevakning.

Ishockeyn, en annan paradgren under vinter-OS, har präglats av likartade problem i TV-bevakningen. Både SVT:s och TV4:s hockeyexperter har uppvisat en närmast överdriven vördnad för NHL-spelare, särskilt de kanadensiska. Jonas Andersson i SVT framhålls som ett tydligt exempel på denna beundran, som ibland gränsar till det komiska.

Det svenska herrlaget i ishockey, som fram till kvartsfinalen mot USA konsekvent hyllades i sändningarna, presterade enligt kritiken inte en enda fullt övertygande period under hela turneringen. Trots detta har kommentatorer som Chris Härenstam översvallande prisat även enkla spelmoment. Resultatet blev som bekant ett uttåg i kvartsfinalen.

En relevant fråga är om NHL-proffsen verkligen presterat på den nivå som förväntas av världens bästa spelare. Kritiker menar att spelet i många matcher mer liknat ”allmänhetens åkning” än elitidrott på högsta nivå. Detta väcker tanken att för många spelare är NHL det verkliga arbetet, medan OS snarare betraktas som en semesteraktivitet.

Även expertkommentatorernas innehåll har ifrågasatts, med Håkan Loob som exempel på en som levererar uppenbara klyschor snarare än djupgående analyser. Uttalanden som ”Det är individuella prestationer som avgör” och ”Det första målet kan vara ack så viktigt” tillför knappast något substantiellt till tittarupplevelsen.

Sammanfattningsvis har SVT:s och TV4:s OS-bevakning präglats av ett antal brister – från överdriven optimism och bristande riskmedvetenhet i stafettbevakningen till okritisk beundran av NHL-spelare och avsaknad av djupare analys i ishockeysändningarna. För tittare som söker nyanserad sportjournalistik har detta inneburit en besvikelse, särskilt med tanke på den centrala roll public service borde ha i att tillhandahålla kvalitativ och balanserad idrottsbevakning.