Den svenska fotbollens förändring under de senaste två decennierna har lett landslaget in i en identitetskris som nu tydligt syns på planen. Inför den kritiska VM-matchen mot Japan synliggörs problemen på ett smärtsamt sätt – ett landslag som inte längre vet vad det vill vara.

När Zlatan Ibrahimovic dök upp på Fox Sports storbildsskärm i Frisco framstod han som symbolen för en epok som förändrade svensk fotboll i grunden. Den spelaren som en gång transformerade svensk fotboll agerar numera mediapersonlighet med plattityder inför kameran. Men hans påverkan på svensk fotboll går inte att ignorera.

## En kulturell vändpunkt

Vid EM 2000 representerade Sverige allt som det gamla försvarsorienterade fotbollslandet stod för. Den legendariskt tråkiga 0-0-matchen mot Turkiet var symptomatisk för en tid då Sverige byggde lag som försvarsfort. Vid VM 2002 bestod hälften av Sveriges utespelare egentligen av mittbackar.

Sedan kom Zlatan. Plötsligt ville alla svenska fotbollsbarn dribbla, göra mål och vara anfallare. Det som kan låta som en klyscha blev verklighet i svenska ungdomslag runt om i landet. Observationer från ett ungdomslag under tio års tid visar hur dramatisk förändringen blev – av 25 spelare var det knappt två som prioriterade det defensiva spelet.

De ungdomarna är nu unga vuxna, i samma ålder som dagens VM-trupp. Och det är där Sveriges moderna problem tar sin början.

## Förlorad balans

EM 2004 var sista gången Sverige hade rätt balans mellan försvar och anfall. Det var mästerskapet som Sverige kunde ha vunnit, där förutsättningarna var optimala. Men redan vid VM 2006 började sprickorna synas. Förbundskapten Lars Lagerbäcks styrka låg i att organisera försvarsspelet, men lagets största stjärnor var offensiva spelare. Spelare och ledare ville inte längre samma sak.

Jämförelsen med friidrott är talande – om en tränare ska välja löpare till sprintstafett väljs den som är snabb på 200 meter före specialisten på 800 meter. Båda är vassa, men spetsen finns på olika ställen. En naturlig anfallare vet instinktivt hur avslut ska tas. En naturlig försvarare vet hur ytor ska stängas, hur närkamper ska vinnas och hur kroppar ska vändas bort.

När man analyserar de spelare som nu ska täta läckaget mot Japan blir problemet tydligt – för få har försvarsspel som den tydligaste delen i sitt fotbolls-DNA.

## Två decennier av instabilitet

Sedan mitten av 2000-talet har svensk fotbolls pendel svängt vilt. Erik Hamrén kom efter Lagerbäck och skulle skapa ”shajning” men skapade öppna landskap. Janne Andersson efterträdde och stängde till. Jon Dahl Tomasson skickade ut spelarna på vilda fotbollshav utan sjökort och flytvästar.

Nu talar förbundskapten Graham Potter och spelarna enade om att försvaret måste tätas. De säger att de vet hur det ska göras, åtminstone i teorin. Men det stora frågetecknet kvarstår – kan de verkligen genomföra det?

Fotbollen går betydligt fortare idag än i början av 2000-talet. Direkta jämförelser med dåtidens spelsätt är inte alltid relevanta. Men dagens svenska landslag klarar uppenbarligen inte att hantera tempot i båda riktningarna. När Sverige anfaller kan det gå riktigt fort. Men när laget ska försvara går det för fort – motståndarna är för snabba och svenskarna ser sjösjuka ut.

## Lång väg tillbaka

Potter påminde nyligen om sin tid i Östersund, där resan till europeisk succé var lång och kantad av många smällar längs vägen. Kanske syftar han på att även detta svenska landslag behöver tid. Men med tanke på spelarmaterialet är det tveksamt om justeringar ens är möjliga på sikt. Och då blir det en mycket lång väg tillbaka.

Efter storförlusten mot Nederländerna har mittbacken Isak Hien fått mest kritik, men samtidigt störst stöd från Potter. Skulden bör dock spridas bredare än till en enskild spelare. Ett avslöjande minne visar problematiken: Första gången Hien sågs live i superettan hösten 2021 var när han spelade för Vasalund mot IFK Värnamo. Då var han lysande – efter att ha bytt position och blivit anfallare.

Det säger något om dagens landslag och den generation som formats i Zlatans fotspår.

## Japan väntar

På pressträffen frågade Potter om journalisterna sett Japan spela. Svaret är ja, och bilden är inte uppmuntrande för Sverige. Japan är ett lag som äter europeiska landslag till frukost och går in som solklara favoriter.

För Sverige handlar det inte längre om att vinna, utan om att inte förlora för stort. En alltför tung förlust kan innebära att VM är över för svensk del, även om tredjeplats i gruppen på förhand kändes helt acceptabelt.

Den identitetskris som svensk fotboll befinner sig i har varit under uppbyggnad i nästan två decennier. Nu, i Texas inför mötet med Japan, står konsekvenserna av den förändring som Zlatan Ibrahimovic en gång symboliserade smärtsamt tydliga. Ett lag fyllt av talang, men utan den defensiva grunden som krävs för att bygga framgång på.