När SVT Sport och Radiosporten i veckan meddelade att de inleder ett samarbete kring SHL-sändningarna väckte det nyfikenhet. Men i de första programmen märktes inget av det utlovade samarbetet, konstateras i en genomgång av sändningarna. Både Radiosportens ”Veckans match” och SVT:s ”Hockeykväll” fortsatte i sina gamla hjulspår, utan tydliga spår av den gemensamma satsning som annonserats.
Radiosporten sände under torsdagen HV71–Skellefteå, en match som fick en alldeles särskild innebörd när Herman Liv, son till den tidigare HV71-målvakten Stefan Liv, gjorde SHL-debut i just Jönköping. Kommentatorn Magnus Wahlman fick beröm för att ha fångat stämningen och den historiska tyngden i debuten. Stefan Liv är en av svensk ishockeys mest legendariska målvakter, med bland annat tre SM-guld med HV71, och omkom i en flygolycka 2011. Att sonen nu kliver in i samma liga och samma arena var en berättelse som bar hela sändningen.
Mindre imponerande, enligt kritiken, är expertvalet i Radiosporten. Johan Garpenlöv har en gedigen meritlista som både spelare och tränare – han bildade kedja med Sergej Makarov och Igor Larionov i San Jose Sharks och var förbundskapten för Tre Kronor – men i radioexpertsstolen upplevs han som anonym. Radiosporten har haft svårt att hitta en ersättare efter Lars-Gunnar Jansson, som i nästan 30 år var kanalens ledande hockeyröst fram till sin död i november 2024. Per Svartvadet tog över 2019, men efter fem år lämnade han. Sedan 2024 är Garpenlöv på plats, och frågan är om han är rätt person för uppdraget.
Även SVT:s ”Hockeykväll” får hård kritik. Programmet har en lång och brokig historia: det lades ner 2015, drevs under en tioårsperiod av TV4 och återuppstod i SVT 2021. I dag leds det av Dusan Umicevic, med Jonas Andersson som återkommande expert. Inför årets säsong har John Klingberg anslutit som ny expert. Den förre NHL-backen har ett starkt namn efter en lång karriär i Nordamerika, men hans medverkan i programmet överskuggades av väl tilltagna hyllningar från programledningen. Det hela beskrivs som både pinsamt och parodiskt.
Ett återkommande problem, enligt kritiken, är att ”Hockeykväll” försöker imitera andra programformat. Framför allt har SVT-produktionen inspirerats av TV4:s ”Bollklubben” och ”Fotbollsmorgon”, men försöken att hitta en ledig och skämtsam ton faller platt. Tempot drivs upp, men innehållet blir inte bättre av det. Inte heller konceptet ”Övertid”, som sänds efter ordinarie programtid, uppskattas. Det uppfattas snarast som ett sätt att få in ytterligare reklam- och sponsorskyltar än som en verklig bonus för tittarna.
Den samlade bilden är att SVT:s hockeysatsning står stilla. Både innehåll och medverkande upprepas utan att programmen utvecklas, trots att mediebranschen i övrigt genomgår stora förändringar. Strömningstjänsterna satsar allt mer på egenproducerade dokumentärer och poddar, och konkurrensen om tittarnas tid är hårdare än någonsin.
Något som också uppmärksammas i genomgången är utbudet av sportdokumentärer inför hösten. Det beskrivs som tunt. Viaplay har producerat ett miniporträtt av golfaren Anna Nordqvist, som nyligen avslutade karriären. Hon har vunnit allt från majortävlingar till OS-silver, men hennes resa har också präglats av tunga personliga perioder. Materialet hade enligt kritiken kunnat rymmas i en betydligt större och mer genomarbetad produktion.
TV4 har i stället satsat på ett reportage om swimrunloppet Utö–Sandham, där bland andra Daniel Adams-Ray och Linn Bengtsson deltar. Reportaget beskrivs som underhållande och ger en inblick i en av Sveriges tuffaste tävlingar. Men i övrigt är det ont om dokumentärer som lyfter sporten bortom resultatlistorna.
Sammanfattningsvis riktas blicken nu mot SVT och Radiosporten. Samarbetet mellan de två redaktionerna kan vara en möjlighet att förnya bevakningen, men efter den första veckan syns inga spår av det. Kritiken är tydlig: antingen måste programmen tänka om – eller läggas ner. Det gäller i synnerhet ”Hockeykväll”, där både formatet och medverkande ifrågasätts.
