Johan Esk: När solen färgar juninatten – då måste svenska VM-festen börja

I det mexikanska inlandet, där Monterreys VM-arena ska bädda in Sveriges herrlandslag i ett varmt och fuktigt kvällsmörker, står mötet med Tunisien för dörren. Hemma i Sverige har mörkret knappt hunnit lägga sig innan det lättat igen. När matchen rullar igång kommer solen förhoppningsvis att färga juninatten i Stockholm, en stad som fostrat mer än halva startelvan. Samma sak gäller i kapten Victor Nilsson Lindelöfs Västerås, i Benjamin Nygrens Göteborg och i Mattias Svanbergs Malmö.

Svenska spelarna gav sig själva och svenska folket en hyfsad sommarpresent när de vann playoff-finalen. Det känns som alldeles nyss. Nu väntar första VM-matchen, och över hela landet kommer blickar att riktas mot skärmar. På uteserveringar och i barer, i trånga lägenheter och flådiga villor, på barnkollon och ålderdomshem. På vägarna kommer radioreferatet att rulla fram genom högtalarna.

Ett fotbollsmästerskap med Sveriges herrlandslag slår alla andra svenska lägereldar. Det sprider sig in i alla samhällskretsar, oavsett ålder och bakgrund, politiska åsikter och religiösa åskådningar. Efter VM i Ryssland 2018 berättades det om hur omöjligt det var att trycka sig in på en bar för att se Emil Forsberg skjuta Sverige till kvartsfinal.

Åtta år har gått sedan dess. Ett pandemi-EM kom och gick utan att sätta större avtryck. Det som hänt med det svenska landslaget sedan VM 2018 är att laget varit nere på botten och vänt. Med tanke på hur de senaste åren varit känns det nästan surrealistiskt att VM väntar. Resans gång har varit allt annat än enkel, men nu står chansen där igen.

Värmlandspoeten Torleif Styffe skrev texten till ”När solen färgar juninatten”, en sång som Sven-Ingvars gjorde känd. Den samlar det vackra och vemodiga som möts i den svenska sommaren. Texten talar om stunder som man borde ta till vara och ha kvar som ett täcke under vinterkalla dar. Men en öppningsmatch i VM mot Tunisien är inget Sverige bara ”borde ta till vara”. Det är en match som måste vinnas.

Visst skulle Sveriges VM kunna överleva en förlust, men det skulle göra vägen framåt betydligt svårare. Laget behöver bygga momentum från start, och tre poäng i premiären är avgörande för att sätta tonen för resten av turneringen. En förlust skulle sätta press på de följande matcherna och riskera att förvandla en dröm till en mardröm.

Förbundskapten Graham Potter slog fast i ett av sina första tal till spelarna i Östersund att extraordinära saker uppnås av vanliga människor. De svenska landslagsspelarna är vanliga människor, men de behöver inte uppnå något extraordinärt för att vinna mot Tunisien. Det räcker med att göra som när de låg nere för räkning och domaren hunnit till nio, när playoff-chansen kom. Sverige satte defensiven och framåt exploderade Viktor Gyökeres. Mer än så krävs inte.

Det som däremot krävs mycket av för att Sverige ska få ett lyckat VM är Victor Nilsson Lindelöf. Han föddes under brons-VM 1994 och var den perfekta sidekicken till Andreas Granqvist i VM 2018. När ”Granen” lämnat laget hade ”Vigge” svårt att vara ledaren som skulle bygga den stabila grunden. Det blev inte lättare av att förre förbundskaptenen Jon Dahl Tomasson skickade ut honom att vara byggherre för ett fuskbygge.

Nu vet alla att defensiven först och främst måste sitta. Det gjorde den inte i träningsmatcherna, men VM är en annan historia. Graham Potter skickar troligen ut en startelva som aldrig spelat ihop tidigare. Redan där skriver de här landslagsspelarna svensk VM-historia. Men det är inte för den historien de är här.

Ett försvar som varit granitstarkt men rasade samman till den grad att förbundskaptenen fick gå. Den nya kom så sent som i mars. Tunisien låter som ett fotbollssyskon till Sverige i många avseenden. Förbundskaptenerna Sabri Lamouchi och Graham Potter är båda nybyggare som fokuserar på att bygga grunden i sina lag.

Tunisien har genomgått en liknande resa som Sverige. Också de har en ny förbundskapten som kommit in relativt sent i processen och försöker bygga ett stabilt kollektiv inför mästerskapet. Båda lagen förlitar sig på organisation och disciplin snarare än individuell briljans. Det är inget skräll om Tunisien blir ett nytt Trinidad och Tobago för Sverige.

Därför finns en oro för att VM-starten slutar precis som 2006, med en besvikande 0-0. En poäng i premiären skulle inte vara katastrofalt, men det skulle definitivt inte vara idealt. Sverige behöver ta kommando i gruppen tidigt och visa att laget är här för att göra mer än bara delta.

I alla städer och byar där folk hållit sig vakna eller orkat upp kommer ögonen att vara riktade mot Monterrey. Förhoppningen är att ge svenska folket något att komma ihåg, något att ha kvar som ett täcke under vinterkalla dar. För det är vad ett VM-äventyr kan ge – minnen som värmer långt efter att matchen är slut.

Förutsättningarna är satta. Spelarna är på plats. Nu återstår bara att leverera på planen och inte sabba det som byggts upp. Matchen mot Tunisien är starten på något som kan bli riktigt stort, men det kräver att Sverige tar ansvar från första stund och visar varför de förtjänar att vara här.