VM 1994 fortsätter att leva kvar i det svenska folkets medvetande, men för varje år som går blir det allt färre som kan texten till ”När vi gräver guld i USA” utantill. Det blev tydligt under den nyligen genomförda Eldsjälsgalan, den främsta galan inom svensk idrott, när textblad behövde delas ut och texten rullade på storbildsskärmarna innan allsången skulle dra igång.

Det kan tyckas märkligt att inte alla känner till svensk fotbolls nationalsång, men perspektivet är lätt att förlora. VM 1994 är nu lika långt bort i tiden som VM 1962 var då sommaren 1994. För en ny generation är det förflutna minne, inte levande upplevelse.

En vecka som förändrade allt

Föreställningen om att hela sommaren 1994 präglades av fotbollsfeber och värmebölja stämmer inte helt med verkligheten. Enligt SMHI blev det först riktigt varmt i Sverige när juli månad inleddes. Och många svenskar skulle ha svårt att minnas åttondelsfinalen mot Saudiarabien idag.

Den verkliga fotbollsfebern varade i praktiken bara en vecka. Den 10 juli vann Sverige kvartsfinalen mot Rumänien, och den 16 juli säkrades bronsmedaljen i matchen mot Bulgarien. Efterdyningarna fortsatte dock genom den historiska hemkomsten och mottagandet i Rålambshovsparken, där 70 000 personer hade samlats för att hylla laget. Det var den intensiva feberveckan och den enorma folkfesten i ”Rålis” som skapade minnen som fortfarande präglar svensk idrottshistoria.

Henrik Larssons avgörande insats

En spelare som förtjänar mer uppmärksamhet i berättelsen om VM 1994 är Henrik Larsson. Utan hans avgörande mål i öppningsmatchen hade Sverige riskerat att förlora mot Kamerun med samma siffror som alla Sveriges VM-matcher slutade med fyra år tidigare: 1–2.

Den då 22-årige Larsson hoppade in och fick en fantastisk träff på bollen. Den studsade i ribban och Martin Dahlin kunde sätta returen. Men Larssons kanske viktigaste bidrag kom i kvartsfinalen mot Rumänien. Det var han som sköt Sveriges sjätte straffmål så exakt att det knappt fick plats en dollarsedel mellan stolpen och bollen.

När sedan Miodrag Belodedici lade upp bollen för Rumäniens nästa straff räddade Thomas Ravelli, och därmed skrevs svensk idrottshistoria.

Från säkerhetsrisk till nationalkung

Ravelli hade inför turneringen pekats ut som en stor säkerhetsrisk av många kritiker. Men efter den avgörande straffräddningen i kvartsfinalen ändrades den allmänna uppfattningen helt. I SVT:s efterföljande VM-krönika sammanfattade en kvinna med blöta ögon känslan hos hela nationen: ”Ravelli, alltså. Nu är han kung.”

SVT:s skildring av turneringen, gjord av Albert Svanberg, Dennis Videmyr och Mats Nyström, blev själv en del av historien. Produktionen var banbrytande och håller fortfarande måttet. Den har en given plats den dag Sverige får en sportkanon.

Poesins roll i VM-framgången

En ovanlig ingrediens i Sveriges framgång var förbundskapten Tommy Svenssons sätt att inspirera truppen. Under en av de många promenader han tog med sin sidekick Tord Grip under turneringen kom en dikt av författaren och poeten Karin Boye, en av Sveriges främsta, upp till diskussion.

Inför åttondelsfinalen mot Saudiarabien ville Svensson förhindra att spelarna skulle känna mättnad bara för att gruppspelet var avklarat. Han läste då upp Boyes dikt ”I rörelse” för truppen. Den inleds med orden: ”Den mätta dagen, den är aldrig störst. Den bästa dagen är en dag av törst.” Dikten avslutas med: ”Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr. Oändligt är vårt stora äventyr.”

Utmaningen i Dallas

Just matchen mot Saudiarabien spelades i Dallas, Texas, där temperaturen översteg 40 grader. Men den stenhårde mittfältaren Stefan Schwarz vägrade att låta värmen bli en ursäkt. ”Vi är inte här för att känna på värmen”, konstaterade han lakoniskt.

Nära, men inte riktigt

Även om semifinalen mot Brasilien slutade med bara 1–0 var Sverige aldrig riktigt nära finalen. Romarios mål kom visserligen först i den 80:e minuten, men det var i stort sett spel mot ett mål hela matchen. Situationen förvärrades när lagkapten Jonas Thern fick rött kort i andra halvlek, medan hans mittfältspartner Stefan Schwarz redan hade blivit utvisad i kvarten.

Inför bronsmatchen mot Bulgarien försökte Sveriges bästa spelare, Tomas Brolin, peppa truppen med sin egen teori om de bulgariska spelarna. Han hävdade att de skulle ägna sig mer åt festande än fokusering inför matchen, en teori som visade sig stämma när Sverige säkrade bronset.

Ljus och skugga

Men det var inte glatt humör för alla i truppen. Anders Limpar, som hade tippats bli en av Sveriges nyckelspelare, fick bara spela Sveriges tolv sista minuter i hela turneringen. Ett särskilt hetsigt ögonblick uppstod när Klas Ingesson och Tomas Brolin insåg att Martin Dahlin hade spelat semifinalen mot Brasilien trots att han var skadad.

Ingesson själv blev symbolen för lagets fightervilja och levde upp till orden i GES låt: ”Trots att vi har sprungit tusen mil, så kommer vi springa tusen till”. Spelaren, som senare gick bort alltför tidigt i cancer, förblir en av hjältarna från 1994.

Poptrion GES, bestående av Anders Glenmark, Thomas ”Orup” Eriksson och Niklas Strömstedt, hade skapat låten som blev turneringens soundtrack. Hade Sverige åkt ut tidigt skulle låten snabbt ha glömts bort. Men den magiska VM-veckan gav den ett evigt liv i svensk idrottshistoria.