Den svenska skattelagstiftningen har länge gjort det svårare och dyrare för företag att sponsra damidrott jämfört med herridrott. Det som kan låta absurt är i praktiken en verklighet som flera aktörer inom idrottsvärlden nu hoppas ska förändras genom nya regler som regeringen presenterat.

Problematiken grundar sig i att Sverige i dag saknar tydliga regler för sponsring. I stället har man tillämpat en praxis som härstammar från en tid då företag främst använde sponsring som ren reklam. Logiken har varit enkel: ju fler personer som ser en logotyp på en reklamskylt på en arena, desto mer värde anses sponsringen generera för företaget.

När få personer tar del av reklamen betraktar Skatteverket det inte som sponsring utan som goodwill – alltså en gåva. Och gåvor är inte avdragsgilla för företag, vilket gör dem betydligt mindre attraktiva ur ekonomisk synvinkel.

Johan Karlsson, förbundsjurist på Riksidrottsförbundet, förklarar att systemet tidigare varit starkt kopplat till antalet tittare. När företag velat sponsra en klubb som har både ett herrlag och ett damlag i högsta serien och önskat ge lika mycket till båda lagen, har det inte varit möjligt med de gamla reglerna eftersom lagen har olika många tittare. Därmed har det skattemässiga värdet bedömts som olika.

Den före detta fotbollsspelaren Lotta Schelin har stött på dessa problem i sitt arbete med projektet ”Damerna först”, ett initiativ som syftar till att öka damidrottens attraktionskraft. Hon uttrycker förvåning över att det tagit så lång tid att se över systemet.

Schelin betonar att mycket har hänt de senaste 10-20 åren när det gäller kommersiella krafter och synen på värderingar inom sponsring. Hon menar också att en förändring inte bara skulle gynna jämställd sponsring utan även små företag som vill stödja lokala idrottsföreningar.

Den så kallade sponsorutredningen, som presenterade sina förslag tidigare i år, kom fram till att dagens sponsring i hög grad handlar om samarbeten där företag vill stärka sina varumärken genom att visa samhällsengagemang. Det kan handla om att associeras med något positivt snarare än att direkt öka försäljningen.

Karlsson ger exempel på företag som sponsrar ungdomsturneringar, scoutkårer eller läkemedelsbolag som stödjer studentspex på ingenjörshögskolor. Syftet är inte nödvändigtvis att öka omsättningen direkt, utan att konkurrera om arbetskraft genom att framtida experter ska välja att arbeta hos dem framför konkurrenterna.

Det förslag som regeringen nu går vidare med skulle göra sådan sponsring avdragsgill. Det skulle även underlätta för företag att motivera lika stora satsningar på mindre sporter med liten publik, eller att sponsra en satsning mot Paralympics lika mycket som en mot Olympiska spelen.

Karlsson påpekar att det naturligtvis är upp till företagen själva vad de vill lägga sin marknadsförings- och sponsringsbudget på, men att de nya reglerna öppnar möjligheter där man tidigare fått besked om att stora summor inte kan ges eftersom det då skulle räknas som en gåva.

Trots förbättrade regelverk anser Lotta Schelin att det borde gå att ställa högre krav på företag. I arbetet med ”Damerna först” har det varit relativt enkelt att få med sig stiftelser och samarbetspartners som har samhällsförändring som mål. Däremot har det varit betydligt svårare att få traditionella sponsorer och varumärken att satsa jämställt.

Schelin uttrycker förvåning över att det inte funnits fler starka företagsledare som vågat slå ett slag för damidrotten och tro på dess potential. Hon konstaterar att denna motvilja visar att organisationer som ”Damerna först” fortfarande behövs, och att de inte är ensamma om att arbeta för denna förändring.

De skattemässiga hindren som nu kan undanröjas kan leda till att sponsring diskuteras på ett helt annat sätt framöver. Karlsson pekar på att motsatsen till goodwill borde vara badwill. Om ett företag ger stora summor till herridrott samtidigt som de ger bråkdelar till damidrott på grund av dagens skatteregler, skulle det kunna leda till badwill för företaget.

Med de nya reglerna på plats finns det inga skatteskäl att ge mindre till någon grupp, vilket kan bli en viktig faktor för att uppnå mer jämställda förutsättningar inom svensk idrott. Förändringen väntas gynna både den jämställda idrottsvärlden och lokalsamhällen där små företag vill stödja idrottsföreningar utan att drabbas av skattenackdelar.