”Mondo” hoppar för sin mormor i EM: ”Har varit jättetufft”

Armand Duplantis säsong 2026 har onekligen varit allt annat än ordinär – åtminstone om man dömer efter den egna, extremt högt ställda måttstocken. Två andraplatser på sex tävlingar och inga världsrekord när säsongen rullats i gång sedan maj är en resultatrad som väcker uppmärksamhet, även för en idrottare som gjort ovana att dominera till ett signum.

När han nu har tagit plats i Birmingham i Storbritannien för att förbereda sig inför friidrotts-EM, kan han konstatera att en ovanligt omtumlande tid i livet – med främst positiva inslag – är en del av förklaringen.

– Jag visste att det inte skulle bli perfekta förberedelser för vissa tävlingar, säger han.

Ett år av stora livsförändringar

Bakom sig har 26-åringen ett händelserikt halvår med milstolpar som sträcker sig långt utanför stavhoppsgropen. I hemlighet gifte sig paret i mars, för att i början av juni fira med storslagen vigsel på Franska rivieran – en resa som dessförinnan även inkluderat en flytt till Monaco. En förändrad tillvaro med andra ord, och precis som man kanske kan ana har tillvaron satt sina spår i pojkstjärnans fokus.

– Det har den säkert gjort. Det har varit mycket för mig. Men eftersom det inte är något OS eller VM i år så hade vi planerat för att ha bröllopet just det här året, säger Duplantis.

Skadan i London skapade oro

Resultatmässigt har säsongens andraplatser kommit efter tävlingar där kroppen inte känts helt igenom. Senast i det egna loppet fick han avbryta Diamond League-tävlingen i London den 18 juli med en känning i låret – ett hårt lindat lår talade sitt tydliga språk. Efter tre veckors fokus på rehabilitering och träning känner Duplantis dock att formen äntligen är på rätt väg.

– Jag har följt ett program, tagit det lugnt och fokuserat på att vara i form inför EM, säger han.

Frågan är om inte det viktigaste stödet ändå kommer inifrån, då en mycket nära familjemedlem gärna finns med i tankarna. I mitten av juli somnade mormodern Ingrid Hedlund, 92 år gammal, in. Bara dagar före mästerskapet begravdes hon i Avesta. För Duplantis, som vid upprepade tillfällen lyft fram henne som en av sina viktigaste supportrar, har förlusten satt sina spår.

– Det har varit jättetufft. Jag var i Avesta förra veckan när vi hade begravningen. Det var jättetufft men också en vacker ceremoni. Det är alltid fint att hänga med familjen även om det inte var på det sättet vi ville, så klart. Självklart är det jättetufft för familjen, mig själv och min mamma, säger han.

Päronen i hjärtat – eller vad man ska kalla det som finns kvar när en så pass viktig livsklippa försvinner – bär han med sig. På frågan om mormodern kommer finnas med honom under EM-finalen på söndag är han nästan övertyckande.

– Ja, så klart. Absolut.

Kampen mot klockan – och mot sig själv

I ett mästerskap som ett EM handlar det dock om att förvalta stunden. Kvalet avgörs under fredagen och finalen är som väntat planerad till helgens sista tävlingsdag. För en friidrottare vars stora mål alltid varit att ta sig till de stora internationella tävlingarna, i ett mästerskap som dessutom avgörs på engelsk mark, är pressen därmed stor. Framför allt från honom själv.

– Jag vill inte prestera på ett dåligt sätt – det är guld som gäller. Det måste jag vara redo för, säger han.

I ett EM som i Sverige framför allt förknippas med sommarens allt mer påtagliga skörhet kring tävlingsledigheten i spåren, och i ett internationellt klimat där kommersiella intressen blir allt viktigare för att behålla stjärnorna, innebär ett EM i Birmingham en möjlighet att visa var framtiden står att finna. För Duplantis, som under karriären satt flera världsrekord på de allra största scenerna och tagit guld vid allt från VM till OS i urstarkt motstånd, handlar det dock i år om annat – om att hitta tillbaka till en glädje, med hjälp av erfarenheten, tryggheten och stödet i en familj som fått bli helare.

Med fru, mormor och alla fansens kärlek i ryggen kliver han nu in i EM i jakt på det enda som glänser: guldet.