Ny rapport visar oroande utveckling inom ungdomsidrotten – höga kostnader hotar idrottens öppenhet

En ny rapport från Centrum för idrottsforskning (CIF) visar att den svenska ungdomsidrotten genomgår en oroande förändring där ökad kommersialisering och professionalisering driver upp kostnaderna och riskerar att stänga ute många barn och ungdomar. Rapporten, som överlämnas till regeringen på torsdagen, lägger särskilt fokus på fotbollsakademier där föräldrar kan betala upp till 60 000 kronor årligen för att deras barn ska få delta.

Johan R Norberg, utredare på CIF och professor i idrottsvetenskap vid Malmö universitet, uttrycker oro över utvecklingen:

”Om landets idrottsklubbar inte görs medvetna om hur de själva bidrar till kostnadsökningen riskerar idrottsrörelsen till slut att stå med en verksamhet som är avgränsad till enbart vissa grupper,” säger han.

I rapporten har forskarna Stefan Wagnsson och Johan Högman från Karlstads universitet samt Krister Hertting från Högskolan i Halmstad undersökt 41 fotbollsföräldrars erfarenheter av att ha barn i olika akademiverksamheter. Trots att föräldrar generellt är positiva till akademier som uppfostringsmiljö, framträder en problematisk bild av verksamheten.

Höga kostnader och hård konkurrens

De reella kostnaderna för en plats i en fotbollsakademi är betydligt högre än vad många föräldrar initialt räknat med. När alla utgifter, inklusive träningsavgifter, utrustning, resor och cuper räknas in, kan summan uppgå till 50 000–60 000 kronor per år. För många familjer blir detta en avsevärd ekonomisk belastning.

”Det är en suverän affärsidé för klubbar. En förälder som har drivit sitt barn genom en akademiverksamhet har lagt miljoner på det, och sen ’cashar’ klubben in när de (spelarna) säljs,” säger en av föräldrarna i studien.

Konkurrensen är stenhård och för att kunna hävda sig tvingas många barn till extra träningar utöver den ordinarie verksamheten. En fotbollsmamma beskriver situationen: ”Konkurrensen är hård. Alla är bra. Då gäller det att stå längst fram och då gäller det att armbåga sig dit… Att få privat träning är en väg att ta sig dit.”

Statusmarkör och tystnadskultur

Forskarna identifierar även hur deltagande i prestigefulla fotbollsakademier har blivit en statusmarkör i dagens föräldrakultur. En pappa i studien jämför det med att äga en Ferrari: ”Jag brukar säga att tillhöra en viss akademi är som att ha en Ferrari på uppfarten. Spelar ens barn i en sådan akademi, då vet alla vad det innebär. Det är en oerhörd status.”

En annan oroande aspekt är den tystnadskultur som utvecklas när föräldrar inte vågar ifrågasätta verksamheten av rädsla för att deras barn ska bli bortvalda. Johan R Norberg förklarar: ”Det finns en ständig oro för att just deras barn ska bli bortvalda i ett senare skede. Därför vågar man inte riktigt ifrågasätta, för tränarna styr vilka som får vara kvar och vilka som får spela.”

Hela livet anpassas efter fotbollen

För många familjer blir barnens idrottande centrum för hela tillvaron. En pappa berättar om hur familjens liv helt anpassas efter dotterns fotbollsakademi: ”Hon är ledig tre veckor om året under sommaren. Resten är obligatorisk träning så vi anpassar våra semestrar och allting utifrån det.”

CIF påpekar att kommersialiseringen har nått olika långt i olika idrotter och geografiska områden. Utvecklingen har kommit längst i storstadsområden och inom kommersiellt starka lagidrotter, särskilt fotboll och ishockey. Fotbollen, som Sveriges största ungdomsidrott, sätter trenden som andra idrotter sedan följer efter.

Idrottens dilemma

Johan R Norberg menar att denna utveckling synliggör en grundläggande motsättning inom idrottsrörelsen:

”Idrotten har en dröm om att både vara en stor, ideell, demokratisk folkrörelse – och samtidigt närma sig marknaden. Det går inte riktigt ihop,” säger han och fortsätter: ”Jag fattar att föreningar vill väl, vill bara göra bättre verksamhet och utvecklas. Men om vägen dit innebär ökade kostnader som medlemmarna ska betala, då blir det inte en verksamhet som är öppen för alla längre.”

Norberg hoppas att årets CIF-rapport kan fungera som en väckarklocka för idrottsrörelsen: ”Vi måste prata mer om hur kommersialisering och professionalisering både är en möjlighet och en fara. Först då kan föreningar fatta kloka beslut när man står där och väljer; ’ska vi höja avgifterna?'”

”Om man inte lyfter den här problematiken är risken att man oreflekterat landar i en idrottsverksamhet som man kanske inte vill ha,” avslutar han.