Yngsta spelarna kan bli de bästa om tålamodet finns

Biologisk mognad påverkar unga ishockeyspelares utveckling visar ny forskning

Frågan om biologisk mognad inom ungdomsidrotten har blivit ett allt hetare diskussionsämne inom svensk ishockey. Nya forskningsstudier från Svenska Ishockeyförbundet i samarbete med Karolinska institutet visar tydliga samband mellan biologisk mognad och framgång på juniornivå, men utmanar samtidigt uppfattningen om att tidig fysisk utveckling garanterar framgångar som senior.

– Det är ju många diskussioner om det här för närvarande, inte minst bio-banding, säger Juniorkronornas förbundskapten Magnus Hävelid.

Forskningsprojektet har resulterat i två betydelsefulla studier. Den första, som analyserade data från 4787 spelare under en period av 20 år, bekräftar att tidig biologisk mognad ofta ger fördelar på juniornivå, men att detta försprång inte nödvändigtvis håller i sig upp till seniornivå. Detta mönster blir extra tydligt när man studerar sammansättningen av Tre Kronors trupp från Four Nations-turneringen i februari.

Den andra studien, en pilotstudie kring bio-banding – en metod där spelare grupperas efter biologisk mognad istället för kronologisk ålder – visar intressanta resultat.

”Resultaten visade bland annat att bio-banding kan ge de som är sent biologiskt mogna bättre förutsättningar att ta för sig mer i spelet medan tidigt utvecklade får större utrymme att förbättra sina taktiska och tekniska färdigheter”, enligt Svenska ishockeyförbundets egen rapportering.

I Sveriges nuvarande JVM-trupp, som just nu jagar medaljer i Minnesota, är endast cirka 35 procent av spelarna födda under årets andra hälft. Enligt Hävelid är detta en ganska typisk fördelning i juniorlandslagen.

– Det är nog ungefär så det brukar se ut, kommenterar han.

Förbundskaptenen betonar att hans uppgift är att välja ut de spelare som presterar bäst för tillfället, men samtidigt finns en medvetenhet om problematiken med att biologiskt senare utvecklade talanger riskerar att försvinna från sporten.

– För att inte tappa duktiga spelare för tidigt – med anledning av att de ligger lite efter i sin biologiska mognad – har de unga spelarnas tränare på hemmaplan en viktig roll i att motivera spelaren och visa dem att saker kan förändras snabbt, förklarar Hävelid.

Han framhäver särskilt den kritiska perioden mellan 14 och 16 års ålder, då skillnaderna i fysisk utveckling kan vara som störst. Under denna tid är tränarnas uppmuntran och stöd avgörande för att behålla talanger som kanske ännu inte kan mäta sig fysiskt med jämnåriga.

– Samtidigt har spelaren också ett ansvar att varje dag försöka hitta utvecklingsmöjligheter för sig själv. Jobbar de på är det många av dem som så att säga ”får betalt” under tiden på hockeygymnasiet. Då kommer de den där skjutsen som gör att de kommer ikapp, och till och med går förbi.

Som exempel på en spelare som utvecklats senare lyfter Hävelid fram Casper Juustovaara Karlsson, en JVM-forward från Luleå född i oktober.

– Hans utveckling är häftig. Bara från maj till augusti hände väldigt mycket med honom. Vilket visar att den där sommaren mellan årskurs två och tre i gymnasiet kan mycket förändras, säger förbundskaptenen.

Statistiken talar sitt tydliga språk när man jämför olika åldersgrupper inom svensk ishockey. I U16-landslagets trupp från decemberturneringen var endast 23 procent av spelarna födda under årets andra hälft. I JVM-laget (U20) stiger denna siffra till 32 procent, medan Tre Kronors lag i Four Nations hade hela 52 procent spelare födda i juli eller senare.

Denna statistik understryker forskningens slutsatser – att den naturliga selekteringen på juniornivå tenderar att gynna tidigt utvecklade spelare, men att denna effekt avtar och till och med vänder på seniornivå, där faktorer som teknik, spelförståelse och mental mognad blir allt viktigare.

Svenska Ishockeyförbundets forskning kan bli banbrytande för hur framtidens talangutveckling utformas, där bio-banding och andra metoder för att kompensera för biologiska skillnader kan bidra till att fler talanger får möjlighet att utvecklas i sin egen takt och nå sin fulla potential inom ishockeyn.