Rekordmannen berättar om sin deal med Mondo

Svensken Armand ”Mondo” Duplantis är världens bästa stavhoppare.

22-åringen hoppade 6,20 och satte nytt världsrekord under inomhus-VM i Belgrad i mars i år.

På Bauhaus-galan i Stockholm den 30 juni höjde han också sitt rekord utomhus från Rom 2020. Från 6,15 till 6,16. Och under VM i USA vann den fenomenale svensken guld på nya världsrekordet 6,21.

– ”Mondo” är makalös, han är bäst genom alla tider och hoppar på samma sätt varje gång oavsett vilken höjd det handlar om. Han är väldigt snabb och stark, säger Kjell Isaksson. 

Isaksson, som föddes i Härnösand tre år efter andra världskrigets slut, var i slutet av 1960-talet och under hela 1970-talet en av världens bästa stavhoppare.

Han satte bland annat sju världsrekord och hoppade som bäst 5,59. På träning klarade han 5,72.

– Jag slutade hoppa 1992, men nu har jag gjort comeback igen, säger Isaksson.

Under det senaste halvåret har 74-åringen, som i dag bor i Spånga i västra Stockholm, gjort närmare 100 hopp.

– Jag vågar inte hoppa så ofta. Min kropp går sönder hela tiden, men det känns bättre och bättre.

Han tränar i den moderna inomhushallen i Sollentuna.

Hur ser ett pass ut?

– Jag springer flygande 30 meter, det kanske bli 30 löpningar under ett pass och så gör jag tio hopp med kort ansats.

Vad ligger ribban på?

– Upp mot tre meter, det är en höjd jag ska klara av i framtiden. Jag siktar på att hoppa en bit över.

Känner du dig snabb och stark?

– Mer stark faktiskt, snabbheten har försvunnit. Jag såg några sjuåringar springa flygande 30 meter på en tid strax över fem sekunder. Där är väl på en sådan tid jag ligger just nu, men det är bara att fortsätta köra på och hoppas att kroppen håller.

Den gamla mästaren Isaksson brukar ofta träffa den nya mästaren Duplantis i Sollentuna.

– Vi pratar mycket och har en deal att jag ska klara av att hoppa hälften så högt som honom, berättar Kjell Isaksson.

Kommer du att klara det?

– Ja, det tror jag, men jag behöver fler hopp i kroppen. Det var tänkt att jag skulle vara med i veteran-VM i Finland nu i sommar men jag kunde inte eftersom jag dras med lite skador.

Nåt annat VM du siktar på?

– Ja, i Göteborg 2024. Då ska jag vinna och sätta nytt världsrekord för 75-åringar. Det ska jag klara av. När jag var 40 år satte jag världsrekord för min åldersklass på 5,22. Men sedan stukade jag foten och kom inte högre.

Kjell Isaksson var Sveriges första riktiga superstjärna i stavhopp.

Utöver de två EM-silvren 1969 i Aten och 1971 i Helsingfors vann han tio SM-guld och satte sju världsrekord. Isaksson har också två EM-silver inomhus, 1970 och 1971.

I Kjell Isakssons villa i Spånga har han en tavla som förkunnar de tre världsrekorden sommaren 1972.

Han har inrett ett helt rum med priser där alla möjliga medaljer och utmärkelser trängs. Från friidrotten, bowlingen, golfen – och tävlingarna i tv-succén ”The Superstars”. 

Sitt sista världsrekord hoppade han i juni 1972 Helsingborg, 5,55 meter.

Isaksson minns tillbaka till barndomen och den första kontakten med friidrotten. 

– Vi gjorde egna banor sprang, hoppade längd, höjd och även stav.

Hans stavar var gjorda av bambu eller grankvistar.

– Vi landade i sågspån. Det var andra tider då!

Den unge talangen svingade sig både över två och tre meter med de primitiva redskapen. Hans stil var hemmagjord. Men den var ändå tillräckligt bra för att ligga till grund för vad som skulle komma ett drygt decennium längre fram i tiden när han flyttade till Stockholm.

Totalt blev det sju världsrekord, varav fyra inomhus. 

– Klart jag är stolt över mina rekord. Det var en härlig tid. Jag och min landslagskompis Hans Lagerqvist åkte under en tioårsperiod till USA. Vi kom etta och tvåa i nästan varje tävling, säger Kjell Isaksson.

– Vi var stjärnor i USA, alla kände igen oss. Men mina rekordhopp fick inte lika stor genomslagskraft i Sverige. Det kunde kanske bli någon notis här och där i tidningen. Det var en annan tid då. Det var annat när vi hoppade på hemmaplan.

Hur skulle du klara dig i dagens konkurrens?

– Jag skulle ha varit med i världstoppen. Men det är väldigt orättvist att jämföra dagens hoppare med när vi höll på. 

Varför?

– Det är en helt annan sport. En halv meter längre stavar som är gjorda i ett helt annat material. Armand Duplantis teknik skiljer sig helt från den vi hade.

Hur då?

– Dagens stavar skiljer sig enormt mycket. Mina stavar var stela och jag fick knappt någon böj på den. Jag fick hoppa med krokiga armar jämfört med hopparna i dag. Alla hoppare har anpassade stavar i dag. När jag började hoppa som 16-åring fanns det bara en stav att köpa i Sverige. Stavarna är också en halvmeter längre nu.

Hur ser du på svensk friidrott 2022?

– Vi har ett bra landslag med många stjärnor. Jag tror att vi kan ta fyra, fem guldmedaljer under EM i Tyskland.

Kjell Isaksson slutade hoppa stav 1992 och började spela bowling.

Han bowlar nästan varje dag, det har han gjort sedan den där dagen 1992 när han träffade en tjej som höll på med sporten.

– Jag gick ner till hallen och kände att det var min grej. En kvinnlig ledare i hallen i Åkeshov i Bromma såg mig spela och värvade mig till klubben.

Han bowlade i elitserien under fyra år, har vunnit SM-guld i lag och blivit svensk mästare i både plus 50- och plus 60-klassen.

 I dag tävlar han för BK Ax från Sollentuna.

– Jag spelar även golf och är med och är med på olika tävlingar. 

I mitten på 1970-talet slog Kjell Isaksson igenom för den stora tv-publiken i ”The Superstars”, en tävling för alla mästare och rekordhållare i olika sporter. 

Isaksson vann Europafinalen 1975 – året efter upprepade supersvensken segern i holländska Rotterdam.

Holländske fotbollstjärnan Rudi Krol, häckfantomen Guy Drut från Frankrike, österrikiske backhopparhjälten Karl Schnabl och de sju andra motståndarna i finalen lyckades inte knäcka svensken.

Han var en komplett superman i en annan sorts kostym.

– Jag var både snabb, stark och hade bollkänsla. Allt sändes i tv över Europa och ”The Superstars” hade stor genomslagskraft. Det fanns ju inte så många tv-kanaler under den här tiden.

Hur förändrade ”Superstars” ditt liv?

– Det var stjärnglans över oss deltagare. Jag blev igenkänd nästan överallt. Jag tävlade mot superstjärnor, men det var inget jag tänkte på när det väl var tävling. Jag kom även tvåa i VM för Superstars.

Den förre stavstjärnan lever ensam och har sonen Klas, 39, från ett tidigare förhållande.

Klas Isaksson är i grunden graffitimålare, men är numera medlem i det svenska bandet ”Den Svenska Björnstammen” som funnits i över tio år.

– Klas blev inte idrottare utan är konstnärligt lagd. Men musik och idrott hör ju ihop på något sätt. Man använder ju samma hjärnhalva vi idrottare och musiker, säger Kjell Isaksson och skrattar.

Hur ser din sommar ut?

– Jag ska spela golf så mycket jag bara kan, träna stavhopp och bowla. Jag ska se VM och EM i friidrott på tv också. Jag hänger med rätt skapligt, men kan inte alla namn på stjärnorna som jag kunde tidigare.

Får du aldrig nog av idrott?

– Nej, det är en livsstil. Många gånger spelar jag golf och åker till Sollentuna och tränar. På kvällen är jag helt slut. Jag hittar knappt komma hem innan jag somnar.