Alex Schulman: Ebba Buschs förvandling från isdrottning till Moder Teresa är genial

I en krönika i Dagens Nyheter konstaterar författaren och kolumnisten Alex Schulman att Ebba Busch genomgått en remarkabel politisk förvandling. När Sveriges energi- och näringsminister började tala om att politiken behövde mer ”hjärta” var Schulman skeptisk. Men enligt honom har Kristdemokraternas partiledare återigen bevisat att hon är landets skickligaste politiker.

Schulmans text, publicerad i slutet av augusti 2026, har väckt debatt och sätter ljus på en politisk resa som sträcker sig över mer än ett decennium. Ebba Busch, som lett KD sedan 2015, har länge uppfattats som en hårdför och strategisk debattör. Hon har beskrivits som en ”isdrottning” – en bild som odlats i både medier och politiska motståndarläger. Med ett kyligt framträdande och en vass retorik har hon profilerat sig i flera tuffa sakfrågor, inte minst inom energi- och kärnkraftspolitiken.

Men under senare år har tonen förändrats. I sitt tal till nationen, i samband med regeringskrisen 2025, och i flera uppmärksammade framträdanden har Busch allt oftare talat om medmänsklighet, omsorg och politikens känslomässiga dimension. Hon har lyft fram frågor som ensamhet bland äldre, psykisk ohälsa och familjens roll i samhället. Frågan som många ställt sig är om detta är en äkta förändring eller ett kalkylerat drag i ett politiskt spel.

Schulman menar att det senare inte spelar någon roll. I sin krönika skriver han att Ebba Busch lyckats med något som få politiker klarar: att byta skepnad utan att förlora trovärdighet. Hon har, enligt honom, gått från att vara en polariserande kraft till att bli en samlande politiker med förmågan att nå över blockgränserna. Det är en bedömning som delas av flera statsvetare, men också en som väcker frågor om vad som ligger bakom.

Ebba Busch har under 2020-talet befäst sin ställning som en av Sveriges mäktigaste politiker. Som ledare för Kristdemokraterna har hon tagit partiet från att vara ett litet mittenparti till att bli en tydlig aktör inom det högerkonservativa blocket. I regeringen med Moderaterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna har hon haft en framträdande roll, särskilt i frågor som rör elförsörjning, kärnkraft och beredskap.

Hennes energipolitik har varit både omstridd och framgångsrik. Hon har drivit igenom satsningar på ny kärnkraft och mött hård kritik från miljörörelsen, samtidigt som hon fått stöd från näringslivet. I samband med de höga elpriserna under 2024–2025 blev hon en centralfigur i den svenska debatten, och hennes sätt att kommunicera med väljarna – ofta direkt i sociala medier – har gett henne en särställning.

Men det är inte bara politiken som förändrats. Busch har också blivit mer personlig i sitt framträdande. Hon har berättat om sin egen familjesituation och om hur tron påverkar henne. I en tid när politiska ledare ofta håller en strikt professionell fasad, upplevs hennes öppenhet som både modig och beräknad. Det är just denna dualism som gör henne svår att avfärda, menar Schulman.

Att kalla henne ”Moder Teresa” är givetvis en överdrift, och Schulman använder bilden medvetet för att understryka kontrasten. Men syftet är tydligt: Ebba Busch har lyckats omdefiniera sin image i en utsträckning som få trott var möjlig. Frågan är vad denna förvandling betyder för svensk politik framöver.

Kritiker menar att retoriken om ”hjärta” är ett sätt att mjuka upp Kristdemokraternas profil inför valet 2026. Partiet har legat stadigt kring fem-sex procent i mätningarna, och för att växa behöver man locka väljare utanför den egna kärnan. Genom att betona medmänsklighet och omsorg kan Busch nå grupper som annars skulle rösta på Socialdemokraterna eller Centerpartiet.

Andra pekar på att förvandlingen också är ett svar på en bredare trend i europeisk politik. Flera konservativa ledare har under senare år försökt kombinera en hård linje i migrations- och lagfrågor med en mer empatisk framtoning i sociala frågor. Ebba Busch kan ses som en av de tydligaste exponenterna för denna strategi i Norden.

Oavsett tolkning är det få som ifrågasätter hennes politiska skicklighet. Under valrörelsen 2026 har hon återigen visat prov på sin förmåga att styra debatten. Hennes närvaro i medierna är omfattande, och hon lyckas ofta sätta agendan med utspel som andra tvingas förhålla sig till.

Schulmans krönika är ett exempel på hur Ebba Busch även i framtiden kommer att vara en centralgestalt i svensk politik. För den som följer hennes karriär är transformationen från isdrottning till en politiker med hjärta inte bara en personlig resa – det är en berättelse om hur makt och retorik fungerar i samtiden.

Hur långt denna strategi räcker återstår att se. Men en sak är säker: Ebba Busch har återigen lyckats överraska både sina motståndare och sina väljare. Det är i sig en bedrift som få andra politiker i Sverige kan matcha.