Anders hittade försvunna pojken: ”Jag grät”

En tvåårig pojke som försvann från sin farmors hus i byn Nyåker utanför Nordmaling återfanns efter en massiv sökinsats som pågick i 14 timmar. Det var hemvärnssoldaten Anders Evenson som, tillsammans med en kollega, gjorde det avgörande fyndet när de hörde pojkens rop i mörkret sent på söndagskvällen.

Det hela började på söndagsförmiddagen när pojken, som snart fyller tre år, lekte i sitt rum efter att ha fått en flaska välling. Plötsligt upptäckte hans farmor att han var försvunnen. Larm gick omedelbart och en omfattande räddningsinsats sattes igång.

Hundratals frivilliga, tillsammans med räddningstjänst, polisen, fjällräddning och organisationen Missing People, deltog i sökandet. Avancerad utrustning som värmekameror, drönare och helikopter sattes in för att försöka lokalisera den försvunna pojken. På kvällen anslöt även Försvarsmakten till insatsen.

Anders Evenson, som bara hade varit medlem i hemvärnet i ett år, fick frågan om att delta i sökinsatsen. För honom var det första gången han var med vid ett eftersök av en försvunnen person. Han tvekade inte att åka till Nyåker.

”En självklarhet att åka”, säger Evenson som ingick i en skallgångskedja som systematiskt sökte av ett skogsområde enligt polisens instruktioner. Under hela sökandet tänkte han på sin egen treårige son och försökte föreställa sig hur pojken skulle ha tänkt och agerat i situationen.

Det var under kvällen som Evenson och hans kollega hörde ett märkligt ljud, något som kunde vara ett barns skrik. De var osäkra på om det verkligen var ett barn eller om ljudet kom från ett djur. Efter att ha fått tillåtelse att lämna kedjan rörde de sig i riktning mot ljudet. Efter uppskattningsvis 15 minuter nådde de fram.

”När jag såg den här lilla människan i mörkret, en liten pojke som var genomblöt och trött och som sträckte ut sina armar mot mig, då kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. Jag grät hela vägen fram”, berättar Evenson. Han beskriver känslan som ren eufori och en enorm lättnad.

Pojken var nedkyld men vaken och kunde prata. Han nämnde sin mamma och pappa när Evenson bar honom tillbaka till gruppen. Där fick han varma kläder innan han bars upp den sista biten till ambulansen som väntade.

Johan Segerkarl, som var polisinsatschef vid händelsen, förklarar att polisen arbetade metodiskt efter en vedertagen modell vid sökandet. Metoden, som kallas EFP (Efterforskning av försvunna personer), bygger bland annat på sannolikhetsberäkningar och prioriterade sökområden. Fastigheter i närområdet hade sökts igenom och olika sektorer prioriterades systematiskt.

”Det är klart att det värmde i hjärtat när jag tittade ut genom fönstret från vår ledningsplats”, säger Segerkarl och syftar på de hundratals frivilliga som slöt upp för att hjälpa till. Han betonar att polisen är otroligt tacksamma för all hjälp de kan få, även om frivilliga ibland måste vänta på att bli tilldelade arbetsuppgifter på grund av den systematiska metodiken.

Pojken hittades ungefär 20 minuters gångväg från farmors bostad i en av de prioriterade sektorerna. Området hade faktiskt sökts av tidigare under dagen, vilket Segerkarl menar inte är ovanligt. Att försvunna personer inte hittas vid första söket händer, och att pojken hittades vid det andra söket visar att metoden fungerar.

På frågan om han någonsin tvivlade på att de skulle hitta pojken svarar Segerkarl bestämt: ”Nej, vi gav aldrig upp hoppet.”

För Anders Evenson var händelsen djupt gripande. Han gick med i hemvärnet både på grund av det oroliga säkerhetsläget i omvärlden och för att kunna stödja det civila samhället. Men han är noga med att betona att han inte var ensam om insatsen.

”Vi löste uppgiften och vi gjorde det tillsammans”, säger han.

När han reflekterar över vad som hade hänt om pojken inte hade skrikit, eller om de inte hade hört honom, blir han eftertänksam. ”Svårt att säga, men det var nog tur att han lät. Varje timme är känslig när man är blöt och kall.”

Polisen genomför minst 300 räddningsinsatser varje år för att söka efter personer i fall där man misstänker att det finns fara för liv eller hälsa. En räddningsledare beslutar vilka resurser som behövs, och vid behov kan polisen ta hjälp av andra organisationer eller myndigheter. Den metod som används i Sverige bygger på en modell som utvecklats i Nordamerika och Storbritannien.

Händelsen i Nyåker visar på vikten av snabba insatser, systematiskt arbete och frivilliga resurser när barn försvinner. Tack vare det omfattande samarbetet mellan polisen, Försvarsmakten, räddningstjänsten och hundratals frivilliga kunde pojken återförenas med sin familj efter den 14 timmar långa prövningen.