Ayad och Jhonas höggs med svärd i skoldådet: ”Jag fick tunnelseende”

Det har gått drygt en månad sedan en 17-årig flicka dödades och flera elever skadades vid ett svärdåd på Brinellskolan i Fagersta. För 16-årige Jhonas Aostri finns attacken fortfarande nära. Ärret över magen går från den ena sidan till den andra, och på ryggen har han ett fem centimeter långt märke – ungefär lika brett som gärningsmannens svärd. Det gör inte längre ont när han skrattar, i alla fall inte om han skrattar mycket. Men ärren kommer han att bära med sig.

I vardagsrummet hemma hos sin mamma i Fagersta träffar han två skolkamrater som troligen räddade hans liv. Mohamed Ali Husein, 20, läser till undersköterska och fångade upp honom utanför skolan efter attacken. Han tryckte en tröja mot Jhonas blödande sår i ryggen och armen. Kunskaperna hade han bland annat från sin pappa, som arbetat som läkare i Syrien. Fredrik Ericson, 16, körde dem till sjukhuset i sin EPA. De kom fram innan sjukvården ens hunnit förstå att en skolattack ägt rum.

Det var fredagen den 21 augusti, första veckan efter sommarlovet. Jhonas satt i elevhallen med ryggen mot entrén. I handen höll han mobiltelefonen. Plötsligt kände han en kraftig smärta i ryggen, som ett slag av en hård pinne. Han trodde först att en vän hälsat på honom. Sedan vände han sig om och såg den svartklädda angriparen med mask, hjälm och svärd.

– Jag kastade mig åt sidan och klarade mig från ytterligare ett hugg. När jag sprang halkade jag i mitt eget blod, men jag reste mig och fortsatte. Jag hörde skrik men såg inga människor. Jag fick tunnelseende.

I korridoren såg han den 17-åriga flickan falla mot golvet. Han upptäckte också att han själv var svårt skadad i höger hand. Först när han stoppade mobilen i fickan kände han att handen var uppskuren.

– Det var typ en knytnäve som kunde få plats i såret.

Jhonas opererades för inre skador på Västmanlands läns sjukhus i Västerås, bland annat på en skadad njure. På ryggen finns ärret efter det hugg han fick när han vände sig om för att springa. Svärdet gick upp och ner, sedan drogs det ut och kördes in i sidan, berättar han.

Även Ayad Salah Mohammed, 16, skadades mycket svårt. I korridoren försökte han skydda sig med händerna när angriparen kom emot honom.

– Jag greppade tag om svärdet med handen och han vred runt, säger han.

Ayad fick flera hugg mot bröst, mage och rygg. Han fick punkterade lungor, skador på hjärtmuskeln och levern och vårdades på Karolinska universitetssjukhuset i Solna. En period var hans tillstånd livshotande. Nu går han med krycka och ska i veckan tillbaka till skolan. Han drömmer om att kunna gymma igen, även om läkarna har sagt att det kan ta flera år.

– Mina vänner och familjen säger till mig att jag kan klara det. De försöker få mig att vara positiv, säger han.

Efter dådet har skolan hållit stängt för att sedan öppna i tillfälliga lokaler. Men för de inblandade är det inte bara den fysiska miljön som förändrats. Fredrik Ericson har upptäckt att han ser över flyktvägar när han rör sig i skolan. Jhonas funderar på hur lätt ett fönster går att öppna, om ett bord kan skydda honom eller om en stol skulle kunna kastas. Mohamed, som satt i ett grupprum för några dagar sedan, fick panik när en lärare öppnade dörren utan förvarning.

– Det här är något vi kommer att få leva med hela livet, säger han.

Mohamed är också oroad över att polisutredningen visat att fler unga personer kan ha planerat egna skoldåd i kontakt med den misstänkte gärningsmannen.

– Det är läskigt att folk på sociala medier ser upp till honom. Att det finns fler som tänker likadant, säger han.

Den misstänkte gärningsmannen Liam Nebel, 18, var själv elev vid Brinellskolan. Han sitter häktad misstänkt för mord och fyra mordförsök. En 16-årig pojke från Stockholmsområdet har också häktats, misstänkt för medhjälp till mord och mordförsök. Polisen har uppgett att flera unga personer utreds för eventuella egna planer på skolattacker.

I Fagersta har människor på olika sätt slutit upp kring de drabbade. Skolkompisarna beskriver stödet som något som visat mänsklighetens finaste sidor. För Jhonas har vännernas insats under attacken betytt allt. Han säger att om de någon gång behöver honom, kommer han att finnas där.

– När jag tänker tillbaka på det som hände får jag en konstig känsla. Det jag berättar känns inte verkligt, säger han.