Högerkonton har vänt SD ryggen: ”Inte tillräckligt radikalt ”

Under den pågående mandatperioden har en tydlig förskjutning ägt rum inom den svenska högerrörelsen. På sociala medier har flera inflytelserika högerkonton övergett Sverigedemokraterna och uppmanar sina följare att i stället lägga sina röster på partier längre ut på högerkanten. Utvecklingen speglar en växande frustration bland de mest radikala väljarna, som anser att SD i regeringsställning blivit alltför kompromissvilligt.

Bland kontona finns profiler som tidigare hörde till partiets främsta digitala förkämpar. De driver nu en skarp kritik mot partiledningen och menar att Sverigedemokraterna övergett sina kärnfrågor i utbyte mot ministerposter och parlamentariskt inflytande. Budskapet till följarna är entydigt: den som vill se en verkligt restriktiv invandringspolitik och en hårdare linje i brottsbekämpningen bör söka sig längre högerut.

Nils Gustafsson, forskare i statsvetenskap vid Lunds universitet, följer utvecklingen noga. Han konstaterar att SD länge fungerade som en samlingspunkt för högerradikala rörelser i Sverige – men att den rollen byggde på att partiet befann sig i opposition, utan egentligt inflytande.

– SD kunde vara en samlande punkt så länge de inte hade verkligt inflytande, säger han.

Enligt Gustafsson är det en välkänd dynamik i europeisk politik: när ett högerpopulistiskt parti närmar sig regeringsmakten tvingas det att moderera sina ståndpunkter. Då uppstår ett tomrum till höger, som snabbt fylls av aktörer beredda att driva en mer radikal agenda.

Sverigedemokraterna, som grundades 1988, har på två decennier vuxit från marginalparti till Sveriges näst största parti. Efter valet 2022 blev partiet en del av Tidöavtalet med Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna – ett samarbete som gett SD ett reellt inflytande över migrationspolitik, rättspolitik och samhällsdebatt. Men just inflytandet har visat sig vara en tveeggad historia.

För den mest radikala delen av väljarbasen går utvecklingen för långsamt. Samarbetet med de borgerliga partierna kräver kompromisser, och flera vallöften har skjutits upp eller urholkats. På nätet florerar konspirationsteorier om att partitoppen medvetet tonar ner politiken för att framstå som regeringsduglig.

De partier som nu tar emot desillusionerade SD-väljare är framför allt Alternativ för Sverige (AfS) och Medborgerlig samling. AfS bildades 2018 av utbrytare ur SD, med Gustaf Kasselstrand i spetsen, och profilerar sig med en betydligt hårdare linje i migrations- och integrationsfrågor. Partiet finns ännu inte i riksdagen, men är aktivt i sociala medier och siktar på att locka väljare till höger om SD.

Fenomenet är inte unikt för Sverige. I Frankrike har Marine Le Pens Rassemblement National utmanats av högerradikala grupper som menar att partiet blivit för borgerligt. I Tyskland brottas AfD med interna strider där den mest extrema falangen utmanar ledningen. Liknande mönster har observerats även i Finland och Danmark, där regeringsmedverkan skapat friktion inom de högerpopulistiska partierna.

För Sverigedemokraternas del innebär utvecklingen en strategisk balansgång. Partiet måste å ena sidan visa resultat genom samarbetet med regeringen, å andra sidan behålla sin ställning som det självklara alternativet för väljare som vill gå längre. Ledningen har hittills avstått från att bemöta kritiken från de forna digitala bundsförvanterna – en tystnad som riskerar att spela de mest radikala rösterna i händerna.

Nils Gustafsson tror att utvecklingen kommer att fortsätta, men att den knappast hotar SD:s position som Sveriges näst största parti. Väljarströmmarna till de mindre högerpartierna kan dock få betydelse i ett val där marginalerna väntas bli små.

– Det handlar om väljare som är högljudda men få. Frågan är vilken betydelse de får när valresultatet ska räknas, säger han.