Begär resning efter dödsmisshandeln: ”Bevisning har dolts”

Nästan tolv år har gått sedan två män bröt sig in hos det äldre paret i Rönnäs utanför Vilhelmina. Kvinnan våldtogs och mannen misshandlades så svårt att han avled. Lars Appelvik dömdes till elva års fängelse, men har hela tiden hävdat att han är oskyldig. Nu har Högsta domstolen tagit emot hans tredje ansökan om resning.

Den nya ansökan handlar inte bara om att förundersökningen var svag. Försvaret menar att polisen medvetet har undanhållit bevisning som kunde ha friat Appelvik. Konkret rör det telefonlistor från brottsoffrens telefoner. Enligt advokat Marko Tuhkanen hämtades listorna in utan att försvaret eller domstolarna fick kännedom om det.

Telefonlistor kan vara avgörande i en brottsutredning. De kan användas för att bygga en tidslinje, knyta personer till olika platser och kontrollera alibin. I Rönnäsfallet har just tidslinjen ifrågasatts gång på gång.

Bakgrunden är väl känd. Sent på kvällen den 20 november 2014 bröt sig två gärningsmän in hos paret i Rönnäs i Vilhelmina kommun. Mannen avled av sina skador och kvinnan utsattes för en grov våldtäkt. I december 2015 dömdes två män, däribland Lars Appelvik, till elva års fängelse för bland annat grovt rån, grov misshandel, grov våldtäkt och grovt vållande till annans död.

Bevisningen mot Appelvik byggde till stor del på att en medtilltalad pekade ut honom och att ett längre avbrott i hans mobilaktivitet sammanföll med den misstänkta brottstiden. Några tekniska bevis som tydligt binder honom till brottsplatsen har inte presenterats. Flera mediala granskningar har också pekat på att tidslinjen inte går ihop och att den medtilltalades uppgifter ändrats under resans gång.

Hovrätten skrev i sin dom från 2015 att det var en besvärande brist att parets telefoner inte utretts. Enligt Marko Tuhkanen ökar det sannolikheten att Högsta domstolen ser telefonlistorna som relevant bevisning. Han har arbetat med resningsansökan tillsammans med juridikprofessorn Minna Gräns.

Försvaret fick kännedom om telefonlistorna först i slutet av 2024, efter att kammarrätten gav Lars Appelvik rätt att ta del av tidigare hemliga e-postmeddelanden inom polisen. Mejlen visar att en analytiker vid Nationella operativa avdelningen, NOA, frågade en polisutredare om det hade inhämtats listor för det äldre parets telefoner. Några dagar senare bekräftades att så hade skett. Det skedde efter att åtal väckts, men innan rättegången.

Enligt försvaret är slutsatsen tydlig: relevant bevisning har dolts. ”Det är oacceptabelt och rent stötande”, säger Marko Tuhkanen. Han menar att man nu har rejält på fötterna för att visa att Lars Appelvik inte fick en rättvis rättegång. Om Högsta domstolen inte beviljar resning kan frågan väckas i Europadomstolen, eftersom undanhållen bevisning kan strida mot rätten till en rättvis rättegång.

Polisens nuvarande chef för utredningssektionen i Västerbotten, Olle Andersson, säger att han har svårt att svara på frågor om hanteringen eftersom händelsen ligger långt tillbaka i tiden. Han konstaterar att om listorna inte finns i förundersökningsprotokollet utgår han från att de finns i sidomaterialet, den så kallade slasken. ”Annars får vi titta på det”, säger han.

Försvarets teori är att de verkliga gärningsmännen stannade kvar i huset betydligt längre än vad som tidigare kommit fram. Med hjälp av telefonlistorna vill man visa att brottet begicks senare under natten, vid en tidpunkt då Appelvik har alibi. Utöver detta har försvaret pekat på andra brister, däribland försummad dna-bevisning och forensiska analyser som gjorts på felaktigt sätt.

Lars Appelvik har avtjänat sitt straff men fortsätter kämpa för att rentvå sitt namn. Han säger att det värsta med fängelsetiden var att han skiljdes från sina barn. ”Det är en sak att anklagas för något man inte har gjort, men det som gör mest ont är att jag slets från mina barn under fängelsetiden. Det får jag aldrig tillbaka.”

Trots den tunga bördan finns en försiktig optimism. ”Jag har varit nära att ge upp så många gånger, men det går inte att komma ifrån att det här har varit en ryggsäck, en enorm börda. Det skulle vara så skönt att få klarhet i allting”, säger han.

Högsta domstolen har ännu inte meddelat besked i frågan om prövningstillstånd. Ansvarig åklagare har inte gått att nå för en kommentar.