Ny rapport visar starka kopplingar mellan beroende och självmordstankar

I ett litet kök i Malmö står Zarah Nilzon och rör om i en gryta dillkött. Det är onsdag och lunchdags i föreningslokalen för RFHL (Rättigheter Frigörelse Hälsa och Likabehandling), en samlingsplats för personer med erfarenhet av beroende, ofrivillig ensamhet eller samsjuklighet.

– Spel, träning, mat, sex, jobb, droger, alkohol, shopping. Allt, det kan vara vad som helst, säger Zarah när hon beskriver vad ett beroende kan handla om.

I tre år har Zarah varit fri från det hon kallar ”beroendemonstret” och är nu aktivt engagerad i RFHL:s verksamhet i Malmö.

– Det är som ett litet vardagsrum mitt i stan, för människor med liknande erfarenheter, förklarar hon medan hon förbereder lunchen som ibland samlar upp till 15 personer kring bordet.

RFHL är en av flera organisationer som ingår i paraplyorganisationen NSPH (Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa). Varje år den 10 oktober, på World Mental Health Day, presenterar NSPH en rapport om psykisk hälsa. Årets undersökning fokuserar särskilt på sambandet mellan beroende och allvarliga självmordstankar.

Resultaten är alarmerande. 38 procent av respondenterna uppger att de har nekats vård eller stöd för sin psykiska ohälsa på grund av sin beroendeproblematik. Hela 63 procent har haft allvarliga självmordstankar någon gång i livet.

Conny Allaskog, ordförande för NSPH, är inte förvånad över de starka sambanden som framkommer i rapporten.

– Det är tio gånger vanligare att göra ett självmordsförsök om man har, eller har haft ett beroende, i jämförelse med befolkningen i stort, säger han.

En huvudorsak till problematiken är enligt Allaskog den stigmatisering som personer med beroende utsätts för.

– Det här är en grupp som är väldigt stigmatiserad. Det tror jag beror ganska mycket på att vi i Sverige har sett på beroende mer som ett brott än som en sjukdom, menar han.

NSPH står fast vid att beroende är en sjukdom som man drabbas av, inte ett moraliskt misslyckande eller ett brott.

– Men den politik vi har haft i Sverige, eller den ideologi som har rått, har varit ganska bestraffande mot den här gruppen, säger Allaskog.

Stigmatiseringen skapar enligt honom ett större utanförskap för personer med beroende jämfört med andra som lider av psykisk ohälsa. Ett annat problem är att vårdsystemet ofta fokuserar antingen på beroendet eller på den psykiska ohälsan, men sällan ser till hela individen.

– Man måste arbeta mer för att minska stigmatisering och diskriminering av den här gruppen, och genomföra tidigare och bättre samordnade insatser, understryker Allaskog.

För Zarah Nilzon är rapportens slutsatser en spegelbild av hennes egna erfarenheter.

– Det är så många andra sjukdomar som antingen grundar sig i missbruk eller i andra sjukdomar som leder till missbruk. Ångest, depression, bipolaritet, till exempel, säger hon.

Nu 47 år gammal har hon levt med olika former av beroende sedan 16-årsåldern – alkohol, cannabis och spel. Under de värsta perioderna kunde hon dricka 25-30 öl i veckan och spenderade arbetstid instängd på toaletten för att spela casino på mobilen.

– Jag flydde in i spelen, jag skötte inte jobbet. Jag skäms fortfarande för att jag en gång vann nästan 18 000 euro men spelade bort allt igen, berättar hon.

Skammen blev så överväldigande att hon aldrig själv sökte hjälp. Istället förvärrades situationen med eskalerande lån och spelberoende.

– Skammen är förödande. Det är ofta den som leder till att man försöker ta livet av sig. Jag har försökt flera gånger. Av ångest, skam, av ensamhet. Hela skiten, säger Zarah med tårar i ögonen.

Vändpunkten kom när hennes arbetsgivare ingrep. Efter flera års försök att hjälpa henne kallades hon in till ett möte där hon fick beskedet att hennes anställning skulle avslutas. Men arbetsgivaren erbjöd henne något oväntat: ett halvår med full lön och plats på ett behandlingshem.

– Jag känner så stor tacksamhet. Så mycket de försökte, gång på gång under nästan tre års tid. Och jag tackar Gud för att jag kom till insikt precis innan. För gör man inte det, så kan man inte bli frisk.

När DN besöker Zarah är det på dagen tre år sedan hon blev nykter och drogfri. Under besöket får hon ta emot en medalj från Peter Johansen, som lett den samtalsgrupp för anonyma narkomaner där Zarah deltagit.

– Jag är helt skakig, jag blir rörd, säger Zarah när hon kramar om Peter.

NSPH:s rapport visar tydligt att mycket arbete återstår för att förbättra situationen för personer med beroende och samsjuklighet i Sverige. Organisationen uppmanar till en mer samordnad vård som ser hela individen och arbetar aktivt för att minska stigmatiseringen i samhället.