Under Natos 36:e toppmöte i Ankara uppstod flera uppmärksammade ögonblick som tydligt visar de spänningar som råder inom försvarsalliansen. En av de mest besvärliga stunderna inträffade när generalsekreteraren Mark Rutte och USA:s president Donald Trump höll en gemensam presskonferens innan det officiella mötet påbörjades.

De två ledarna satt i fåtöljer framför USA:s och Natos flaggor när Trump plötsligt riktade skarp kritik mot ett av Europas största länder. ”Spanien är en fruktansvärd partner i Nato. Jag vill inte ha något att göra med dem. De är dåliga människor”, sade Trump.

Den hejdlösa förolämpningen fick Rutte att börja blinka häftigt, men generalsekreteraren behöll sina vänliga leenden. Trump fortsatte sina uttalanden och talade om hur enkelt Hitler invaderade Danmark och varför USA borde kontrollera Grönland.

## Smicker som diplomatisk strategi

Det var då Rutte gjorde sitt strategiska drag och skruvade upp smickret. Han betonade kraftfullt att Trump är den enda president någonsin som lyckats få Europa och Kanada att verkligen satsa på försvaret, med investeringar på närmare 1,4 biljoner dollar i nuläget.

”Det är därför jag gillar honom”, svarade Trump om generalsekreteraren. Strategin fungerade och presidentens utfall upphörde. Situationen kastade ett förklarande ljus över Mark Ruttes roll som Natos ledare – att göra allt för att hålla Trump kvar i alliansen. Han tvingas offra sitt personliga anseende för att vara omtyckt av en president som föredrar de ”tuffa” framför dem han anser vara ”svaga och patetiska”.

## Förändrad europeisk hållning

Något har ändå förändrats i européernas inställning till USA sedan förra årets toppmöte i Nederländerna. Då var osäkerheten betydligt större kring huruvida en återvald Trump skulle ta USA ur Nato. Det mötet slutade med löftet om fem procent av BNP till försvarsutgifter och en nöjd president. Trump var så imponerad av mötet i Haag att han efteråt ville ta hem några nederländska träd som minne.

I år rapporterade Källor inom Nato att alliansen kommit till en bättre plats än föregående år. Detta trots Trumps besvikelse över bristande stöd och hans utfall mot Spanien, Italien och andra länder som inte mött amerikanska krav i kriget mot Iran.

Mönstret upprepar sig vid varje möte. Presidenten klagar på att USA betalar för mycket och att allt är orättvist och orimligt. Det larmar och dånar kraftigt, men sedan lugnar sig stormen och Trump anser sig ha fått en acceptabel ”deal”.

## Artikel 5 och stöd till Ukraina

Toppmötet i Ankara resulterade i att USA på nytt svor trohet till Natos artikel 5, de grundläggande budorden om att en attack på ett medlemsland är en attack på alla. Mötet slutade också med flera stödåtgärder till Ukraina. Sammantaget var det ett viktigt utfall för den europeiska delen av Nato. Trump var närmast lyrisk efteråt och påstod att alla älskade honom.

”Det fanns mycket kärlek i det där rummet”, sa Trump om mötet.

Hans retorik skakar inte om Natoledarna på samma sätt som tidigare. De tar den med större fattning och har lärt sig hantera hans kommunikationsstil. Men det betyder inte att de hårda orden är uppskattade eller utan konsekvenser.

## Danmark i kylan

Utfallen sårar särskilt i Danmark, som Donald Trump verkar vilja placera i Natos kylskåp. När USA bjöd in en utvald skara allierade till ett möte i norska Bergen fick danskarna inte komma.

Förklaringen stavas sannolikt Grönland. Trump kan inte släppa sin fixering vid att äga eller kontrollera den arktiska ön. Det är krav som går rätt in i Natos hjärta, eftersom alliansens hela idé bygger på att försvara varandras territorium – inte att roffa åt sig mark av allierade.

Danmarks statsminister Mette Frederiksen pressades än en gång av Trumps uttalanden om Grönland. ”Grönland är förstås inte till salu”, sade hon.

## Enade på ytan

Tysklands tidigare förbundskansler Angela Merkel lär ha sagt till Jens Stoltenberg när han blev Natos generalsekreterare att ”det viktiga är att amerikanerna inte alltid får som de vill”. Det rådet borde även riktas till Mark Rutte i hans nuvarande roll.

”Vi är mer enade än någonsin”, sade Rutte när mötet var över. Men frågan om Grönland kvarstår som en öppen konflikt. Alliansen står och faller med respekten för medlemsländernas territoriella integritet, vilket gör Grönlandsfrågan till en potential sprängfråga för Natos framtid. Det återstår att se hur länge diplomatiska leenden och smicker kan hålla samman en allians där en av huvudaktörerna öppet ifrågasätter grundläggande principer.