Dödshjälparens advokat: Obehagliga människor ställer rättssamhället på prov

När en kvinna från Trollhättan hittades död i sin lägenhet hösten 2024 verkade allt tyda på att hon tagit sitt eget liv med hjälp av alkohol och läkemedel. Men nästan två år senare står en man åtalad för mord i fallet, och åklagaren i norska Tönsberg menar att det är bevisat att den åtalade Steinar Wangen kvävde kvinnan med en kudde.

Fallet har nu nått sitt slutskede i Tönsbergs tingsrätt, där statsåklagare Peter André Johansen driver tesen om att Wangen utgör en så pass stor fara för samhället att han inte bör gå fri. Enligt åklagaren finns det betydande risk för att han kan begå liknande brott igen.

Den åtalade Steinar Wangen erkänner att han var närvarande när kvinnan dog, men nekar bestämt till att han kvävde henne med en kudde. Detta förnekande har dock inte varit konsekvent genom hela förundersökningen. I chattkonversationer som ingår i bevismaterialet mot honom skriver Wangen vid upprepade tillfällen att han faktiskt kvävde kvinnan – just med en kudde.

Målsägarbiträdet, som representerar kvinnans anhöriga, framhåller att detta är en mycket försvårande omständighet. Han påpekar inför rätten att den tilltalade erkänner mord i dessa chattar och först ändrar sin berättelse när han riskerar en fällande dom.

Statsåklagare Peter André Johansen är medveten om att det finns flera osäkerhetsfaktorer i målet. Eftersom händelsen initialt klassades som självmord genomfördes ingen brottsplatsundersökning enligt mordutredningsstandard. Allt städades undan och kvinnans kropp kremerades, vilket innebär att tekniska bevis från brottsplatsen saknas helt.

Trots avsaknaden av forensiska bevis anser åklagaren att bevismaterialet är tillräckligt starkt för en fällande dom. Han understryker att Steinar Wangen har varit konkret och specifik i sina beskrivningar till andra personer om hur dödsfallet gick till, och att han delat denna information med flera olika människor.

Kontakten mellan Wangen och kvinnan från Trollhättan etablerades på nätforum för aktiv dödshjälp. Det råder ingen tvekan om att kvinnan vid den tidpunkten uttryckte önskemål om att avsluta sitt liv och bad om hjälp. Hennes anhöriga reagerar med stark avsky på hur den åtalade mannen enligt deras uppfattning utnyttjade hennes sårbara situation.

Kvinnans syster framträdde i rätten tidigare under veckan och uttryckte familjens syn på händelsen. Hon betonade att systern behövde hjälp att fortsätta leva, inte hjälp att dö.

Åklagaren yrkar på att Steinar Wangen döms till 15 års fängelse för mord. Utöver detta vill åklagaren även att den så kallade förvaringen ska tillämpas – en norsk rättslig mekanism som möjliggör förlängning av straffet med fem år i taget, potentiellt livet ut. Detta extraordinära yrkande grundar sig på Wangens kriminella förflutna.

Den tilltalade är tidigare dömd för ett mord som han begick som 15-åring samt en mer färsk dom för medhjälp till självmord. Med tanke på denna brottshistorik anser åklagaren att samhället måste skyddas från honom. Peter André Johansen påpekar att detta är tredje gången en människa dör till följd av den tilltalades handlingar, vilket han beskriver som en mycket ovanlig brottshistorik.

Försvararen Gaute Nilsen argumenterar för att fallet utgör ett viktigt test av det rättsliga systemets robusthet. Han framhåller att det verkliga provet på hur högt samhället värderar rättssäkerheten kommer när man konfronteras med tidigare dömda och obehagliga personer och ändå måste pröva deras rättigheter på ett objektivt sätt.

Nilsen medger att hans klient har gjort morbida och skrämmande uttalanden, men ifrågasätter om dessa uttalanden utgör tillräckliga bevis för en fällande dom. Han menar att de måste vägas mot de omständigheter som talar till den tilltalades fördel.

Försvarsadvokaten betonar särskilt avsaknaden av teknisk bevisning för att en kudde användes när kvinnan dog, och anser därför att mord inte går att styrka bortom rimligt tvivel. Enligt Nilsen borde hans klient kunna frikännas.

Åklagaren har även ett andrahandsyrkande som gäller medverkan till självmord. Detta väcker juridiskt komplexa frågor om jurisdiktion, eftersom delar av det påstådda brottet kan ha skett på svensk mark och andra delar i Norge. Lagstiftningen skiljer sig åt mellan länderna på detta område.

I Sverige är det sedan en tid tillbaka brottsligt med uppmaning till självmord, men det är inte kriminaliserat att medverka när någon annan tar sitt liv. I Norge är situationen omvänd – medverkan är olagligt, men uppmaning finns inte som brottsrubricering i den norska lagstiftningen.

Tönsbergs tingsrätt ska nu överlägga i målet. Dom väntas meddelas om drygt två veckor, vid månadsskiftet juni-juli. Utgången kommer att få stor betydelse inte bara för de inblandade parterna, utan även för hur liknande gränsöverskridande fall hanteras framöver.