Efter tappet: Därför kan SD resa sig igen

”What the fuck, det kan inte stämma”, blev reaktionen på Sverigedemokraternas valvaka när SVT:s vallokalsundersökning presenterades i söndags kväll. DN:s utsända Evelyn Jones och Linus Djerf-Sundahl såg hur partitopparna sänkte sina flaggor och blev tysta och allvarliga.

Siffrorna stämde ganska väl: SD backade till 17,5 procent i riksdagsvalet 2026 och förlorade positionen som andra största parti i riksdagen till Moderaterna. Det är en historisk tillbakagång för partiet, som under lång tid vuxit i opinionsmätningarna och befäst sin ställning som Sveriges näst största politiska kraft.

När Jimmie Åkesson mötte medierna i riksdagen på fredagen valde han att hänvisa till erfarenheten från grannländerna. – Vi har klarat fyra år som stödparti till en borgerlig regering bra jämfört med systerpartier i andra nordiska länder, hävdar han.

De högerradikala och högerpopulistiska partierna i grannländerna har olika bakgrund och delvis olika ideologiska utgångspunkter. Men de attraherar delvis samma väljargrupper. De har fått makt och inflytande – som regeringspartier eller som stödpartier till borgerliga regeringar. Det kan kosta.

– Men Sverigedemokraterna är fortfarande ett stort parti. Deras tapp är inte fullt lika dramatiskt som vi har sett i andra nordiska länder, säger Magnus Blomgren, docent i statsvetenskap vid Umeå universitet.

Erfarenheten från andra nordiska länder är också att det går att komma igen. – En del har frågat om detta är början på slutet för Sverigedemokraterna, men om man utgår från vad som skett och pågår i de övriga nordiska länderna handlar det om ett hack i kurvan, säger Ann-Cathrine Jungar, professor i statsvetenskap vid Södertörns högskola.

Dansk Folkeparti är det mest extrema exemplet. I rekordvalet 2015 blev partiet näst störst i Folketinget med 21,1 procent av rösterna. 2022 rasade partiet till 2,6 procent. Konkurrens från det nya partiet Danmarksdemokraterne på högerkanten och intern splittring var två förklaringar.

I mars i år kunde de danska högerpopulisterna jubla på valvakan i ett tält utanför Christiansborg. Valet till folketinget i mars i år blev en ny vändpunkt. – Dansk Folkeparti är tillbaka, förklarade partiledaren Morten Messerschmidt från scenen, när det stod klart att partiet fått stöd av 9,1 procent av väljarna.

Klättringen har fortsatt efter valet och nu är Dansk Folkeparti största parti i högerblocket, enligt opinionsmätningarna. – Partiet har stabiliserats igen. Man har lagt mycket vikt vid kommunikation och att få in unga profiler. Nu är partiet verkligt, verkligt starka bland unga väljare och unga män, säger Suri Meret, universitetslektor i statsvetenskap vid Ålborg universitet.

Även i Norge är högerpopulisterna på frammarsch. Valet till Stortinget i september förra året blev en succé för Fremskrittspartiet. Nu har partiet passerat Arbeiderpartiet i opinionsmätningarna och partiledaren Sylvi Listhaug framstår mer och mer som oppositionens statsministerkandidat.

Finland håller riksdagsval i vår och enligt opinionsmätningarna kommer Sannfinländarna att backa något. Det är inte överraskande, med tanke på att partiet ingår i en högerregering som lagt fram stora sparpaket. Partiledaren Riikka Purra är finansminister. – Jag hade nog förväntat mig att Sannfinländarna skulle ligga ännu lägre i opinionsmätningarna. Men Riikka Purra har kunnat hålla ihop partiet, säger Ann-Cathrine Jungar.

Sverigedemokraterna har beställt en valanalys för att gå på djupet med väljarförlusterna. På fredagens presskonferens lyfte Åkesson fram tappet till andra partier i Tidölaget.

Statsvetarna konstaterar att högerpopulisterna i Norden och Europa ställs inför samma vägval, i takt med att de blir mer etablerade – och påverkar den politiska agendan. Ska de bli mer radikala eller mer regeringsdugliga? – I flera andra länder har partierna spruckit i ungefär det här läget, i en mer radikal och en mer mainstream del, påpekar Magnus Blomgren, som tycker att det är uppenbart att SD har ett strategiskt dilemma just nu.

– Ska man titta på slutet av valrörelsen och dagarna efter valet verkar det som om SD väljer en mer högerradikal linje. Men vi får se, det kan också vara ett uttryck för en besvikelse, ett sätt att hantera bakfyllan, om man får säga så.

Jimmie Åkesson har redan slagit fast att han inte har några planer på att avgå. En lärdom från övriga Norden är möjligen att partiet inte står och faller med ledaren. – Ett partiledarskifte behöver inte vara en katastrof. Det kan bli ett lyft. Ta Sylvi Listhaug, som har blivit en komet i Norge, säger Ann-Cathrine Jungar.