Försvarsmakten lämnar få detaljer om antidrönarförband till Danmark
Försvarsmakten har varit förtegen med information om det antidrönarförband som Sverige bidrar med under det kommande EU-toppmötet i Köpenhamn. Endast en generell beskrivning har lämnats, vilket enligt Försvarsmakten beror på säkerhetsskäl och ovilja att avslöja detaljer om militära förmågor.
Professor Hans Liwång vid Försvarshögskolan ger dock en bild av vad det sannolikt handlar om. Enligt honom rör det sig troligen om ett mindre förband bestående av bara en handfull soldater. Den tekniska utrustningen omfattar tre huvudkomponenter: radarsensorer för att upptäcka drönare i luftrummet, signalspaningsutrustning för att identifiera den kommunikation som styr drönarna, samt störningssystem som kan bryta denna kommunikation.
”Varje enhet hanteras vanligtvis av en enstaka soldat, och därutöver behövs någon form av ledningsplats för att samordna insatserna och hantera informationsflödet,” förklarar Liwång.
Han påpekar även att sådana system i teorin kan kopplas till vapensystem, exempelvis mindre automatkanoner, men bedömer att detta är osannolikt i det aktuella uppdraget i Danmark.
Enligt den begränsade information som regeringen delat kommer det svenska förbandet att fokusera på elektroniska motmedel mot eventuella drönarhot. Förbandet kommer att ledas av den danska försvarsmakten, och om misstänkt aktivitet upptäcks kommer informationen att överlämnas till dansk polis för vidare åtgärder och eventuell utredning.
EU-toppmötet i Köpenhamn, som inleds på onsdag, har föranlett förstärkta säkerhetsåtgärder. Drönare har under senare år identifierats som ett potentiellt säkerhetshot vid högnivåmöten. Obemannade luftfarkoster kan användas för alltifrån oönskad övervakning till mer direkta säkerhetshot, vilket förklarar de omfattande förberedelserna.
Danmark får även stöd från andra håll. Frankrike bidrar med ett betydligt större förband på 35 personer samt en helikopter med antidrönarförmåga. Enligt professor Liwång använder det franska bidraget sannolikt liknande tekniska komponenter som det svenska markförbandet.
”Fördelen med en helikopterburen kapacitet är möjligheten att spana från luften. Detta ökar förmågan att upptäcka drönare som kan dölja sig i skog eller bakom byggnader, vilket ger ett kompletterande skydd,” förklarar Liwång.
Samarbetet mellan de nordiska länderna kring säkerhet har intensifierats under senare år, inte minst efter Sveriges NATO-inträde. Detta tillfälliga utlån av specialiserad militär förmåga visar på den praktiska betydelsen av det fördjupade försvarssamarbetet i regionen.
Drönarteknologins snabba utveckling har på senare år skapat nya utmaningar för säkerhetsarbetet vid internationella toppmöten. Både kommersiella och specialbyggda drönare kan utgöra säkerhetsrisker, vilket har lett till utvecklingen av specifika motåtgärder. De system som nu sätts in i Köpenhamn representerar den senaste generationen av sådan teknologi.
Den begränsade informationen om förbandets kapacitet följer ett mönster där militära förmågor, särskilt inom kontraspionage och elektronisk krigföring, traditionellt omgärdas av sekretess. Detta för att inte avslöja metoder och tekniker för potentiella motståndare.
EU-toppmötet i Köpenhamn förväntas avhandla flera känsliga frågor relaterade till unionens framtida utveckling, vilket ytterligare understryker behovet av robust säkerhet runt evenemanget.
16 kommentarer
Det är beklämmande att så många detaljer behöver förbli hemliga, även för allmänheten. Så liten tillit.
Okej, så det kan vara svårt för dessa få soldater att få reellt skydd på egen hand? En liten grupp känns sårbar.
Helt genomsläppligt att man vill skydda sig luktigt eller att ge stort skydd överhuvudtaget när det innebär att avslöja för mycket.
Vilken typ av drönare kan detta förband egentligen hantera? Finare drönare eller återkommande militära typer?
En bra fråga – det är viktigt att veta vilka hot de egentligen är förberedda för.
Fascinerande läsa om de svårigheter Försvarsmakten står inför när det gäller att dela information om sådana känsliga operationer.
Absolut, det är en balansgång mellan transparens och säkerhet.
Man undrar hur många andra sådana enheter Sverige har operativa.
Professorn ger en bra bild av vad som behövs, men jag hoppas att det här blir mer än bara en symbolisk insats.
Det låter som ett ganska litet bidrag från Sverige, endast några få soldater. Hur effektivt kan det faktiskt bli?
Kanske handlar det mer om att visa solidaritet än operativa resultat?
Intressant att teknologin utvecklas så snabbt, både inom drönartillverkning och antidrönarförmåga.
Särskilt eftersom hotet från drönare bara verkar öka.
Undrar om dessa tekniker kan användas även för civilt ändamål, till exempel vid evenemangsskydd?
Förhoppningsvis, för att förbättra säkerheten på många områden.
Tanken att sådana system kan kopplas till vapensystem är lite skrämmande. Hoppas verkligheten inte blir så farlig.