Den så kallade helveteslarven sprider sig nu alarmant norrut i Europa och har nyligen upptäckts på den danska ön Amager, som ligger i direkt anslutning till Öresundsbron och Sveriges södra kust. Larven, som egentligen är ett förstadium till den gråbruna nattfjärilen ekprocessionsspinnare, kan orsaka allvarliga hälsoproblem hos både människor och djur genom sina mikroskopiska, giftiga hår.

Under sommaren har flera danska kommuner drabbats av explosionsartade utbrott av dessa larver. I månadsskiftet rapporterade danska medier om förekomster i sju kommuner på Fyn, med särskilt stora problem kring Odense. Tidningen BT har beskrivit dramatiska situationer där förskolor tvingats stänga och familjer evakuerat sina hem för att undkomma larverna. Små barn har drabbats av kraftiga utslag över hela kroppen.

När larven nu upptäckts på Amager, där hälften av ön tillhör Köpenhamns kommun, ökar oron för en snabb spridning till Sverige. Didrik Vanhoenacker, jourhavande biolog på Naturhistoriska riksmuseet, bedömer att det inte kommer dröja länge innan arten når Skåne om den etablerat sig på Amager.

Larven lever på ekar där den livnär sig på trädens blad. Den är tre till fyra centimeter lång och täckt av päls, men det är inte de synliga långa håren som utgör problemet. Enligt Vanhoenacker är det de mikroskopiska håren som är farliga. Dessa pyttesmå hår lossnar lätt och kan spridas med vinden även utan direkt kontakt med larven.

Håren är försedda med hullingar och tränger in i huden, men innehåller också ett giftprotein som orsakar intensiv klåda, utslag, inflammationer och vätskefyllda blåsor. I värsta fall kan de orsaka vävnadsskador, särskilt om de tränger in i ögon eller luftvägar där de kan skada slemhinnor kraftigt.

Ekprocessionsspinnaren är naturligt förekommande i södra Europa, men populationer har under de senaste årtiondena etablerat sig allt längre norrut. Vanhoenacker pekar på två huvudsakliga orsaker till spridningen. Dels handlar det om en naturlig expansion som med stor sannolikhet möjliggörs av det varmare klimatet, dels om import av ekträd från handelsträdgårdar i Europa.

Enstaka vuxna ekprocessionsspinnare har redan registrerats i Sverige. De vuxna fjärilarna saknar visserligen giftiga hår, men kan spridas med vinden över sundet och lägga ägg som larverna sedan kläcks ur. Detta ökar risken för att arten ska etablera sig permanent i Sverige.

Cajza Eriksson, samordnare för arbetet mot invasiva arter på länsstyrelsen i Skåne, är övertygad om att arten förr eller senare kommer till Sverige. Hon påpekar dock att antalet larver naturligt fluktuerar kraftigt. Det kan vara två eller tre år med massförekomster, följt av perioder när arten nästan helt försvinner under lång tid innan nya utbrott sker.

I Malmö kommun pågår nu aktiva förberedelser för att bygga upp en beredskap. Mats Wirén, kommunekolog i Malmö, berättar att arbetet började för två år sedan. Eftersom larven nu vandrat upp till Amager är det aktuellt att ta fram en tydlig handlingsplan. Samtal kommer även att föras med övriga kommuner i Skåne.

Det förebyggande arbetet handlar i första hand om att kontrollera importerade ekplantor och leta efter ägg. Men som Wirén påpekar är det inte lätt eftersom äggen är mycket små. Om arten etablerar sig finns flera olika bekämpningsmetoder tillgängliga.

Man kan arbeta med feromonfällor för att fånga fjärilen och förhindra reproduktion. Det går också att använda specialdammsugare för att suga upp larverna, eller fylla deras bon med skum som förhindrar att håren sprids när man samlar in dem.

I Nederländerna och Tyskland har man enligt Vanhoenacker haft viss framgång med biologisk bekämpning. Småfåglar äter larverna när de är små och ännu inte utvecklat sina giftiga hår. Genom att sätta upp fågelholkar kan man locka fåglar till områdena. Man kan också odla blommor i diken och längs vägkanter för att stimulera parasitsteklar som lägger ägg i larverna och dödar dem inifrån.

Arten har fått sitt namn eftersom larverna rör sig i långa led över träden, i ”procession” med huvud mot stjärt, när de söker föda. I Sverige finns redan lokala populationer av en släkting kallad tallprocessionsspinnare, främst på Gotland och Öland.

Länsstyrelsen arbetar inte aktivt med hantering av larven eftersom den inte klassificeras som en invasiv art. Men med tanke på de allvarliga hälsoeffekterna och den snabba spridningen i Danmark förbereder sig nu kommunerna i södra Sverige för ett möjligt scenario där arten etablerar sig permanent även på svensk mark.